Avundsjuka? Silikonbröst=inga vänner kvar?

Vad tråkigt att dom ska bete sig på det viset. Då tycker jag att du antingen väljer mellan att ignorera dom och se vilka dina RIKTIGA vänner är eller så pratar du med dem och frågar helt enkelt vad dom tycker och känner., Så kanske du kan förklara mer varför du gör det och att du kanske mår dåligt osvosv, att dom sårar dig helt enkelt.

Mammor brukar alltid ha svårt med sånt här, särskilt förändringar hos familjen. Men de brukar ju oftast ge med sig och stötta till slut, även om det tar tid=) Min mamma var inte speciellt glad från början, men då det väl var gjort och hon såg vad "ynklig" hennes dotter var första dagarna gav hon mig all stöd och hjälp jag behövde. Bästa är att prata om det och förklara hur, var, varför.. ja, du förstår säkert vad jag menar=) Man brukar ju ha rätt så många fördomar om saker man inte är spec insatt i.

Hoppas allt löser sig och fortsätter vännerna vara kalla och ohövliga tycker jag inte att dom är värd att vara din vän :S

Känner inte igen mig men kan förstå att det känns jobbigt! Å andra sidan känns det väl inte som att de är speciellt goda vänner om de inte kan vara glada för din skull? Det borde dom vara!

Din mamma kommer säkert finna sig i det, när hon märker att du gjort din operation, då hjälper det ju inte att vara sur. Hon kanske på nått sätt försöker få dig att ändra dig genom att ge dig "kalla handen"?

Hoppas det löser sig!!

Tack för stödet! :)

Ska försöka prata med vännerna om hur jag känner. Är de riktiga vänner så borde de förstå tycker man...

Jag hoppas min mamma ändrar sitt kalla beteende när jag är opererad. När man ska göra en så här stor sak vill man ha mesta möjliga stöd från sin omgivning, men kanske naivt av mig att tro att man ska få stöd av omgivningen när det gäller en bröstoperation...

Absolut inte naivt! Klar man förväntar sig stöd av sina nära, och det ska man få också tycker jag. Det är ju din kropp och du skadar ju inte direkt nån annan genom att göra det!

Håller med systerrosa. Det är ju trots allt en operation du ska göra och att de inte ger stöd tycker jag bara är konstigt. Men klart att dom kanske blir ställd från början.. Men som sagt det är ditt val och du gör det ju för din egen skull. Inget dom behöver bete sig illa för!

systerrosa: Det har du helt rätt i :)

Just nu är jag inte orolig för operationen utan tänker på hur jag kan gömma brösten i stora kläder efteråt, så ingen ska bli sur när de ser mig. Måste låta jättekonstigt men det är så jag känner. Jag har fått peppa mig själv mycket de senaste dagarna, har haft tankar på att avboka operationen m.m.

Håller med ovanstående, de borde vara glad för din skull om de är riktiga vänner! Sen mammor är ju bara orolig, och att hon verkar sur över ditt beslut är kanske ett sätt för henne att hantera situationen? Det kommer bli bättre!:)

Hoppas det går bra för dig och lycka till🙂

tycker de va väldigt konstigt de bara slutade ringa för en sån sak? nyfikenhet är väl en vanlig sak där de vill vta mer om det än bara ignorera det? men jagtycker med du ska ringa dom o fråga varför de inte ringt o om de beror på att du ska operera dig. så får du se vad de säger. för väldigt barnsligt o bete sig så om de är för operationen. och när de gäller din mamma så är de nog vanligt de blir oroliga o kanske lite sura för du ska vilja göra om dig. men tycker du ska prata med henne med o veta om du får hennes stöd. för man vill bli väl omhändertagen när man blir så handikappad o inte känna sig som ett besvär.

men de är inga riktiga vänner om de låter en sån sak gå ivägen för vad de tycker om dig. lär  va avundsjuka, vad skulle de annars vara? det är modigt o våga genomgå en operation o de är inget alla vågar. man gör ju det för o må bra o va nöjd med sin kropp.

Mina vänner va inte emot min operation men tjatade hela tiden o inte ta för stora för de är fult o de ska se naturligt ut. och nu säger alla de är för stora til kroppen så man inte ens vill prata eller visa brösten en gång till. inte en enda har sagt de är fina. o de är inga som låter avundsjuka ta över utan säger alltid snälla kommentarer. tycker de är konstigt varför just bröst ska va så känsligt o varför de är så tabu o göra de lite större än vad som är "normalt"..

konstigt av dina 'vänner' att bete sig så. jag menar, man är ju fortfarande samma person efter en bröstoperation. håller med om att du borde prata med dom, måste ju vara jobbigt att behöva oroa sig över en sån sak innan en operation. man har nog säkert massa annat att tänka på och vill nog ha så mkt stöd som möjligt.

din mamma är säkert bara orolig, och som systerrosa säger; att hon kanske visar det beteendet för att få dig att ändra dig angående operationen.

hoppas allt löser sig!

Fy fan säger jag.. jag hade blivit skit ledsen om mina vänner gjort så. Det är ju ens vänner.. fan. Eller som man trott i alal fall, man har ju känslor för dem, band.. ochsåfår man sådan respons.. jag hade gråtit som fan (man älskar ju sina vänner) MEN jag hade aldrig låtit det hindra mig från gör en bröstförstoring.

Ingen annan förutom du själv ska göra valen åt dig.. genom deras sätt att bemöta det ska inte få dig att tveka och inte iheller ens få dig att känna att du efteråt ska behöva dölja det. Vill du sölja ska det va för att du vill det själv inte för att dem får dig att känna så.

Mina vänner som vet, vilket blir allt fler och fler.. no one cares.. och när mina systrar fick veta så sa ena "ja men du måste låta mig se och känna under tidens gång fan" enda kravet hon hade :P

Och jag vet inte om dina vänner tror (för många gör det när man hör silikon) så tänker man STORA fejkbröst.. men oftast är det inte så och vissa vänner blir av någon anledning lugnare när dem ser att sin vän inte skaffat sådana. (Men kanske det du tänkt hihi)

Jag vet inte varför men många tjejer reagerar så.. rädda kanske.. att du ska få överfina bröst som de inte har, många tjejer har ett behov av att känna sig trygga på det viset att ens vänner inte är aaaallt för snygga än en själv. (också kanske lite en omedveten tävlinginstinkt).

Om man kollar på tjejer så är tjejer oftast vänner i viss antal.. en viss grupp, (man har samma typ av tjejvänner man umgås med ofta) sällan man har "bekanta" tjejvänner.. antingen är man väldigt nära eller inte. Och oftast så liknar tjejerna varann, det är något gemensamt oftast och en trygghet för tjejer "jag har fina vänner men inte föööör fina så ingen ser mig" jämlika.. vet inte om du fattar vad jag menar.

Och ska du skaffa bröst är dem kanske rädda att du blir den tjejen som kommer hamna i centrum i er grupp när ni är ute eller något.

Jävla svammel vet inte om du hajjade...

Usch vad tråkigt att de inte vill finnas där när man behöver dem som mest:-( gissar på ren o skär avundsjuka....

Vissa av mina vänner var jätteglad för min skull och hade tusen frågor, andra sa inte ett ord om operationen och när de kom på tal blev stämningen lite märklig. Ett tag valde jag bort de som hade en sån negativ inställning till min operation. Jag var själv nervös och behövde inga negativa tankar angående operationen runt mig. Men tillslut tog jag upp det. Hur ledsen det gjorde mig att de verkade så negativa till min operation, speciellt då de aldrig innan yttrat något negativt om bröstoperationer. Det kom när jag berättat att jag fått en tid för konsultation och sedan för operation.

Det var bra för mig att få höra varför dom helt plötsligt blivit så negativa till en operation, och oxå bra för dom att förstå hur illa det gjorde mig. Man håller inte alltid med ens vänner, man tycker inte alltid att de gör "det rätta", men man kan ju inte sluta finnas där för dem bara för det.

Jah hoppas det löser sig för dig :) var bara ärlig mot dem å berätta hur du känner

Jag tycker det är tröttsamt och förenklat att sådana här fall många gånger snabbt och enkelt avfärdas som avundsjuka. Långt ifrån alla kvinnor vill ens ha stora bröst eller silikonbröst.

När vänner och familj reagerar tror jag inte att det främst handlar om brösten i sig, utan om associationer från de föreställningar som i hög grad råder om "silikonbrudar". Många tänker nog: "Jag trodde inte hon var en sån där silikontjej, nu känns det som jag inte vet vem hon är längre! Är hon egentligen bara en osäker, ytlig, bekräftelsemissbrukande bimbo som försöker kompensera genom att skaffa sig plastbröst!?" Föräldrar blir nog mer oroliga och rädda för att deras dotter inte mår bra, ska skaffa sig dåligt umgänge med killar som utnyttjar henne som ett sexobjekt osv.

Det är också förenklat att avfärda det jag nyss beskrev som enbart grundlösa fördomar. Det finns en hel del, ffa unga, tjejer som passar in i den här stereotypen. Bilden är dock skev då de flesta inte så enkelt gör det, men dessa är av naturliga skäl mer osynliga. Det är inte dem man ser och hör i medier, i utesvängen osv.

Visst kan det i vissa fall också handla om avundsjuka och "dåliga" vänner, jag säger inget annat. Men utifrån det jag skrev tycker jag att man ska försöka lösa det hela genom kommunikation. Att sätta sig ner med de här personerna och berätta precis hur det ligger till och låta dem fråga och kritisera om nödvändigt. Det handlar ju vänskap också om, att gemensamt hantera konflikter och motsättningar, kunna ställa vissa krav på varandra och för båda att ta ansvar istället för att fly och/eller bara skylla på den andra.

Stort tack till alla för det stora stödet!!! :) Känns så bra att detta forum finns så man kan dela sina tankar.

Jättebra råd om hur jag ska hantera situationen. Bra att höra tankar på hur det kanske känns för mina vänner och familj i denna situation. Särskilt hur min mamma kanske känner. Det kan vara så att hon själv inte kan uttrycka sin oro i ord och därför är på detta sättet. Men ska ändå prata med henne i helgen.

Beträffande mina vänner tror jag att jag ska försöka strunta i att de inte hör av sig. Det är inte bra att jag ska gå och vara ledsen och orolig före en operation. Jag kommer att undvika att prata om min operation i närheten av dem och efteråt klä mig annorlunda runt dem för att dölja mina bröst. Att bröst är ett känsligt ämne visste jag innan men inte så här känsligt...

kramar till er alla!

men vännen, du ska inte behöva klä dig annorlunda runt dem. De är dina vänner, dom får acceptera dig för den du är :)

Nilsson87: håller med dig. Väljer du att klä dig annorlunda ska det va för du vill det inte för du känner ett måste..

Om vi säger så här:

De människor som inte vill umgås med mig pga av ur mina bröst ser ut har jag inget behov av att ha i mitt liv,lika lite som jag själv väljer bort att umgås med människor som har en annan klädstil än den som tilltalar mig så vill jag att mina vänner ska acceptera det JAG tycker är fint.Det är en person man umgås med inte ett utseende.

Hitta vänner som tycker om dig precis som du är,med eller utan stora bröst.

Kramar till dig!

Vad konstigt gällande dina vänner! Om de tyckte något särskilt och därför är negativa borde de väl kunna säga det. Eller om de är rädda om dig, har hört om komplikationer och det faktum att man faktiskt sövs och genomgår en operation kanske oroar dem? Men att bara tiga verkar ju "skumt".

Jag funderar på operation och suger information som en svamp nu känner jag. Men jag känner inte för att berätta för någon om en eventuell operation!

Jag är 31 år och som någon skrev i en annan tråd, väntar sig ett godkännande och samtyckte från min mamma - vilket jag aldrig skulle få så jag skulle absolut inte vilja ta upp det med henne. Jag gjorde en tatuering för snart ett år sedan, då blev hon skitsur och hon har fortfarande inte sett den! Hon skrev ett mail när jag hade lagt upp en bild på FB på den och hon själv har inte FB men hennes jobbarkompis har det och hade sett den och kommenterat det. Fick förklara mig om den och bakgrunden till den, att den är för min skull och det är ingen som ser den om jag inte har bikini (sitter på revbenen) och jag kan t.o.m dölja den då om jag vill. Gjorde den för att jag vill ha mitt barns namn intill mitt hjärta för alltid om det skulle hända någon av oss någonting.

Sorry lite OT men när det blir en sådan grej av en tatuering som ingen ens ser så kan man ju tänka sig vad en op skulle ge upphov till...puh nej tack! 😉