är ni inte rädda?!

Jag vart skit nervös och nojjig innan min op. Men bara inför narkosen :(

Samma dag jag opererade mig hann jag inte känna nån rädsla allt gick sjukt fort.

När dagen kommer, glömmer du bort rädslan , du kommer bara tänka på dina nya boobs 😀

Det är snarare rädslan för det okända. Än grundat förnuft & tankesätt på statistik. Man bör snarare ha dödsångest av resan dit än själva operationen om man endast tänker logiskt, men så fungerar inte människan. ;)

De flesta känner sig också tryggare andra gången, då man vet vad man kan förvänta sig & i synnerhet om man innan op inte har blivit nedsövd förut. Där blir händelseförloppet inte "något okänt" och man kan se på det med andra ögon. Din dödsångest är förmodligen inte baserad i den lilla risken för faktisk död, utan för att du tappar kontrollen & inte vet exakt vad du kan vänta dig.

usch hoppas verkligen inte jag behöver känna av nån rädsla imon....men de  2,5 timmarna dit lär jag ju göra det...usch😢

men jag har liksom inte riktigt fattat än att jag faktiskt gör detta....känns så overkligt...

vilken tid på kvällen tog ni antibiotikan?

Tog nog min runt 21 tiden skulle jag chansa :)

22... mest för att det skulle passa ihop med när jag fått tidigare dos - den skulle tas tre ggr per dag, och då är ju 8 tim emellan lämpligt. 

Du är övervakad hela tiden så ta det lugnt=) någon sitter med dig på uppvaket också! Som hannibal säger,skulle vara mer logiskt att vara orolig för resan än själva klinikbesöket=)

Stort lycka till imorgon!!!! Det kommer gå jättebra😀

Jag har varit livrädd tills jag har somnat på opbordet. Första gången för att jag aldrig hade opererats och andra gången för att det var en så stor op.

Det kommer att gå jättbra så försök helt enkelt att tänka på nåt annat.

Lycka till!!

Jag är inte så rädd faktiskt, men det är nog för att det är så långt kvar. Fast jag brukar sällan vara rädd så jag känner av det, det brukar vara efteråt istället jag märker det.

Jag gjorde en ganska stor operation på foten för några år sen, var vaken och hörde och kände hur de sågade och borrade och skruvade i skelettet. Men jag var inte det minsta rädd varken innan eller under eller direkt efter. Men sen nästa morgon! Då föll allt på plats och jag fick en stor panikångestattack.

Hoppas det inte blir samma sak efter min bröstop. :(

Men självklart är jag smått rädd att det skulle hända nåt, typ att jag inte skulle vakna. För då vet jag att min familj aldrig skulle förlåta sig själva som "lät mig" genogå operationen liksom.

Jag var faktiskt aldrig nervös överhuvudtaget,,trodde att det kanske skulle komma när jag väl låg i operationssalen ,men inte ens då.. har iofs alltid varit så himla säker på att det är detta jag vill så kanske va därför:)

ja usch hoppas det går bra...men OM det händer något så har dem väl saker att "väcka upp en med?

Du kan vara lugn. Man är väldigt övervakad under en operation och på alla seriösa kliniker finns beredskap i fall att något skulle hända.

Jag är nog bara nojjig som varit rädd endå ;-).

Om det är själva operationen du är rädd för, kan jag trösta dig med att jag har sövts och opererats av olika anledningar (vissa även medicinska) elva gånger, och det har aldrig hänt nåt värre än att jag behövt spy efteråt (första gången - gamla sortens narkos - och nyligen, men då var det snarare morfinet, för det var långt efter uppvaknandet och jag var hög som ett hus) eller behövt lång tid för att vakna ordentligt - men inte på ett läskigt sätt, mer som det brukar kännas när man snoozar väckarklockan om och om igen, för att man är så trött att man inte kan förmå sig att vakna.