Bröst efter flera år?

jag hade mitt implantat i över 22 år... det ändrades inte egentligen, inte nämnvärt iaf. Hade inga problem med att träna med det, trots submuskulär placering. Ju större du tar, desto mer kommer det naturligtvis påverka dig. Har inte ammat, så hur det känns vet jag inte, men det verkar inte vara ett problem vad jag har läst.

Ett implantat är en främmande del i kroppen, det där kommer man inte ifrån. Jag tror det är bra om man ser det på det viset också, så man inte fokuserar på förändringarna som sker när man har silikon (det kan enligt min erfarenhet aldrig vara på samma sätt som ens riktiga bröst). För min egen del accepterade jag implantatet och valde att inte uppmärksamma ev. negativa aspekter (tex. när man spänner bröstmusklerna så åker implantaten upp en liten bit... en nackdel om du sitter naken i gymmet ;) ) Vissa har inga problem alls, andra har det, svårt att säga hur det kommer bli för dig. Men jag tror att man kommer längst med att acceptera förändringen och leva med den=man kan inte äta upp kakan o ha den kvar-principen. Se problemen eller se fördelarna.

Därmed vill jag inte säga att det är ett problem med träning och silikon, submuskulär, eller inte placering... det kan bli annorlunda. Dom positiva effekterna bör överväga.

jag hade ett implantat i ena bröstet, hade ett asymmetriskt trattbröst (grop i bröstkorgen). Sen ca 10 år så finns en ny metod att operera trattbröst, därför togs implantatet ut, det är nu tre år sedan. Det bröstet har blivit väldigt förskjutet pga implantatet, vi har försökt att flytta muskler och vävnad för att jämna ut, men det har inte hjälpt. Jag har valt nya silikonimplantat istället för vävnadstransplantation (googla lappteknik, Diep, fettranplantation osv...), vill inte ha muskel tagen från ryggen osv dock... hoppas nu bara att implantaten inte kommer bråka.

Personligen tycker jag små bröst är finast, och då även "obefintliga". Jag har mer hängt upp mig på symetri, att det är fint. Jag går mer igång på en fin bröstkorg i sig, och små bröst håller sig finast ända tills man dör... kanske om ett par barn har ammats att dom inte är lika fina, men om jag vore du hade jag aldrig opererat mig. Du är så ung fortfarande, och mitt tips är att inte stressa fram ett beslut. Möjligheten finns alltid, men har du gjort det är det gjort. Även om dom bilder jag sett där folk som tagit bort sina implantat faktiskt har ovanligt fina resutlat. Om någon är attraktiv beror ofta inte på brösten, det är utstrålning, hållning, hälsa och attityd... bl.a. Sen kommer detaljerna in. Vår kultur är extremt bröstfixerad, i det bildmaterial som visas iaf, men det finns många sätt att vara attraktiv på. Testa nya sätt, och hitta bra förebilder. Jobba på rumpa, ben och leendet...

Är du ung och har bra hudkvalitet (typ har en mycket platt fast byst idag) samt väljer mindre implantat är min uppfattning att brösten inte blir "förstörda". Bröstvecken sänks ofta lite men när man tar ut implantaten brukar en ung hud dra ihop sig väldigt fint och även om den är något rymligare än tidigare bidrar det ändå till att ge en "tydligare" byst.

Det är värre om man haft stora implantat länge och inte är så ung längre alt hade dålig hudkvalitet från början.

Däremot blir en uppskuren bröstmuskel (vid bakomplacering) inte återställd bara för att man tar ut implantaten. Då måste du höra med kirurgen ifall han reprerar den, och det har jag bara hört Peter Wroblewski säga att han ibland gjort (även om jag har svårt att tro at den blir helt som förut). Nån som vet fler?

Nyckelpigan:

oj! det lät väldigt komplicerat allt dedär.. Hoppas verkligen inte dom kommer bråka! Operation är alltid operation, hoppas på det bästa för dig! Ja jag tycker också små bröst är fina, upplever mig mycket "större" när jag prövar kläder när jag är rispåsarna. känner själv att strl jag får MED pushup, eller stoppning är ungefär strl jag skulle vilja ha egentligen. Tänker så att det är lixsom lättare att ta av mig bhn och inte ha några än operera dit och sen ångra sig och bara tycka att de är ivägen. Samtidigt som det är så fruktansvärt att inte ens kunna ha en bh. Blir så arg på mig själv för det är ett sånt världsligt töntigt i-landsproblem egentligen, men jag mår dåligt över det och kan inte ha en enda klänning eller något utan att ha en bh, tränar mest av min lediga tid och jag skulle bara vilja kunna ha en sportbh som passar.. Åh så fruktansvärt jag kan verkligen inte bestämma mig. Förstår att du tränar mycket, det är en av de största orosmomenten jag har att jag inte kommer kunna göra allt jag vill göra, att de ska göra ont när de guppar när jag springer, det är ju en lyxsak man har nu de finns nästan inget som kan guppa ;)

Jag skryter aldrig på mig själv, men jag tycker att jag har utstrålning och jag är jämt glad och är hälsosam och allt dedär. Känns som det är bröst som fattas, samtidigt som jag vet att man aldrig blir nog nöjd med sig själv, när dom är gjorda hittar man något annat dåligt. 

Ja jag vet inte

Tack Marina för ditt svar!

ja den är nästan obefintlig idag. skönt att höra att de kan finnas hopp när man tagit ut dem..

usch vilket jobbigt beslut :)

När jag träffade mina två kirurger i november och silikon kom upp på tapeten igen som ett alternativ vid bröstrekonstruktion, sa jag efter samtalet då jag var kvar med min ena kirurg som jag känner väldigt väl nu... att om jag skulle ta silikon skulle jag gråta när jag vaknade upp efter operationen. Jag var mentalt inte alls inställd på en vidare operation, att det som gjorts innan inte lyckats helt ville jag heller inte inse (än) osv. Eftersom jag var så glad över att bli av med mitt tidigare implantat, ville jag inte ha nya.

När jag kom hem gjorde jag en del research, samlade rena fakta och kom fram till att silikon var det bästa alternativet för mig iaf... Så jag bokade in en tid för april, då var det december. Jag velade fortfarande rent mentalt fram och tillbaka om det nu vore det rätta med silikon.... och gav mig själv en frist: är du inte 100% säker i mitten av februari så måste du ställa in operationen och skjuta på den så länge att du känner dig helt säker. Scenariot att man känner ånger eller är ledsen ville jag inte ha när jag vaknar upp, jag vill känna glädje. Samma sak råder jag dig: samla info, skriv ner det så du har det översiktligt. Sen låter du det sjunka in, och glöm gärna av det ett tag, alltså försök att inte tänka på bröst och utseende över huvud taget. Styla om dig kanske och gå runt utan bh (om du alltid har en vadderad annars), om du vill bara hemma. Du kommer nå en punkt till slut då du vet, men du bör vara lika öppen för båda alternativen: utan och med silikon. Stressa dig inte, så löser det sig.

Har du kollat om landstinget kan göra operationen? I vissa fall får man bröstförstoring, en del landsting är mer villiga än andra. Värt att kolla upp?!

Känner mig inte helt glad i att bilder kan snos från sidan av andra POF- silvermedlemmar, därför tvekar jag lite att lägga upp bilder. Får se hur jag känner det när operationen väl är gjord, skickar ett pm till dig ifall jag lägger upp bilder så får du se hur det ser ut med små implantat, det blir förmodligen bara runt 200. 

Jag tänker att ju mindre jag tar, desto säkrare är det, komplikationerna ökar naturligtvis med implantatstorlek. Men samtidigt måste implantaten kaschera dom ojämnheterna som finns i dagsläget. Får se vad vi kommer fram till.... 

Lycka till på konsultationen!

tja det där med landstingen... sjukvård är även business, och pengar ska sättas i rullning. Att ha pengar eller inte är lite schizofrent eftersom dom öser ut pengar på sjukdomstillstånd som kan botas genom ändrade vanor (kost, motion osv)... istället väljer dom att medicinera och operera för dyra pengar. Dessutom är det så; ju mer efterfrågan desto större utbud, alltså: ligg på! Sök här på forumet, det finns folk som lyckats. Jag tror om man är tillräkligt ihärdig och lägger fram det på rätt sätt, så har man (såvida förutsättningen är där) en chans.