Berätta för föräldrar

Mamma skulle bli tokig och skrika rätt ut över att jag är utseendefixerad och det är ett sjukligt beteende etc etc men pappa skulle nog stötta mig men tycker det är jobbigt att berätta. Mamma höll på att gå i taket när jag piercat naveln när jag var 17.. kan ju bara tänka sig vad hon skulle säga om detta :/

Dom första jag berättade det för var min sambo, samt mamma och pappa. Dom tog det jättebra och förstod att det var något jag tänkt på länge. Mamma var till och med den som följde med mig till konsultationen.

Det är faktisk ett tips till dig, fråga om dom vill följa med dig till konsultationen, om du vill förstås🙂. För då kan även dom ställa frågor till läkaren som dom undrar över.

Dom tar det säkert bra och stöttar dig i ditt beslut. Tänk bara igenom det noga!

Jag har berättat för min man såklart =) Sen mamma o min syster för dom har vetat om att ja vill göra det i så många år...O dom ser inget fel i det, utan mamma tycker snarare att ja förtjänar det efter 2 barn, och jag e fortf ung o vill ju ha fin kropp...

Men till mannens föräldrar säger jag inget för dom e motsatsen till att kunna förstå sånt...tyvärr lite av den svårare generationen...

Men det är DITT eget beslut o ingen annan har med att göra vad du vill göra med din kropp för att må bra =) Lycka till!

Min mamma blev verkligen gaaaalen! hon sa precis som du befarar! Att hon trodde inte jag va så utseendefixerad och hur jag kunde va så dum att utsätta mig för sådant. Men jag sa till henne hur jag kände och försökte visa för henne att det betydde mycket för mig.

De första dagarna efter jag berätta de pratade hon inte med mig ( vi är väldigt nära) men jag nämnde inte det mer sen utan hon visste ju hur läget låg till. Efter några dagar kunde hon liksom ta mitt besult men hon gillade inte alls de.

Nu sitter jag här nyoperad och mamma är mest glad att jag lever haha! Men jag tror att om du bara visar dina föräldrar hur mycket det betyder så kommer dom smälta de efter ett tag.

Min pappa gillade inte heller mit beslut men han sa inte så mycket!

Lycka till!🙂

Själv har jag inte sagt ett knyst om min operation till mina föräldrar och tänker inte göra det heller. Tycker inte de har med saken att göra för detta är MIN kropp och jag orkar inte med någon debatt (de är rätt konservativa av sig). Jag kör lite bylsiga kläder när jag möter dem bara. Brösten är inte så svåra att gömma.

Är i samma situation som du! Omöjligt att veta hur man borde göra! Jag funderar mer och mer på att inte berätta för mina föräldrar! Kanske berättar jag efter operationen, men inte innan! Och absolut inte innan konsultationen! Svårare än jag trodde att berätta för dem, vet att de inte skulle bli speciellt glada, de skulle typ tro att jag inte är riktigt frisk eller något!

Har du berättat för någon? typ kompisar eller pojkvän?

Tack så mycket, det var ett bra tips faktiskt. Mamma kan jag nog aldrig erkänna för att jag gjort men ev kan jag fråga om pappa kan följa med :) Bra ide iaf!

Håller med dig det är hemskt, det värsta är dock att jag måste berätta det, vi åker utomlands ofta och de kommer märka skillnad om man säger så :S Du är inte rädd att det ska synas och det blir värre att säga efter än innan?

Jag har berättat det för ca 5 av mina bästa tjejkompisar men inte för någon annan än. Har du?

Det är din kropp, du gör det du vill med den, du är ju vuxen.

Men;

Som mor till en tonårsdotter så önskar iaf jag att hon skulle ha modet att prata med mig om en sån här sak om hon vill göra det om några år. Min dotter brukar dryfta det mesta med mig trots att hon vet att jag kanske inte håller med. Mest för att få en annan syn på saker och ting. Oftast så har hon helt ok argument och bra eftertanke på saker hon velat göra. (dock ej operationer😉 ännu)

Detta är ju lite "allvarligare" än en piercing men i vilket fall, hellre ha vetat i förväg än att heltplötsligt ha en dotter som kommer med "bomber". Lite svårt att prata om elefanten i glashuset så att säga.

Vad säger man? det är ju inte som en ny frisyr. Oj! har du klippt dig va fint!💡

Oj vad invecklat men summasumarum; personligen skulle jag blivit mer "sårad" och ledsen/upprörd om hon inte hade sagt något. Vad det än gäller.

Men som Milia säger, de har egentligen inget med saken att göra samt så är det DU som ska trivas med din kropp, inte dom.

Jag är en hel del äldre men min mor vet om mina planer, för tusan, hon hjälper mig att sponsra det hela lite.😀

Lycka till tjejen, vare sig du talar om det före eller låter dom upptäcka det efter.

Tack för kloka ord! Jag hade förmodligen som mamma resonerat som du men min mamma är lite speciell 😕 men som du säger är jag vuxen men det har hon nog svårt att inse:D Hoppas det går bra för dig med din OP! :)

Min mamma blev också helt tokig när jag hade piercat mig men faktum var att hon tyckte det var värre med piercing och tatueringar än att operera brösten vilket hon ändå tyckte var okej efter lite om och men.

Jag tror det är lite som CrazyCupcake säger, det sårar nog förlädrarna mer om det upptäcker det efteråt utan att man har sagt något, men samtidigt, vill man inte berätta det så är det ju också okej då det är som många andra säger din egna kropp som du bestämmer över. :)

Det är i för sig smart men jag måste få hjälp med lite "sponsring" av pappa så måste säga det typ idag :S hjälp känns så fel att säga att jag ska förstora brösten känner mig jätte obekväm men det är bara att bita ihop :/

Allt beror på hur ditt förhållande till dina föräldrar är. I mitt fall så står jag min mamma väldigt nära (min pappa dog när jag var liten). Hon jobbar inom vården och tycker att det är lite onödigt att sätta kniven i en frisk kropp. Jag ordnade med konsultation och op-tid och var säker på min sak innan jag berättade för min mor. Min man visste och ville att jag skulle bli nöjd. Min mor reagerade mycket positivt och erbjöd sig att hjälpa till med barnen efter operationen. Hon var och är min ängel och jag tror nog att din mor/far vill ditt bästa. Var bara säker på hur du vill lägga fram det för precis som barn kan föräldrar dra nytta av din osäkerhet och köra in dig på ett villospår. Visa hur övertygad du är så att de kan se att du är säker på din sak. Föräldrar testar också döttrars/söners gränser för att på så vis få vetskap om vad de verkligen vill. Lycka till.  

Jag  opererade mig den 15 feb, nu i onsdags, och berättade för mina föräldrar typ en vecka innan. trodde verkligen att dom INTE skulle ta det bra, men jag ville verkligen inte operera mig under full narkos etc. utan att mina föräldrar visste det. Kändes inte rätt. Så jag sa det bara. Berättade hur jag mådde om min kropp, att jag gör det för MIN skull och för att JAG ska må bättre om mig själv. Jag förklarade att jag valt den bästa kirurgen och hade råd med det, att jag funderat på det i två år och researchat mycket innan. När dom förstod att jag gjorde det för rätt anledningar och visste vad jag gav mig in på så var dom ok med det!

Jag blev skitförvånad! Dom förstod mig och att jag är en vuxen kvinna som tar mina egna beslut. Enda anledningen för dom att bli upprörda är ju för att dom är oroliga för sin dotter, och när jag övertygat dom om att jag hade läget inom kontroll var dom lugna.

Så jag tror att om du sätter dig och förklarar varför och hur så kan dom nog ta det bättre än du tror. Och är dom arga någon vecka får det väl vara så, ingen förälder kommer överge sitt barn pga en operation! :)

lycka till!

Jag tycker man ska berätta eller så beror det lite på hur ens föräldrar är, jag kan tyvärr inte sätta mig in i er som har föräldrar som är emot sådants situation tyvärr. Jag tror min mamma hade varit lugn med det om jag skulle operera mig, eftersom hon själv har gjort näsplastik och funderade på att göra nån typ av ögonlocksplastik för inte så länge sen + att jag har flera styckna i släkten som opererat sig bl.a 2 jag vet som gjort bröstförstoring. :D