Avundsjuka el. inga reaktioner alls

Låter som avundsjuka..Tror att det ka vara rätt vanligt. Dom tål väl inte att du får större snyggare bröst än dom. Bröst är ju trots allt bland det kvinligaste vi har på kroppen ;P Men får man fråga av vilken anledning du tog bort bröstvårtorna?

Jag tror att det kan vara svårt för vissa att veta hur man "ska" reagera vid såna tillfällen, så därför blir det något mellan blaha-ting?

Kan relatera till en kompis som har matproblem och berättade för vissa folk i sin närhet. Var svårt att veta hur man skulle reagera riktigt, man vill ställa upp men visste inte riktigt om man borde ställa frågor eller bara vara tyst och inte säga något alls om det. Slutade med att man var som vanligt och inte nämnde det alls. Betydde ju inte att man inte brydde sig, för dte gjorde man ju såklart! Utan snarare att man tänkte att hon får nämna det om hon vill prata om det, annars borde man kanske vara tyst för då vill hon inte att det ska pratas om.

Tror det kanske kan vara liknande? Har märkt att mina kompisar inte frågar så jättemkt om min operation heller, man tycker ju dom borde vara supernyfikna och intresserade. Men är ju ändå lite "tabu" fortfarande att prata om, så de kanske inte vet hur de ska reagera? Tänker att jag får ta upp det om jag vill, men kanske inte vill vara för pushiga?

Bara lite idéer 😀

2 av mina tjejkompisar är väldigt avundsjuka, och det kan dom erkänna också, för dom ska också opa sig så fort dom får råd, så dom vill veta allt om hur det är för mig, sen har jag några tjejkompisar som bara har frågat typ hur det känns, men är väldigt ointresserade av bröst verkar det som :p sen har jag några som jag knappt umgås med, som snackar en jävla massa och dom är säkerligen sotis, men skulle aldrig nånsin kunna erkänna det ;)

Ja det kan vara så. Det jag tycker är konstigt är att när jag själv tagit upp det så får jag nästan ingen respons. Det är som om de inte vill prata om det, som om de tycker att jag får hålla det för mig själv. Men vänner ska man väl kunna prata med när det gäller svåra saker. Kanske ett bra sätt för att sålla bort halv-vänner är att operera sig och se vilka vänner man har kvar..

Det var för att tidigare operationer har gjort bröstvårtorna hyperkänsliga, plus att de inte längre såg ut som bröstvårtor utan mer som brännskador. Så jag ville bara bli av med dem. Minsta lilla beröring kändes ungefär som svag elektricitet, oerhört obehagligt.  Jag hoppas nu att ärren ska läka fint, och sen kanske jag kollar upp om det går att fixa till ärren med laser eller dylikt, och så småningom (om något år) kanske jag går till någon bra medicinsk tatuerare som kan tatuera så att det (på håll) ser ut som att jag har bröstvårtor.

jag tror bara det är så att de helt enkelt inte vet vad de ska säga. Eller fråga. De av mina vänner som själva varit intresserade av att göra en operation har varit väldigt frågvisa. De som inte alls kan tänka sig vill inte ens ställa frågor. De bara inte pratar om det. Alla mina kompisar har reagerat olika när jag har berättat....och den enda som egentligen brydde sig om mig sist jag opererade mig var min man och min familj. Men då gav jag heller inte riktigt all information till mina kompisar innan operationen heller. Så jag kan inte klandra dem heller. :-)

Kort o gott: hade jag träffat några som vore sådär så skulle jag säga upp "vänskapen". Avundsjuka eller ej så finns det människor därute som bryr sig utan att man ska behöva vara på på nåt sätt. Det är ju självklart att man ska fråga hur det har gått eller hur man mår.