Bemötande utifrån efter operation

Hej! Håller med Malin90 till viss del. Det finns ack så många fördömande unga idag som äldre.

Personligen tror jag det beror på vart i livet du befinner dig. Om du är ung eller"gammal" spelar ingen roll.

Har du inte fått några barn och är ung kan du nog stöta på fler som tycker att det är onödigt, att du borde kontrollera ditt självförtroende mm.

Går du fortfarande i skolan eller jobbar du osv.

Har du fött barn och fått sviter från det är det nog mer förståelse runt estetisk kirurgi. Har du däremot fött barn och inte fått sviter från detta utan fortfarande har fina bröst men bara något mindre eller fin mage osv blir man inte bemött på samma sätt.

Har man kommit en bit på vägen och kroppen varit med en hel del tycks det också finnas mer förståelse runt ingreppen.

Sist om syves är det ju alltid den enskildes inställning till allt som har med estetisk kirurgi påverkar hur du blir bemött.

Rådet från mig är iaf att stå för vad du har gjort/gör oavsett vad det gäller i livet så backar de med synpunkter som du inte mår bra av undan.

Intressant läsning!

Jag har också funderat lite på detta, mest funderar jag över snacket på jobbet. Har ett jobb inom socialt arbete och där ska vi ju bemöta dålig självkänsla, identitetsförvirring och allt vad det är. Känns som att det finns en underliggande norm att man ska ha vissa värderingar samtidigt som många ändå är rätt öppensinniga för att det också hör till yrkesrollen... Tänker att det egentligen inte spelar någon roll för mig vad andra tycker, men tänk om man får höra värsta taskiga rykten eller så. Jag har ju inte heller några barn och börjar bli "i åldern" när man typ böör skaffa barn.... Men då väljer jag att skaffa bröst haha

Tycker du är otroligt modig som gått ut öppet med din operation, och önskar någonstans att jag skulle ha samma mod som du!

Helt ärligt är det min egen rädsla som gör att jag fegar ur. Rädsla för att jag sedan ska stå där och känna att jag måste försvara mitt val. Korkat - jag vet! - eftersom jag, precis som du själv skrev, inte ska behöva skämmas för det. Ska försöka intala mig att ifall någon kläcker ur sig något mindre snällt så kan jag, i stället för att försvara mig, fråga varför denna någon säger som hon/han gör.

Tack för att du inspirerade mig till att börja samla mer mod 🙂!

Vad tråkigt att läsa om att folk är så fördömande och negativa till nåt som de inte varken har att göra med eller har någon aning om varför man gör det.. Jag bestämde mig för att efter operation vara helt öppen med det, för jag kände att om jag är glad och stolt över vad jag gör så vill jag också stå för det. Om andra har annan uppfattning så får det stå för dem. Jag har faktiskt hittills inte mött några negativa reaktioner. En nära vän till mig blev chockad och helt tyst så jag lät henne vara ett par dagar och det slutade med att hon bad om numret till min kirurg för hon ville också.. :)) Jobbigt om man har folk i släkten som så tydligt är fördömande, lite svårt att undvika dem, men nånstans får man trösta sig med tanken att det ibland är mer synd om folk som har fördomar än de som blir utsatta för dem. Det måste vara något fel i en själv om man så tydligt måste kritisera något privat som någon annan gör eller inte gör.. stå på er tjejer..