Barn eller inte...

Fy vad folk kan vara gnälliga och dömma andra, precis som nämndes för att man "slarvat med skydd", dragit på sig nån sjukdom (det fick jag med höra, fick antibiotika mot klamydia, trots att det visade sig att jag inte hade det) eller om man inte vill amma, vart man gör det eller vem som skall vara hemma med tillökningen. Skumt, men skönt att man kan ta upp ämnet här. 

Jag tänker också lite som Jen6. Som världen ser ut idag skulle jag helst uppfostra mina framtida ungar i avskildhet i någon norrländsk skog eller så. Hemskt men sant!

Vill inte propagera för att skaffa barn men det är ett fritt forum och just när det gäller "hur världen ser ut idag" så vill jag bara skriva att det är sådan moral som gör att jag vill föra den moralen vidare. Min 16-åriga son är mycket av feminist (på ett positivt sätt), skulle röstat på miljöpartiet och vill bli jurist helst domare, vilket han troligen kan bli eftersom han är duktig i skolan. Min dotter har det väldigt kämpigt i skolan och med sina humörsvängnngar, men hon har också bra moral och är väldigt omtyckt av kompisar för att hon är snäll, rolig och lojal. Jag hoppas att båda kan hjälpa till att skapa en bättre värld. Det var först efter att jag fått barn som min bipolära sjukdom bröt ut, hade jag vetat om det innan så hade jag troligen inte skaffat barn eftersom jag inte vill föra vidare det lidandet som den sjukdomen innebär. Det är inte den sorten som är ärftlig men det har ändå varit jobbgt för barnen i perioder även om jag har fått medicin som tar udden av sjukdomen.

När jag var typ sådär 15-17 så ville jag skaffa barn när jag var 20 typ. Nu som 19-20 åring känner jag att jag inte vill skaffa barn föräns jag är runt 30. Mina vänner tycker jag är helkonstig och säger att det är ''för sent'' och att man blir en gammal morsa osv. Men vad tusan man ska ju göra det som passar bäst för en själv. Finns så mycket jag vill göra innan jag skaffar barn. :)