Barnens reaktion på bröstförstoring

Jeg har vært åpen med mine døtre på 8 og 11 år. De vet at jeg aldri har kunnet kjøpe meg en bh pga tomme pupper, har ikke noe fett øverst etter amming og trening. 11åringen var litt «flau», så nok for seg at jeg skulle ha store silikonpupper, men hun ser nå i ettertid at de er helt naturlig størrelse. 8åringen så ikle forskjell på puppene mine ? Har vært redd for å sende de feile signaler, synes der har vært kjempevanskelig.. men jeg vet at jeg hadde støttet dem hvis de ønsket silikon når de ble større. Men jeg ble svar skyldig når 11åringen sa: Men du har sagt man skal akseptere kroppen sånn den er. Huff, hva svarer man på sånn?

@alba2020 Jag känner igen det du berättar. Är väl lite i samma sits (jag har två ungdomar, 18 & 21). Har väl egentligen aldrig haft komplex för mina små 75 A men ibland tänkt att det vore ju trevligt att fylla min BH. Har alltid "kuddar" i BH och det har funkat bra. Men ibland så önskat mig lite större. Nya bröst har inte varit på min priolista pga att jag tyckt att det är väldigt mycket pengar. Men så i våras så började jag läsa på och bestämde mig för att börja med en konsultation på NK. Så jag kommer antigen välja 205 cc eller 220 cc Motiva Ergonomix Mini. Men gällande att berätta för mina ungdomar så drar jag mig för det. Jag har alltid varit noggrann med att man ska vara sund och ta hand om sig, inte hållit på och pratat bantning och så. Utan att man är fin som man är och att man är frisk och har en stark kropp. Så jag vet att mina 2 ungdomar kommer att ifrågasätta mitt val och de kommer att vända på alla mina svar. Vi har en väldigt nära relation så de kommer så klart att respektera mitt val...men inte utan att de kommer att undra varför. Jag vet att dottern kommer att dra fram det här med komplikationer. Men jag kommer att vara ärlig och bara försöka berätta så gott jag kan. Så vet jag vad min son kommer säga -mamma, du får inte göra några jätteballonger...(men det ska jag verkligen inte göra) så jag får lugna honom med det. Men jag förstår dina funderingar. Jag får väl återkomma när jag berättat och hur de reagerade.

Tack för era svar. Det är verkligen jättesvårt att veta hur man gör det bäst. Jag tror att mina barn accepterar valet som mitt eget men jag har ändå en känsla av att göra dom lite besvikna på något sätt. Kanske att jag själv behöver landa lite bättre i beslutet innan jag börjar oroa mig för att berätta.

@alba2020, jag förstår. Jag känner lite lika, det är klart att de kan bli besvikna på mig och jag kommer känna mig "dum". Men du gör nog rätt i att landa i ditt beslut innan du berättar. Jag får se till att samla mig och ta tjuren vid hornen snart, då jag idag var på min andra konsultation och har bokat datum för op 24/9...

Åh vad spännande ändå! Stort lycka till med operationen och berätta gärna hur det går om det känns ok så klart.

Åh, tack! Det gick faktisk mycket bättre att berätta för dottern än jag trodde. Hon var så gullig, hon sa att hon förstår och att hon även förstod min känsla att jag tyckte att det var jobbigt eftersom vi alltid pratat om att man är fin som man är och så. Men hon sa att man inte heller ska behöva förklara sig, man är ju trots allt samma person...men med lite större bröst. Min fina stora tjej :-D

Åh, jag blir nästan lite tårögd. Vilken klok dotter du har. Det måste kännas så skönt att ha berättat och fått en sån fin reaktion ? Jag hoppas att jag kan få till ett bra samtal med mina döttrar också sen när det närmar sig.

Ja, jag blev lite sentimental, visst tycker man att man har fina barn...men nu blev det svart på vitt att man man "lyckats"! Tack för din kommentar.