Att INTE berätta

Jag har inte berättat för familjen förutom min man såklart. ;)

Jag har berättat för några av mina väninnor/kollegor som själva gjort op tidigare.

Jag resonerade som att har jag inte pratat om mina bröst med mina föräldrar, syskon, svärföräldrar osv

så fanns ingen anledning att göra det nu heller.

Jag skäms inte eller så. Har inte ens funderat på vad de skulle säga eller tycka.

Om/när någon frågar så kommer jag svara såklart.

Jag har träffat min familj flera gånger, men ingen har sagt något eller tittat "konstigt".

Det här funkar för mig och känns självklart för mig. :)

Berättade för mamma men resten av familjen nej.. dom har ingenting med de att göra. Frågar dom så svarar jag ärligt.

Jag har precis samma tankar som dig. Har tänkt att inte berätta för någon då detta är min ensaak. Brukar inte prata bröst med någon. Har nog undvikit det extra mycket då jag alltid tyckt att det vart jobbigt då jag i stort sett aldrig haft några... Jag har alltid gått i push up BH så hoppas att det inte blir någon jätte skillnad som man kan se. Undviker linnen nu sista tiden innan för att folk typ "ska glömma" hur de ser ut. Haha. Detta kanske låter konstigt... Men för att försöka undvika onödiga tankar och spekulationer så känns detta rätt. Funderar dock på att avslöja för min syster... Hon är en som jag verkligen tror kommer att förstå och inte heller sprida vidare.

Tack så hemskt mycket för era svar tjejer! Så lärorikt och intressant att höra andras tankar och åsikter :) 

Jag har berättat det för min mamma och svärmor, samt mina två närmsta kollegor, vi har högt i tak hos oss och de skulle ändå fatta att jag hade gjort en OP. Sen tycker jag inte att andra har något med min kropp att göra, mitt val, mina tuttar! Upplever fortfarande att det är väldigt mkt fördommar kring bröstoperationer (fast att det är så vanligt idag), vilket jag heller inte vill "utsätta mig för", återigen, gör det för min egen skull!

Min man tycker jag är fin som jag är, men tror inte han har något emot det, tror inte det spelar nån roll för honom helt enkelt :)

Jag tänker inte heller berätta för mina föräldrar eller syskon. Känner inte att de har nåt med det att göra. sambon vet ju såklart,  han kommer få vara min passupp när operationen är gjord x) 

Jag berättade för föräldrar och syskon innan operationen just med tanke på att det är en operation där man sövs. Visserligen är riskerna i Sverige väldigt små, men jag kände att OM nånting skulle gå snett så ville jag att de skulle veta var jag var och så.. :) 

Jag berättade bara för min mamma att jag funderade på att göra det, men det blev ett jävla liv och jag blev kallad både ytlig och i nästa andetag "jag trodde du var smartare än såhär", som att intelligens och en vilja att ha ett par schyssta strutar inte skulle kunna existera i samma kropp. Jag rättade de sjuka felaktiga uppfattningarna hon hade om bröstförstoringar sen skildes vi som vänner, men jag delade inte med mig av ytterligare delar av project tits, så hon vet inte att jag har gjort det. Ett par vänner som skulle hjälpa till fick veta, samt pojkvännen då (såklart). Resterande vänner får upptäcka det på egen hand. Brösten blev bara något större än vad de såg ut att vara med super push-up som jag brukade ha innan, men i sommar kan folk nog märka det, och då kommer jag inte ljuga. 

Jag har inte berättat för någon i min familj, bara mina närmsta vänner och min sambo vet om det. Ingen som märkt/sagt/frågat något, och nu är det ändå 2 år sedan första operationen. Men om någon skulle fråga skulle jag vara ärlig.

Jag berättade för min mamma, pappa och storebror! Sa inget till ngn av mina vänner, vissa frågade, men nekade och skyllde på P-piller. Detta var 6 år sedan och jag fyllde då på min A-kupa med ca 350/400cc. När jag korrigerats har jag passat på att öka upp det med först 50cc, och sedan nästa gång, med 100cc till. Så idag ligger jag på 500/550 cc, visst frågar vänner ibland, men jag nekar. Vissa killar jag dejtat har märkt av det, en jag var tillsammans med i 1,5 år efter OPn anade ingenting, det var iof precis efter min första op, jag var väldigt skygg med mina nya tuttar, och skyllde tejpen under dem på att jag fick skavsår från BHarna. Tillslut berättade jag dock efter ca 1 år, och han skämdes ju en del när han insåg att han inte ens hade kunnat gissa att det var något "lurt" med dem :D

Tjejkompisar har dock frågat, men har nekat. Nu när jag ska göra ännu större, 750/800, vet jag dock inte hur jag kommer göra.... antar att jag någongång kommer passera gränsen för när jag ej längre kan skylla på att högre makter varit generösa mot mig...

Och ja. Vadderade successivt upp BHN under ca 1 år innan operationen för att det inte skulle bli så uppenbart! Ett jävla tjå, men 1, jag trivdes bättre med vadderade boobs än med mina platta, och jag visste ju att vadderingen snart kommer ersättas av sillisar! 2. Det var väldigt skönt att inte bli tjejen som skaffade sillisar när hon var 19 år, i en liten stad! Kände ingen som hade gjort det innan mig, så jag var väldigt glad över att ha gjort det i hemlighet!

Min man vet och en nära vän som ska köra mig då jag opereras på eftermiddagen och det är våra barnvakt så maken får va hemma med barnen.

Jag berättade även för min syster i helgen, mest för att jag ville berätta för nån mer. Men kommer inte säga nåt till mamma. Hon är så anti sånt här o skulle inte vara positivt inställd, trots att både hon o syrran vet att jag velat göra detta i många år. Hade pappa levt hade han nog varit den jag berättade för först. Han förstod mig på ett sätt som inte mamma gör.