Berätta om sin operation

Hej! Jag har bara berättat för ett fåtal vänner. Men ingen i min släkt vet något. Mina vänner som jag har berättat för visste redan om att jag ville göra det så dom blev bara glada för min skull. Jag kommer inte berätta för någon efter heller, men om dom frågar så givetvis tänker jag berätta. Det är ju mitt beslut och min kropp så jag ser riktigt inte någon andledning och berätta för hela världen. Jag har inget behov av det iaf. Dock så har jag två söner på 6 resp 9 år som jag är lite tveksam över hur jag ska framföra själva "mamma kommer ha svinont ett tag"-delen. Samt att dom kommer märka att jag har värsta förbandet å grejjer.....

Jag berättade för en av mina närmaste vänner o hon var oerhört dömande. Sa att jag skulle vara en dålig förebild för mina barn o att det inte längre skulle vara jag om jag op mig. Detta var strax före nyår inför min konsultation. Vår kontakt har varit dålig sedan dess. I veckan berättade jag att jag nu har bokat op om två veckor o tänkte att hon kanske ändrat sig o ville ge mig stöd men i ke upprepade exakt samma. Jobbigt!! Jag har även berättatagit för en annan vän, hon sa att hon tyckte det var läskigt o onödigt men att hon skulle stötta mig till 100 procent om det var min önskan o att man gör mycket annat för att bara fin så vart går gränsen eg. Denna kompis ska ny sova hos mig första natten. Jag har varit nervös för att berätta för min mamma men i veckan gjorde jag det o hon var otroligt stöttande, sa att hon förstod hur jag tänkte o inte tänkte att det var konstigt, otroligt skönt. Min pojkvän tog det slut med för två veckor sedan men han var väldigt stöttande, sa att brösten kan man ju inte förändra själv genom träning eller dylikt. Jag har även berättat för en granne som jag har bra kontakt med, tänker att det är väldigt bra med någon som bor nära.

Jag har berättat, alla i min omgivning vet att jag har velat göra operationen. Och så bloggar jag om det. Jag har ett gäng rejält dömmande personer i min omgivning och jag vill avdramatisera det hela. Varför ska någon annan lägga sig i varför jag opererar mig? Jag lägger mig inte i vad dom gör med sitt liv. För mig är det viktigt att vara öppen, jag har en dotter som snart fyller nio och det här med att vara en dålig förebild är bara skitsnack. Hon fattar inte varför jag gör brösten men jag försöker förklara det med att jag alltid har önskar mig stora bröst och det kan jag inte träna mig till. Det viktigaste i föräldrarbiten är att inte uppmuntra dålig hälsa eller dåliga vanor. Om man mår jättedåligt över sin kropp och kan göra nåt åt det, som en operation, är det väl bättre att göra den och bli lycklig.

Jag har berättat för min familj och utvalda vänner. Den enda som sagt något dömande är min chef. Jag blev irriterad på att han ens bemödade sig att ha en åsikt och framförde den. I övrigt bryr jag mig inte vad andra tycker och tänker. Jag är trygg i mig själv och mitt beslut.

Jag blir så provocerad när andra ska lägga sig i vad man själv beslutat. De har inte med det att göra! Varför ska någon ha kommentarer om vad jag gör med min kropp eller inte? De ska blankt skita i det. Tråkigt att din vän inte stöttar dig, då känns det inte som att det är en riktig vän, förlåt men så skulle jag känt. Jag har berättat för mina närmsta samt min familj, andra släktingar vet inte. Ser de det så ser de det, ser de det inte så gör de det inte. Jag bryr mig faktiskt inte. Jag har också två barn och jag kommer uppfostra de likadant med eller utan silikonbröst.

Alma, fundera lite över om du verkligen vill ha en sådan människa i ditt liv som är så oerhört dömande och nedlåtande. Det är ditt beslut och bara ditt! Jag tycker att hon om nån är en dålig förebild som inte kan respektera andras val i livet. Omdömet sitter i en annan kroppsdel än tuttarna, men det verkar din kompis inte ha koll på. Gör dig själv en tjänst och rensa ut denna onödiga energitjuv från ditt liv.

Tack Coffie. Hon sa detta till mig innan nyår före min konsultation. Sedan dess har vi typ inte pratat. Jag funderade på om hon kanske reagerat instinktivt så i förra veckan berättade jag att jag nu bokat op, att jag är väldigt påläst och har velat detta sedan jag var 19 år. Hennes svar var samma att jG är en.dålig förebild för min barn o att jag inte längre skulle vara mig själv. Jag kommer aldrig mer anförtro mig henne något, vi lärde känna varandra när vi var 15 år och när hon var 20 år blev hon ihop med min bror så vi är släkt oxå. Verkligen sorgligt!

Jag ska boka konsultation så har inte bokat operation än, men är helt 100 på att jag ska genomföra den. Jag har berättat för min sambo såklart och han är så stöttande och vill att jag ska må bra. Har även berättat för min mamma och min lillasyster. Mamma blev väldigt defensiv på en gång och trodde väl att detta var en idé som min sambo hade kommit på och sen sa hon "bara du gör det för din skull". Vilket jag gör. Har inte berättat för mina närmaste vänner än. Tror jag gör det efter min konsultation.

Tack snälla för peppepp ;). Vi har varit mkt nära vänner ända sedan 1989 så det känns sorgligt. Bra inställning till dina barn, håller med fullt ut!

Jag har bara berättat för min man. Kommer inte att berätta för familj och vänner då det är min privatsak och jag vet att min familj kommer vara dömde tyvärr. Jag ska inte göra så stor förstoring så hoppas att det kan smygas med.. :/?! jag hade mkt större innan barnen så vill bara få tillbaka min "vanliga" storlek. Lycka till allihop och all styrka till er!!