betalad bröstförstorning av landstinget?

Du ska ha minimalt med bröstvävnad, stor asymmetri eller en missbildning tex tublära bröst för att få en betald operation. Psykologsamtal och intyg i en lång process verkar inte heller vara helt ovanligt om du ska hävda den psykiska biten.

Du är inte ensam om att må dåligt över brösten, det gör väldigt många som väljer att operera sig. Inte riktigt en schysst väg att gå att försöka få ett par sillisar genom skattepengar om det inte är något fel (enligt läkare) på brösten du har naturligt.. 

tror inte att viktnedgång eller urammade bröst kan ge hjälp. De flesta som op. sig (här inne iaf)gör det mest pga de sakerna som även faktiskt händer helt naturligt. Alla tycker att det är skitjobbigt! Jag tycker det är skitjobbigt att knappt ha bröst. Nästan alla här vad de än är tycker det är skitjobbigt med det vi har Inget medfött fel ger nog ingen vidare hjälp av landstinget för silikonbröst. Trodde inte jag skulle klara spara först heller men efter 3 år har gjort Det på lön av timvik och visstid anst. och har pengar över efter op. Visst jag har inga barn och fått prioritera bort vissa saker men den känslan av att stå här och sparat ihop själv (inte sambon utan JAG) är faktiskt rätt skön!

Läste om någon som kunde få ett lyft då hennes stora bröst var HELT urammade, men inget inlägg utan enbart lyft.

Hon valde att istället gå till kirurg själv då hon inte hade varit nöjd med storleken efter ett lyft.

Jag har också läst om de som fått chans till nya bröst (som varit helt platta innan) via landstinget, men som också ändå i slutänden valt att

gå till privat kirurg då de bara skulle fått ett litet inlägg och inte önskad storlek.

Jag förstår att det är många som inte har råd själva som blir "lockade" att ansöka via landstinget för att man läser om, och säkerligen framför allt hör om andra som fått det. Jag var själv en av dom som gick i dom banorna, men tänkte ganska snabbt om. Sparade ihop till en 3:e del av op. och tog lån till resten, som idag snart 9 månader senare snart är avbetalad.

Jag hade lovat mig själv att aldrig ta lån för en "sån sak".

Men så tänkte jag om. Detta är min kropp... En kropp jag har haft i hela mitt liv, varit missnöjd med i halva mitt liv, och ska leva med i resten av mitt liv. Det är värt att vara skyldig banken pengar i ett år för att få må bra med något man ska gå omkring i många många år framöver.

Räkna ut vad medelkvinnan lägger på resten av sin kropp och utseende i snitt.

Frisör, smink, kläder, skor, naglar, you name it! Jag har inte varit hos frissan sen min op., något som brukade kosta mig 1500:-/ varannan el. var tredje månad. Nu hade jag iof behövt toppa håret men inte orkat släpa mig dit xD Haha!

Kläder älskar jag! Men har istället börjat rensa i garderoben och bara köpt det nödvändigaste.

(Nu har jag inga barn än, så vet att det säkerligen är annorlunda för er som har det och prioriterar dom framför er själva)

OJ! Blev ett långt svar! Och säkerligen inte det du önskade. Men jag känner att jag kan skriva det då jag förstår dig, att du önskar söka genom landstinget. Fast ber dig tänka över hur du hade kunnat göra annars.. Om det inte skulle gå..

Jag är precis som du emmanathalie, hade normala fina bröst när jag var yngre. Men efter att jag ammat två barn, gått upp och sen ner ca 20 kg och dessutom löptränar 3-4 dagar i veckan, så hade jag till slut bara bröstvårtor kvar.

Jag mådde skit över detta, jag ville inte visa mig naken inför min man längre, skylde mig till och med inför mina barn. Att vara på stranden i bikini var en mardröm.

Om jag skulle vända mig till landstinget för att få detta "ordnat" skulle förmodligen ta ganska lång tid, tror knappast att man går dit en gång och gråter över hur dåligt man mår och så godkänner de en förstoring. Utan de skulle antagligen utreda i evighet. Men när man väl bestämt sig så vill man ju genomföra förändringen NU, helst igår 🙂

Det jag vill komma till är att under den tiden man skulle utredas hos landstinget, skulle man säkert kunna spara ihop till åtminstone hälften av en operation hos en vettig klinik.

Jag valde att ta ett lån, för som det skrivits ovan, det är värt att stå i skuld ett litet tag för att må bättre i förhoppningsvis resten av mitt liv. Gick på en konsultation, allt kändes bra och en månad senare har jag ett par bröst jag kan vara stolt över och stoppa in i en schysst bikini nästa sommar.

Det är den bistra sanningen, men jag ångrar inte ett dugg.

Ja, landstingen är inte lätta att få hjälp av med kosmetiska saker. Inte ens när de ger psykiska problem, om inte landstinget också bedömer att man "borde" få psykiska problem av det. Urammade bröst som blivit mindre pga viktnergång är ju bara att vänta sg av naturen, hur man än avskyr det.

Jag önskar att samhället inte satte en sån press på en kvinna, att vara vacker och se evigt ung ut. 

Nu är kanske inte detta vad du vill höra men läs ändå:

Som de andra har skrivit så tror jag att det är väldigt svårt att få det betalt av landstinget. Av just de anledningarna som du har fått uppradade - vi är så många med exakt samma problem. Detta finasieras inte av skattepengar så länge det inte orsakar medicinska problem.Jag förstår precis hur du känner då jag har en liknade story - överviktig tonåring, gick ned nästan 20 kg på 4 månader som 16 åring. Fick en del häng då vävnaden inte hann med viktraset (kunde redan då klämma fast flera pennor under brösten). Bestämde mig då för att göra en bröstoperation privat men att vänta till efter jag hade fått barn och var klar med det. Under min graviditet gick jag upp 20 kg och under amning hade jag 75F i bh-storlek. Gick ned alla kilon och lite till och sen dess är det ingen, inte ens min man som får se mina bröst då de är fruktansvärda. Har ingen spänst kvar alls i huden på brösten och har en väldigt tom 70C/D med alldeles för mycket hud i förhållande till vävnaden.

I somras bestämde jag mig att operera mig inom 6 månader då jag hade fått nog av att må dåligt och även nu var helt säkert på att jag inte ville ha fler barn. Jag hade då i princip inga pengar alls sparade, inte ens 10 000 (hade varit föräldraledig i två år och nyss köpt lägenhet). Men jag bestämde mig att det ska gå och att jag inte skulle varken ta lån eller tigga pengar av min man (vi har delad ekonomi). Jag har sparat varje öre jag har kunnat, sålt av allt av värde (kläder/skor/barnkläder/smycken/inredning) som jag inte har använt på ett år. Jag jobbar 80%, har ett lågavlönat arbete och kommer kunna betala min operation med pengar jag själv har jobbat/sparat ihop och det känns så skönt. Det jag vill säga är att det går att spara ihop även fast man inte tror det! Köper du nya kläder varje/varannan månad? Går på massage? Till frisören? Fixar naglar? Fikar/äter lunch ute? Köper takeaway mat/latte? Använder dyr hudvård/smink? Det går att spara stora pengar på dessa saker om man planerar om lite. För min del är det absolut värt att vara utan mina extravaganzer i ett halvår för att kunna genomföra denna operation utan att låna pengar.

Du ska nog tänka bort att få det betalat av landstinget, dels för att det är en väldigt lång process och om du ens skulle få det beviljat så är det någon annan som betalar, så kan du inte vara med och påverka/önska på samma sätt som när du opereras privat (och är både patient och betalande kund).

Nu vet jag inte om detta var riktat till mig då jag ser att jag uttryckte mig luddigt. Jag har aldrig ens tänkt tanken på att söka via landstinget för att göra ett bröstlyft. Har alltid tänkt göra det privat.

Söka går ju och du kan ju inte annat få en ett nej!

Däremot ska du då vara beredd på att du får vad de vill att du ska ha, och inte vad du själv vill ha.

Du får ta den kirurg som erbjuds och inte den som du önskar gå till.

Det fick en som jag känner erfara. Så hon sparade ihop egna pengar för att få bestämma själv.

Nu kanske det inte är så för alla men det är nog så för de flesta som får hjälp den vägen.

Det finns faktiskt billigare kliniker om man jämför med te.x. AK...

Clinic strömstad är betydligt billigare, som man skriver här, man hinner spara ihop till en op. bara genom att vänta på ett beslut. Tror detta är rätt möjligt då med denna klinik...

En tusenlapp i månaden = ca 2,5 år så är du uppe i vad de (clinic strömstad) tar för en op. Nu vet jag inte hur deras upplägg ser ut om du får betala för en övernattning eller liknande men det är iaf billigare än de dyrare klinikerna och du hamnar säkert under 35 000 iaf med alla resor m.m inräknat och det skulle jag tycka är rätt billigt för ett par bröst. Plus att du då kanske har chansen att ha mer egen valmöjlighe,t efter din kropps förutsättningar förståss.

Anser också att urmmade bröst eller att de "försvunnit" genom åren inte är giltligt, utan mycket normalt! Eller?

Vi är många som fötts utan bröst och haft det stor del av vår ungdom och in i vuxenlivet som kan vara den jobbigaste tiden.

Förstår att det är skitjobbigt för dig, MEN det är jobbigt för den största delen av oss, därför vi gör detta.

Och är det som du skriver "inte ekonomin till att åtgärda det idag" ... nej, då får man kanske börja spara det lilla man kan om man kan och vänta. Om du inte kan ta lån, vet flera som fått vänta många år innan detta varit möjligt för dem.

Låter kanske sur, det är jag inte men saker händer med kroppen genom åren och det är helt normalt och jag anser att op. ska gå till dem som genomgått sjukdommar eller andra op. som "förstör" kroppen....

För som sagt mår vi alla dåligt, inte bara du där dina försvann utan för mig och vi andra som aldrig haft!

Hoppas det löser sig för dig i framtiden och att du finner en lösning!

Mycket bra skrivet :D

Nu var det såhär att exakt såna här kommentarer ville jag inte ha, jag ställde en fråga och ville bara ha svar från såna som gjort eller har tänkt som jag. Sen om jag skulle gå till vårdcentralen är helt och hållet upp till mig. Nu säger jag inte att jag kommer göra det men om jag skulle göra det så finns det en anledning också.

Tack och hej.

Jag tror inte riktigt det heller, därav frågan.  Jag har alltid velat förstora mina bröst trots fina bröst innan, men har aldrig mått så dåligt över en kroppsdel som nu. Förstår!

Hej!

Mina bröst är urammade också, det är påsar och det skiljer en kupa mellan de.

Jag har också läst om rätt många som inte fått den storleken de velat osv, för mig spelar det egentligen ingen roll vilken storlek det är. Jag skulle bara bli glad om de sitter där bröst sitter, skulle jag kunna träna mig till det så skulle jag göra det. Tro mig jag har testat, jag har gjort det mesta för att bli nöjd med det.

Jag vet många som vill gå via landstinget och som kommer göra det, jag hade ingen aning om ens att man kunde göra det innan några av mina vänner berättade det för mig. Mina tankar går lite där, men fortfarade osäker på det. Därav min fråga här.. och du verkar vara en av de få som kunde svara inte skriva direkt "spara ihop själv"

Jag önskar jag hade kunnat gjort som dig och tagit ett lån, men tänkte inte efter när jag var nybliven 18 åring och fick lite skulder på köpet.. tyvärr.

Då jag inte har en inkomst just nu så spenderar jag inga pengar heller, brukar inte lägga så mycket pengar på mig heller. Blir oftast att jag lägger de på sonen! Så det finns inget jag kan spara in där heller.. och jag kan inte arbeta just nu heller.

Mitt mål egentligen är att börja arbeta inom en kort framtid och kunna spara ihop det själv. Men min hjärna spökar väldigt mycket och mår väldigt dåligt, nu påstår jag inte att jag är ensam om att må dåligt över liknande men det påverkar mig så pass mycket så jag övervägt vårdcentralen länge nu.. men får se hur jag gör. Går jag dit så vet jag att det kommer ta en evighet och jag kan få ett nej, men det känns som att om jag gjort det så har jag iaf gjort det jag "kunnat".. väldigt blandande tankar kring detta. Haha blev långt ifrån min sida med! :)

Sparar jag ihop själv, så kommer det bli Akademikliniken. Och hade jag haft den möjligheten att kunna spara ihop det nu själv, så hade jag redan börjat för länge sen.. men tack för tipset iaf :) 

jen6 

Nu hänger jag själv inte ens med, trodde det blev att svaren kom efter andras svar haha...