Majken80
Kvinna ·
Beslutsångest och nervositet
Finns det fler här inne som vacklat och varit supernervösa innan? Jag gick på konsultationer förra sommaren men bangade sen ur. Nu har jg bokat konsultation och operation hos Helena på Citadell och så fort det var bokat blev jag skitskraj och vill typ bara ringa och avboka. Dels tror jag att det beror på att jag drar mig för att berätta för mina föräldrar... Trots att jag är 35 år. :) Men också för att det känns läskigt med operation. Onödigt att utsätta sig för risken det innebär. Samtidigt har jag tänkt på det här sen jag var tonåring och insåg att jag inte skulle få några bröst direkt. Nu efter två amningar är dom typ obefintliga. :)
Sortera efter
Anouk
Kvinna ·
Haly
Kvinna ·
Majken80
Kvinna ·
Hej!
Förstår precis hur du tänker beträffande föräldrar. Trots att jag är vuxen och har varit länge så drar jag mig för att berätta. Tror jag kommer mörka för dem. Syrran freakade ur fullkomligt och drog paraleller med psykiska problem och att min nya relation (sedan 2 år) påverkat mig...Är dock super nöjd att jag gjort det och har inte ångrat mig..Helena gjorde mina bröst med. Lycka till..
Majken80
Kvinna ·
Skönt att man inte är ensam på något sätt...
Majken80
Kvinna ·
Haha! SOM jag känner igen mig! Jag kommer att operera mig nu i sommar. En del av mig vill opereras NU på stört! En annan del vill dra ut på det, är lite rädd för själva ingreppet, att någonting skall hända, att man aldrig vaknar igen, att det skall göra jätteont efteråt med mera. Det är inte många som vet om att jag tänker operera mig. Bara min sambo och min bästa vän. Jag kommer absolut inte att mörka min operation, jag kommer att vara öppen om den. Men jag ser heller ingen anledning att berätta för alla om det innan. Det är ändå MITT beslut! Är egentligen bara nervös över min mormor och morfar (som jag har god kontakt med och ofta träffar). Jag vet att min mormor kommer bli galen och tycka att det är väldigt onödigt och farligt och bla, bla, bla. Hon kommer förvisso att få se det först när det är gjort, men ändå. Det är bara hennes reaktion jag oroar mig lite för. För övrigt tycker jag inte att andra männsikor har med det att göra.
Narkosen är jag egentligen inte så väldigt rädd för, tänker att dom har ganska järnkoll och jag borde inte vara i nång riskzon, ingen övervikt, röker inte osv. Är inte superrädd för smärtan heller. Två förlossningar, en med lustgas och en i princip utan någonting och det var "helt okej". Men det klart, nervöst är det ju ändå, det är ju ett ingrepp i kroppen. Mest rädd är jag för omgivningens mottagande (om dom märker) och eventuella komplikationer.
Zulavip11
Kvinna ·
Jag vet precis hur du tänker..
Dom som vet att jag ska göra är 2 av mina systrar och min mamma, 2 kompisar och såklart min sambo =) En av av mina systrar har jag bestämt att jag inte ska berätta ngt för - förren efter-eller jaa.. om hon kommer märka själv....? Vet precis hur hon skulle reagera och moralpredika om allt negativt.. (Bara för att hon har haft bröst sen tonåren, svårt för henne och sätta sig in i min situation) Min mamma tycker inte jag ska göra det men hon sa inte mer än så.. Mina andra syrror kunde förstå på sätt och vis..
Haly
Kvinna ·
frissanE
Kvinna ·
snuttan81
Kvinna ·
Haly
Kvinna ·
Hej!
Förstår precis hur du tänker beträffande föräldrar. Trots att jag är vuxen och har varit länge så drar jag mig för att berätta. Tror jag kommer mörka för dem. Syrran freakade ur fullkomligt och drog paraleller med psykiska problem och att min nya relation (sedan 2 år) påverkat mig...Är dock super nöjd att jag gjort det och har inte ångrat mig..Helena gjorde mina bröst med. Lycka till..