Besviken på stöd från pojkvännen :(

Hej! Förstår att det känns tungt. Jag tror som de andra att du verkligen ska tänka att det här är något som du gör för din egen skull. Som det verkar är det ju inte något du bestätm dig för helt plötsligt heller. Människor i ens närhet kommer nog ha olika svårt att förstå, av olika skäl. Var inte rädd att fråga dem varför de tänker som de gör, då kanske du får en möjlighet att förklara hur du tänker. Plus att den enda du behöver "stå till svars för" är dig själv och jag tror att andra människor slutar göra en så stor grej av det om de ser att det faktiskt är något du mår bättre av. 

Min pojkvän sedan 9 år var också sådär. Trots att jag pratat om bröstförstoring i många år så var han negativ till det. Jag struntade i det först (visst kändes det lite ledsamt) och gick på konsultation, åkte 12 timmarsresa till Landskrona på min första konsultation och började maila med kirurger, forska och förbereda mig på egen hand. Då insåg han att det var något jag verkligen ville för MIN skull, trots att det inte var något han ville uppmuntra. Efter det ställde han upp, diskuterade och följde med på konsultation, men han var aldrig "ååh vad kul att du ska operera brösten!- stöttande". Vilket jag tycker bara är bra för att ens pojkväns entusiasm ska aldrig påverka några beslut. Ända fram till dagen innan första operationen sa han "ska du verkligen operera dig? dina bröst är fina som de är". Han tog ju såklart hand om mig efter operation som om jag var ett litet barn.

När de första brösten mognat klart så höll han med om att de nya var mycket finare än de gamla, han kände inte ens igen de gamla på bilder, "va såg de ut sådär, det hade jag glömt!". 

Men både jag och han var missnöjda med den onaturliga formen och fastheten på de nya brösten, han sa ALDRIG det, men jag visste det innerst inne. Så när jag beslutade mig för att operera om mig var han också väldigt negativ först, av omtanke. Jag fick ta beslutet själv, träffa kirurgen, sen när han såg att jag var fast besluten oavsett vad han tyckte så var han med i diskussioner. 

Det jag försöker säga är att du inte ska ta hans "negativitet" på för stort allvar. Vill du innerst inne att din pojkvän ska vara jätteglad och förväntansfull över att du ska operera dig? Försök att inte söka hans bekräftelse utan känn styrka i din egen förmåga att fatta egna beslut. Han vill troligen göra sin plikt som man med att ställa sig negativ till plastikoperation till en början. Om du inte är 100% säker som du skriver på att du vill operera dig ska han verkligen inte vara med och påverka dig. 

Min sambo var inte heller så positivt inställd till det i början, han förstod inte varför jag ville operera mig och tyckte det var onödigt. Men nu har han verkligen förstått hur dåligt jag mår över brösten och att det är något som är viktigt för mig och nu stöttar han mig helhjärtat. Jag tror många kan reagera negativt om man berättar att man vill eller ska förstora brösten för det finns ju många som har fördomar om tjejer som har silikonbröst. Du kanske kan sätta dig ner och verkligen prata med honom och försöka förklara att detta är något som får dig att må väldigt dåligt och att du vill göra detta för din skull och inte för någon annans.

Och som Candycane säger så är ju det ändå upp till en själv, vad man vill eftersom det är ens egen kropp och man känner sig själv bäst. Min sambo har accepterat att jag ska operera brösten men det är inte som han ser fram emot den dagen då han tycker jag utsätter mig för onödiga risker (för han tycker mina bröst är fina som de är) men han kommer ändå hjälpa mig och ta hand om mig efter operationen.

Tack för era tankar! Ja jag måste vara starkare i mig själv. Jag har väl alltid lite "sett upp till" min karl. Han är sån där smarthead som alltid har rätt och kan argumentera väldigt väl. När han är osäker eller negativ blir jag det lätt också. Jag lyssnar nog oftast lite för mycket på vad andra tycker om saker och ting. 

Jag är såklart glad att han inte bara skrek "YES! Äntligen!!" när jag förklarade hur viktigt det är för mig. Det är okej om han är lite anti såhär innan operation men jag hoppas verkligen att han kommer tycka om mina nya bröst sedan och vänja sig vid det. 

Sen är det inte så att jag avskyr mina bröst. Jag kan leva med dom, hade kunnat vara utan en operation. SÅ hemska är de inte, men jag har alltid tyckt att de varit alldeles för små. Eftersom jag gillar formen på dom så kan jag tycka de är okej emellanåt men jag har aldrig helt kommit överens med dom. Jag kan alltså inte direkt köra på kortet hur dåligt jag mår av mina bröst för det är inte riktigt så. Men det är viktigt för mig ändå.

Kanske har han inte riktigt insett att det är på allvar. Jag har ju inte bokat konsultation ännu. 

Vet inte om jag ska gå in så mycket på att det kan bli grejer som db, rippling, muskelpåverkan och sånt där... Då tror jag han kommer ifrågasätta ännu mer. Tänker att det räcker att han vet att det finns risker och att jag troligtvis kommer få operera om brösten ett par gånger under livet. Hur insatta var era män i sånt? Jag har inte tänkt ta med honom på konsultation. Vill göra det själv.

Sen kommer bara han, mamma och ett par nära vänner till mig få veta om det. Tänker inte neka det om andra listar ut det men jag hoppas på ett så pass naturligt resultat att folk inte tänker på det. Har förstått av flera att det mest är en själv som tycker att de blivit jättestora. Inte alla märker det. Jag har tex ett stort födelsemärke i ögonbrynet som inte direkt är diskret och min svärmor frågade mig nu (efter att ha känt henne i elva år) om jag slagit mig. :D 

Jag har berättat lite om vilka komplikationer man kan få efter en bröstförstoring och ifall det är något han undrar har jag sagt att han ska fråga. Jag tror min sambo är mest nervös för narkosen, för hans mammas kompis dog på operationsbordet för flera år sen när hon skulle göra en bröstförminskning.

Jag gick på konsultationen själv för jag ville inte bli påverkad av någon annans åsikter och jag har också svårt att stå för vad jag tycker är fint när det kommer till storlekar på brösten, i rädsla för att någon annan ska säga det är alldeles för stort etc.

Jag har inte bestämt än vilka jag ska berätta för, men jag antar det blir den närmaste familjen och sen kommer ju dock folk märka som jag känt sen tidigare att jag har opererat brösten eftersom jag var ganska platt innan men jag hoppas också få ett ganska naturligt resultat🙂

eftersom det är du som är kritisk till dina bröst, och han gillar dom, så kanske du också ska acceptera att du får ro båten själv, ett tag iaf. Man ska inte underskatta männens och deras förhållande till våra bröst ;) ... vad du vill göra är ju att "byta ut dom", bara sådär... ett känsligt tema alltså. Tror du får vara stark och ta ett beslut på egen hand och förstå hans syn, utan för den sakens skull behöva ta hänsyn till den. I slutändan ska du ju göra som du vill.

Min man hade INTE gillat för stora implantat >bröst, kanske du kan visa honom lite bilder och diskutera vad han gillar och vad han tycker ser mindre bra ut. Jag o min man hade en sån kväll, det var ganska kul :)