Berättade för chefen idag...

vad skönt hon tog de så bra! är jobbigt om man blir osams med chefen! men en kvinna kanske förstår bättre än en manlig chef :) nu är de bara o köra på :)

Japp, det kändes mycket bättre att berätta hela sanningen än att tiga. Hon skulle nog kunna göra det själv kändes det som när vi pratade. Berättade även för en arbetskamrat och hon gillade det också. Tror att det är många som vill göra det här men inte gör det.

Vad skönt att hon tog det bra! Faktiskt så hade jag en exakt likadan situation med min chef. Jag hade först tänkt att säga att jag skulle operera mig för att jag har en missbildning men valde att bara säga sanningen. Ibland vara ärligheten längst! =D Det verkar som att det är mer accepterat i samhället än man tror. Undantaget skulle kunna vara för de berörda familjerna. ;)

Vad jag har läst från andra så kan dom nog inte det. Jag kände själv att det är ju jag som valt att göra detta så det kändes lite fel om arbetsgivaren ska betala sjuklön då. Men min chef sa inget om sjukskrivningen, verkade inte vara några problem alls.

Jag hade inte bestämt mig för vad jag skulle säga när jag gick dit, var så nervös så jag bara sa till henne att jag måsta prata om en sak och då var det ingen återvändo. Nu är hon ju inte min arbetsgivare utan min närmsta chef.

Det värsta för mig var väl att jag kände att min op kanske kommer att ske rätt så snabbt så dom inte har tid på sig att fixa ersättare, samtidigt har det gått rätt så snabbt för mig med att bestämma mig för det till att få konsult tid osv. så jag hade inte kunnat berätta tidigare heller.

Dröj inte på det bara, lir bara värre för både dig själv och arbetsgivare som måste fixa ersättare. Kör på sanningen! Skulle inte sanningen gå hem hos din chef utan det blir problem så tycker jag att du har gjort rätt i alla fall och som tidigare sagt i den här tråden så verkar det vara mer acceptabelt än man tror.

Har också läst här på forumet att dom inte har nått att göra med varför man ska göra en op till exempel. Men det kommer väl ändå synas när man kommer tillbaka. Då kan ju det bli en jobbig sits med.

Min arbetsgivare är man och det hade nog inte varit lika lätt att säga något där.

Jag funderade ett tag om jag skulle ringa och prata om det, jag har lättare att prata i telefon.

Just nu är jag bara glad att få det gjort och att det sluta så bra. Hade inte berättat för någon annan än min pojkvän när jag berättade för chefen. Det var den största oron tror jag för nu kan jag berätta för vem som.

min chef tog det också super bra !!:) hur mkt ska du lägga?

Så...jag fegade och mailade chefen och vill han gärna veta varför så får han fråga. Det kommer ju att märkas eftersom det blir 475 mellanprofil.

Alla sätt är bra utom dom dåliga! Huvudsaken att du fått fram det så du slipper gruva dig nå mer.

Jag själv tog semester. Tycker faktiskt inte att arb.givaren ska betala sjuklön för något jag väljer att göra själv. 

Jag håller med till en viss del, det är ju en själv som har valt men om arbetsgivaren inte har några invändningar så okej. Så tänkte jag i alla fall, hade han haft det så hade jag inte sagt emot utan tagit ledigt istället.

Jag ljög för det kändes inte som att min chef skulle se på mig lika seriöst om jag sade sanningen....töntigt kanske men jag gick på magkänslan och drog en vit lögn om att jag haft problem med ett bröst sedan jag slutat amma och då frågade chefen om det var en knöl jag skulle ta bort vilket jag höll med om.... så nu vet chefen att jag ska operera bröstet även om det inte är av de skäl som han tror, känns jättebra men jag måste väl tyvärr dra samma vals med kollegorna oxå vilket jag gruvar mig för!!

En arbetsgivare kan inte neka en sjukskrivning oavsett orsak och man har ingen skyldighet att tala om varför man ska vara sjukskriven. Sträcker sig sjukskrivningen över en vecka kan dock arb.givaren kräva läkarintyg och eftersom att kirurgen skriver ett sjukintyg är det ju inga problem men då kommer det ju tyvärr fram varför man är sjukskriven så vill man hållla op hemlig kan det bli knivigt. Jag är i valet och kvalet om jag ska berätta för mina chefer och arb.kamrater. Jag berättade om min sjukskrivning för typ 1-2 veckor sedan och fick som svar att det var helt ok! Ingen orsak behövde uppges. Några av mina arb.kamrater vet om detta men jag har ännu inte berättat för mina chefer eller för alla arb.kamrater. Vet inte varför men jag antar att jag är rädd för att de ska få en annan syn på mig som person om jag berättar detta. Jag jobbar inom en helt underbar organisation med världens bästa kollegor men eftersom att det är mest kvinnor så undrar jag vad de ska tycka om det hela...?

Jag har bara berättat för tre av mina kollegor än så länge och dom tycker att det är kul och rätt val och så. (en av dom har gjort det själv så det är bra att få lite tips) Men när min chef berättade för arbetsgivaren så blev han lite förvånad över att jag inte skulle ta semester. Har inte pratat med han själv efter det men jag har sagt att om dom tycker det är ett problem så tar jag ledigt. Vill ju inte ställa till nåt på jobbet över detta.

oj, jag har inte ens tänkt på att jag måste berätta det för chefen... har funderat på att försöka tajma det med mitt schema och mina lediga dagar men den kan nog tänkas behövas någon extra dag... då man ska undvika tunga lyft, vilket mitt arbete mestandels går ut på...

tror dock inte jag kommer säga sanningen då jag nydligen var sjukskriven pga av stress vilket hon tog "bra" trodde jag iaf då..

när jag kom tillbaka igen så flyttade hon på mig till en helt annan avdelning och ett helt annat jobb för hon trodde att de var bäst för mig,
men hon lovade dock att jag inte skulle behöva lära mig något nytt alls utan bara tänka på att försöka släppa stressen och pressen över mig....
vilket hon ljög om, ALLT är nytt precis ALLT!!!

så jag tror inte hon är så villig att betala min operation och sen känner ja nog inte den tryggheten hos henne längre.

så det blir nog att bara bli sjuk... eller ta ledigt... :/

Gör det som känns bäst! Är nog inge kul att behöva känna obehag på jobbet sen när man ska vara glad över sina bröst!

näe tyvärr är hon en sån som troligen skulle föra det vidare om man nån gång skulle hamna i ovishet med henne, och jag är väl inte riktigt ute efter att bli känd som nån tutt fia ... när ja bara vill bli nöjd med mig själv..

sa du sanningen och hur formulerade du dig då? på ett ung..

Jag sa att jag skulle operera mig och inge mer men efter en stund så frågade min chef mig om jag ville berätta vad jag skulle operera. Jag tittade på henne och funderade nån sekund sen sa jag: Tuttarna! haha det var inte så planerat när jag skulle berätta och jag kan inte ljuga rätt upp i nåns ansikte, det kommer ju också synas när jag kommer tillbaka så då hade det bara kännts konstigt för mig att inte berätta när hon frågade.

din chef har tystnadsplikt, för hon det vidare så är det helt fel!

o det är sant!! jag har alltid tyckt att det har varit relativt lätt att ha och göra med henne, men är hon på fel humör kan hon vara en riktig BITCH!!

och ja vet inte om ja skulle palla de om jag väl öppnar upp mig om en sån pass personlig grej... men aa blir att fundera på !!