Berätta för släkt och vänner?

Förstår dina tankar. För mig var det en självklarhet att inte berätta mer än för mina allra närmaste (pojkvän, mamma och ett par väninnor) och det berättade jag mest för att jag behövde ju deras hjälp direkt efter op. Det är inget jag skulle förneka om ngn frågade men inget jag någonsin berättar i onödan för ngn. För mig är det för privat, helt enkelt. Ingen...INGEN!!!...har med mina bröst att göra. Lika lite som om jag varit hos gynekologen.

Nu har ju jag lagt in model mindre implantat så det är ändå ingen som skulle se ngn större skillnad från när jag gick omkring med min vadderade bh a la bombshell-modell. Sen använder jag inte direkt urringat heller så det har varit väldigt diskret för min del. Precis som jag ville det skulle hanteras.

Återigen, det är inget jag någonsin skulle förneka då jag absolut står för det jag gjort och ångrar bara jag inte gjort op tidigare, men mina nya bröst var aldrig tänkt att vara till allmän beskådan så det är privat.

 

Kram och lycka till🙂

Jag har nu små implantat så det syns inte nån stor skillnad. Men jag kände samma när jag skulle göra och efter op att det är väl min ensak! Min mamma skjutsade mig eftersom jag bodde hemma då så hon vet. Även mina bröder och alla mina närmsta vänner. Jag gjorde op samtidigt som två av mina närmsta vänner så vi hade visning av resultat på en middag med några fler vänner haha :) alla mina pojkvänner under de sju åren jag har haft har vetat och säkert deras kompisar. Jag känner inte att det är något jag vill ta upp men om nån frågar säger jag som det är. Det jag nu bävar för är att berätta för min pappa som inte vet om första op. Han är av en helt annan generation och förstår inte sig på sånt. Sen vet jag att han skulle bli sur för att jag har lagt ut så mycket pengar. För några veckor sen besökte jag honom och hade bestämt att jag skulle berätta allt och att jag skulle göra en ny operation p.g.a pip-imlantat. Ironin i konversationen är makalös!! Jag skulle precis börja berätta när han börjar berätta om någon kvinna (jag lyssna inte så noga) som hade opererat brösten och hur fult han tyckte det var att dom står rakt upp även när man ligger ner. Det är onaturligt och man ska vara som man är skapt osv. Jag satte kaffet i halsen och kände att Neej jag kan ju bara inte berätta NU heller!? Så jag höll tyst och tänkte att han behöver inte få veta nåt. Men nu ska jag opa så pass mycket större bröst än tidigare så det kommer märkas. Har ingen aning om hur jag ska berätta det!?

Skäms inget för att ja förstorat brösten. Hade inga problem mä att prata om de. De va ingen i min omgivning som sa nåt dumt eller hade löjliga åsikter. Utan bara bra respons från alla. Mina föräldrar förstod mig helt, de enda va att de va lite oroliga för va om de skulle bli komplikationer etc. Att ha pyttesmå bröst e ju nåt som iaf ja har lidit av. Att se mer ut åt de proportionella hållet e ju nåt positivt för mig och får mig att känna mig mer kvinnlig, å de stöttar min omgivning. Å skulle de inte tycka att de e ok, så e de deras problem :))))

Nääe att pratas om vill inte ja heller som du säger :) . Men hur de än e så pratas de vare sig en vill eller inte tror ja. Även om en bara sagt till närmast omgivning. För som ja har varit nära "platt" hela livet å plötsligt syns de att man har tuttar (även om mina inte e stora bomber). Går ju inte dölja, iaf inte på sommarn som nu :) . Har blivit mer vanligt att tjejer gör bröstförstoringar och tror inte de e lika stor grej å babbla om som förr/förut? :))          (o) (o)  

La i 400cc mp. Hade 70b. Mina e inte så mjuka än, men provade i veckan lite å de verkar nu som 70E (innersta fästet) bör nog ha 65E eller F . Resåren töjs ju så antar 65 egentligen å ju mindre omkrets så blir de nån storlek större kupa. Sen vet ja inte om storlek förändras då de blivit riktigt mjuka,, om de nu blir de :/ :))

Mellan texturerade. De va mest kirurgen som valde. :)  Synd dock att ja inte fann denna sidan innan op. Visste liksom inget om nåt då..