avsluta kontot

Vad tråkig att de inte stöttar dig. Det är viktigt med peppning tycker jag. Jag själv hade inga problem med det, då både min mamma och mannen tyckte att jag ska göra det som känns bäst för mig.

Även kompisar stöttar mig

Hoppas att din syster ändrar sig när hon ser resultatet 

Usch vad tråkigt :(
Jag tror som du säger att det handlar om avundsjuka ... Med syrran då.
Sedan pojkvännen tror jag helt klart på att (som min kille efter ett tag erkände att han kände) han bara är rädd för att du ska bli "divig" & bli så snygg och att du sedan lämnar honom.. (Konstigt eller hur?!) Men det var vad min kille var & lite är rädd för. Att man ska bli snygg & träffa andra osv...
Jag har inget stöd från mina föräldrar. Fyllde precis 20 , och känns jäkligt jobbigt. Mamma verkar bara sur/irriterad hela tiden.
Hon ringde inte ens & frågade hur jag mådde efter operationen.
Pappa vet inte om det & hade tyckt jag var dum i huvudet om jag berättade..

Förklara för din kille som det är, varför du vill. & höra hans åsikter, VARFÖR är han skeptiskt till det! Det är DIN kropp, ditt liv, ditt självförtroende!
Stå på dig. Hejar på dig!

Stor kram!

Hej!!!

Jag känner precis igen mig i dig. Fast mina vänner tycker bara det e jättekul för mig att det äntligen blir av, eftersom jag pratat om detta sen jag var typ 13,14 år.

Min man var emot det i början även om han oxå visste från början när vi träffades att jag vill göra det men han trodde väl aldrig att det skulle bli av. Men nu stöder han mig, även om jag oxå tror att han känner som Amadoo skriver om sin kille, att man blir mer attraktiv i andra killars ögon..

Ang min familj så vet mamma om det, men gillar det inte, tyckte jag skulle tycka om mig som jag e. Lätt för henne och säga som har stora fina bröst fast hon e 64år och ammat 3 barn, och det sa jag till henne, tror hon accepterar det mer nu.Pappa vet inget och jag tror inte jag kommer säga det iheller om han inte själv upptäcker det, han e inte så uppmärksam så jag tror inte han kommer att lägga märke till det. Hade inte tänkt att berätta för mina syskon, men berättade det för min svägerska och hon hade berättat för min bror, hon tyckte det var bättre att förbereda han för han e väldigt långsinnt om han inte hade fått reda på det innan. Han hade blivit lika chockad när hon berättade det som när dom skulle få tvillingar, och tyckte inte alls om att jag skulle göra det, var väl mest orolig för min man och att det blir så mkt skitsnack och synpunkter om en. Svägerskan försökte förklara varför jag ska göra det, att jag alltid velat göra det. Får hoppas att han inte stöter bort mig för en sån här sak. Får väl berätta för min syster oxå annars blir väl hon oxå sur.

Ärligt talat skiter jag i om folk snackar om ens bröst, oftast e det för dom e avundsjuka. Detta e ju vad jag vill och som får mig att känna mig fin och kvinnlig.

Kram

Inte heller mina vänner är särskilt intresserade av mina bröst. Hade jag däremot haft någon annan sjukdom eller nåt som gjrode att jag behövde opereras så skulle de nog bry sig. Jag vet inte varför de reagerar så här. Jag känner mig ganska utlämnad och har ingen att prata med om operationerna. Känns som att ingen vill eller orkar lyssna.

Jag förstår att det är sjukt jobbigt att inte känna stöd från nära och kära. Min pojkvän har varit sjukt stöttande (är verkligen förvånad, trodde han skulle tänka som någon annan här ovan sa; att man ska bli en snygg bitch...) men han tog det skitbra! Mina närmsta vänner vet om att det är på G och tog det också oerhört bra, det tycker mest att det är kul!

Jag vet inte hur jag ska göra med att berätta för mamma/pappa. Mamma har jag sagt det till några gånger innan att jag är sugen på att göra det (mest skämtsamt för att se hennes reaktion) men hon tycker det är dumt att börja skära i en frisk kropp och att man ska vara nöjd med vad man har... Men å andra sidan vet jag att hon är sugen på att fettsuga hakan så hon borde vara öppen för det. Men nu när det verkligen händer, vet jag inte... tycker det känns skitjobbigt om jag gör henne besviken.

Pappa skulle jag aldrig våga berätta det för, han skulle tycka det var vansinne....

Så jag lider verkligen med dig när du inte har stöd från någon nära, man behöver det!! Men VI finns här iallafall, om det är till någon tröst 😇

Jag har ungefär samma problem, många runt om mig säger också att det "finns viktigare saker att lägga pengarna på" men då tänker jag, vad är viktigare att lägga pengar på än sig själv och sitt eget välmående?

Hoppas att dom ändrar sig och ger dig mer stöd, kämpa på och gör det som känns rätt för just DIG..... :o) många kramar!

förstår de är jobbigt. tror din syser bara är avundsjuk men de kommer säkert släppa sen. en sån sak kan ju inte göra så hon tar avstånd för alltid :)

jag hade önskat min sambo gav mig mer stöd, han va inte alls intresserad o ville inte veta nåt av operationen. visst han ville inte jag skulle göra de men han hindrade inte mig o han va med mig på operationsdagen. även nu är han knappt intresserad av mina bröst o tar knappt på dom. tycker de är så tråkigt :/ han är väl mer rumpkille antar jag..

men de är iaf din kropp o de borde acceptera vad du vill lägga pengar på, alla prioriterar olika saker, om jag känner mig fin mår jag bättre, mår bättre av o ha en fin kropp än köpa en fin bil. bor hellre fattigt med lite saker om jag bara kan känna mig snygg, så viktigt är de för mig, så för mig är de värt varenda öre :)

kunde inte sagt det bättre själv!

Förstår dig lite.. Visst jag har ett enormt stöd av min sambo och av min bästa vän. Min mammas första reaktion när jag berättade det var att vända sig mot min sambo och fråga: "Vadå, är du inte nöjd med hennes bröst?" Min sambo blev helt ställd. Vad fan tror hon, att jag gör en operaton som kostar massor med pengar för att göra min sambo nöjd?! Min sambo älskade mina bröst som dom var innan operationen men han stöttade mig och tyckte jag tog rätt beslut, han sa: Är du inte nöjd med dom så ska du självklart operera dom.

Hoppas verkligen att din familj tänker om och finns där för dig!! Annars finns vi här! :)

usch, man är inte ensam alltså :s det är ju så jobbigt när detta verkligen är något man vill! :/
Hoppas att ni får det stöd ni behöver av de som inte riktigt förstår sig på oss.
Syrran min är ju så omogen så hon nu skriver "tuttlisa" till mig på facebook då hon är lite sur på mig för tillfället.

Blir så jääävla förbannad!! Något jag inte vill att alla i denna jävla lilla håla ska veta precis.
Avundsjuk och omogen storasyrra, fyfan!

Ack ja, du är inte ensam om att ha svagt med stöd hemifrån. Förstår verkligen att det känns otroligt jobbigt! Jag har slutat att prata om operationen med någon och håller det för mig själv istället. Nära och kära är informerade, de har uttryckt sitt ogillande och det är OK. De måste inte gilla vad jag gör, jag har bestämt mig nu och behöver inte deras godkännande, men de får INTE tjata om att jag ska låta bli, hålla på att skrämma upp mig med skräckhistorier etc. Därför bäst att inte prata om det. 

Men hav förtröstan, du har ju oss här på forumet :D Inte samma sak som att ha familjens stöd, men det är ett gott substitut att veta att man inte är ensam.

PS. Jag har berättat för min pappa att jag ska opas. Fegade ur och tog det per telefon istället för ansikte mot ansikte. Såhär i efterhand var det kanske lika bra, dog nästan av skam när jag berättade det... :D DS.

Jag valde att inte berätta för någon, just för att jag inte tycker att någon har med det att göra och att jag inte skulle behöva "försvara" mitt val!

Jag ska göra ett nytt ingrepp nästa vecka och har inte heller denna gång sagt något till någon, förutom min sambo, som anser att det är mitt val men inte älskar mig varken mer eller mindre med runda fina bröst eller med hängtuttar. (Fast jag tycker han är lite mer intensiv i sängkammaren nuför tiden så jag tror min kropp är något mer lockande efter operationen...)

Stå på er tjejer! Vi väljer själva vad vi gör med våra kroppar och hur mycket pengar vi väljer att lägga på vårt utseende!

Skit i övriga åsikter!

Kram!