Fluff
Kvinna ·
Återhämtning framför bröst
Det är snart dags för min operation och nu undrar jag hur ont jag kommer att ha. Du som lagt framför, hur ont hade du? Hur snabbt funkade du hyfsat normalt? När var du helt smärtfri? Tacksam för svar?♡
Sortera efter
Lingon
Kvinna ·
Oj, tänk vad fort man glömmer. Men jag slutade med de starka smärtstillande dag två. Då klarade jag mig på Panodil. Dag fem var jag ensam med tre barn. Skjutsade till skola och allt vad man nu gör med tre kids. Visst kändes det fortfarande, men det gick helt ok. Sedan tycker jag det är svårt och säga när jag var helt smärtfri. Det rullade liksom bara på och blev bättre och bättre för varje dag som gick. :)
Gilla
Fluff
Kvinna ·
Hoppas att jag får det som dig Lingon!
Jag är inte rädd för smärtan, har fått fyra barn och levt med svår foglossning. Men jag vill gärna ha ett hum om vad jag har att vänta mig.
Gilla
Lingon
Kvinna ·
Kommer säkert gå jättebra! Jag är inte heller den som var speciellt rädd för själva smärtan, utan det som irriterade mig mest var att helt enkelt inte kunna fungera precis som vanligt. Gillar inte att känna mig hämmad och när kroppen inte riktigt vill som jag. Men är man inställd på det från början så går det hur bra som helst. för mig kändes det mest som grym träningsvärk. Men en bröstförstoring är ingenting mot att föda barn, och det tycks du ju ha klarat galant! Fyra gånger! =))
Gilla
Jen
Kvinna ·
Jag hade inte alls ont efter operationen när jag la framför. Åt panodil i ett dygn efter mest bara för att förhindra smärtgenombrott. Två dagar efter kunde jag köra bil utan problem, dag 3 började jag jobba och då har jag ändå ett väldigt rörligt jobb, undveck tunga lyft bara.
Gilla
tiesta
Kvinna ·
För mig gick det också riktigt bra, åt totalt tre tramadol, men de tog jag mest för att jag tänkte de kunde hjälpa mig sova (vilket de nog inte gjorde ändå...) Slutade med Alvedon efter ca 7-9 dagar. För mig var det värsta att jag inte kunde sova normalt, att jag blev så väldigt trött av att bara kunna sova 2 timmar åt gången, sittandes i en fåtölj.
Jag hade inga större problem med att vara uppe och röra mig lite lätt under den första veckan. Jag var mest rädd eftersom det stramade och när jag ställde mig upp så kändes det som en tyngd i brösten som pressades ner mot ärren. Så det var nog mer rädslan som gjorde mig mer handikappad än jag egentligen var ;)
Opades den 17 dec och den 20 dec var jag på ett seminarie i skolan och det var inga större problem när jag fick skjuts till skolan och därmed slapp kollektivtrafiken. Var sen ute på middag med tjejerna 8 dagar efter op.
Precis som Lingon kommer jag inte riktigt ihåg när jag var helt smärtfri. Tror att det slutade strama helt i ärren efter ca 3 veckor. Men allt som allt verkar det som att vi med framförplaceringar klarar oss lite lindrigare undan med smärtan.
Lycka till med din op, hoppas de blir allt vad du önskat dig :)
Gilla
Fluff
Kvinna ·
Det låter ju onekligen lovande!
Jag föreställer mig att det är lite som när mjölken rinner till och brösten är stenhårda och onda men det kanske inte alls är så..
Grym träningsvärk har jag ju haft ett par gånger:-D!
Gilla
mamma395cc
Kvinna ·
Lycka till imorgon!! <3
Gilla
Fluff
Kvinna ·
Tack vännen♥!
Gilla
Hallontossing
Kvinna ·
Hej
Opade mig för typ 6 månader sedan och såhär va de:
Samma dag som jag opades mådde jag toppen av alla goa smärtstillande jag fått under operationen, inte ont och inget annat heller...
Dag två-fem, ja då strama de nog i styngen, och blåmärkena kom smygande...
Dag 10-20, ja nu va de kaos...Reagerade på medicinen, svällde upp, konstant ont i magen pga medicinen och kunde ointe själv fatta när de va dax att gå och kissa, då kroppen reagera med konstant magont. Magont för kissnödig, hungrig etc... Men då får man prova sig fram, äta och se om det blir bättre och samma sak med toabesöken. Brösten va egentligen inget problem men min hålling och rygg sa upp sig TOTALT. Hade sjukt ont i ryggen, kunde bara sova kortare stunder, sittande i en fåtölj, med pannan lutad i ryggen på fåtölj två för att orka stecha ut ryggen...Började även cykla lite på kvällarna för att ryggen skulle få lite paus. Jobbigast med hela operationen va helt klart ryggen.
Sedan släppte detta ganska omgående och jag strulade med att överanstränga mig, lyckades göra det genom att dammsuga... hahaha, så man ska komma ihåg att göra så lite som möjligt under läkningens början. (enl sköterskan fick jag bara lyfta ett mjölkpaket vecka ett, och sedan succesivt lägga på) Överansträningen kändes som en brännande hetta i främst höger bröst (högerhänt) men det försvann...
månad 2, kondition och kropp va väldigt efter... men det tog sig, huvudet strulade mycket med att acceptera/förlika sig med större strl, blev en hel del tårar när man känner sig som frankenstein, och även ser ut som en.. hahah :)
Månad 3, ja nu kom huvudet ikapp kroppen och jag kunde börja le och faktiskt tycka ja va snygg.. Inte alls samma flåsande av att gå i trappor etc....Det tog verkligen tid att komma tbx!
Ja de va min upplevelse, såklart individuellt!
Gilla
Fluff
Kvinna ·
Vet inte om jag tycker att det är värre eller lättare än vad jag trodde. Är stel och hela bröstkorgen känns som en enda stort blåmärke, men så är det ju rätt blått med.
Men läkare tyckte att jag ska klara mig med panodil som smärtlindring men nja, inte riktigt än. Ryggen har jag iaf inte ont i ännu. Och psykiskt så känns det helt rätt att ha bröst igen.
Gilla
mamma395cc
Kvinna ·
Tur att jag hade lite piller kvar... ;-p
Gilla
Fluff
Kvinna ·
mamma395cc skrev:
Tur att jag hade lite piller kvar... ;-pGilla