Att söka eller inte söka hjälp?

Hejsan! Har precis som många andra här en historia om bröst som aldrig utvecklade sig under puberteten, utan fick istället bara två puffiga bröstvårtor... Jag fick nys om termen "tubulära bröst" för några år sedan (är idag 25 år), en tid då jag hade riktig ångest över mina - ickeexisterande - bröst och inte förstod vad som var fel. Var övertygad om att jag snarast skulle söka hjälp för dem, men ville inte göra något så länge jag bodde hemma hos mina föräldrar. Hade otroligt dåligt självförtroende och vågade inte bisa mina bröst för någon, men träffade seda min (dåvarande) pojkvän som hjälpte till att höja mitt självförtroende, och tankarna på operation försvann. Än idag kan jag inte bestämma mig ifall det är "värt" besväret att söka hjälp, så skulle vilja höra från er andra hur mycket det hjälpt/inte hjälpt att gå igenom processen med att få de "godkända" av landstinget, planera och genomföra operation osv. Helt ärligt har jag för tillfället inga större problem med mina bröst för tillfället, trots att jag är näst intill övertygad om att de tillhör den mest "kritiska" nivån av missbildning (har 75A med väldigt karaktäristiska drag). Min nuvarande sambo tycker att de har fina/har inga problem med dem iaf, och tycker det är praktiskt med små bröst när man ska träna osv. Dock så har jag ju alltid en underliggande osäkerhetskänsla och skulle aldrig våga visa mina bröst för andra än honom, inte ens för min mamma. Så till min fråga till alla er som opererat er eller planerar att göra detta - var det värt det, enligt er?