BRÖSTFÖRSTORING - HELA VERKLIGHETEN

Hej alla goa & glada, blivande tuttlisor! Jag tänkte faktiskt dela med mig av hela min resa genom min bröstförstoring, dvs om hela verkligheten innan, under och efter operationen! Jag tycker att det saknas många sådana här berättelser & jag hade själv uppskattat om det fanns för mig att läsa innan, för man har ju SÅ många frågor & funderingar! Till att börja med så var anledningen till att jag genomgick min bröstförstoring för att jag tyckte att jag hade väldigt små bröst. Inte en A-kupa, men knappt heller en B-kupa. Något som irriterade mig varje dag, hela tiden & påverkade mig mycket socialt då jag var väldigt osäker i mig själv. Jag är även bredare byggd om rumpan & höfterna, så mina små bröst kändes bara fel och konstiga mot min kropp. Så jag bestämde mig helt enkelt för att boka en konsultation! Mina tankar om en bröstförstoring var givetvis inte snabba & förhastade, utan jag har verkligen velat göra en bröstförstoring sedan tidiga tonåren & idag är jag 25 år. Det är otroligt viktigt att låta kroppen färdig utvecklas men också att verkligen tänka igenom en plastikoperation länge! Att vara medveten. Jag bokade efter otroligt mycket research och operationsberättelser på nätet, min konsultation på Akademikliniken i Göteborg hos plastikkirurgen Jonas Lundberg den 6e Mars 2019. Mitt intryck av Jonas var väldigt professionellt samtidigt som väldigt varm & genuin! Jag fick verkligen en otroligt trygg känsla hos honom! Han visade & förklarade ALLT inom ALLT. En konsultationstid är vanligtvis 30 minuter, men han tog sig tid till mig & var inte alls stressad. Lät tiden gå över min tid till & med, för att han skulle känna att jag fått svar på alla mina frågor & funderingar! Vi kom fram till att jag skulle ha: • Mentor • Anatomiska (Droppformade) • Medium Height & Mod Plus Profile • Höger bröst: 475cc • Vänster bröst: 475cc • BAKOM bröstmuskeln • Snittet under bröstvecken Anledningen till att jag valde just droppformade implantat, är för att jag som tidigare nämnde är lite bredare byggd om höfterna & rumpan samt att jag har en väldigt liten midja. Vilket ger mig ett mycket mer naturligt resultat än vad runda implantat hade gjort. Jag hade bara sett rund ut. Mitt tips är att verkligen att lyssna på sin valda kirurg! Dem är så pass duktiga & så pass insatta i det dem gör, så att dem verkligen vet dina biologiska gränser! Jag bokade därefter direkt tid för min operation, vilket blev den 2 Maj 2019. Det vill säga att jag opererades för bara 8 ynka dagar sedan!!! Därför tänkte jag att det är en SÅ bra idé för er som funderar eller vill & ska göra en bröstförstoring, att jag delar med mig av vad jag har upplevt & känt dessa 8 första dagarna! Dag 0 (Operationsdagen): Jag checkade in runt 12:30 & fick träffa min kirurg Jonas där vi gick igenom vad vi hade kommit fram till & vi höll oss till det. Därefter fick jag träffa Narkosläkaren Rolf Boström, super rolig & proffsig gubbe! Vi gick igenom det medicinska samt att jag fick ta ett shot-glas med en massa förberedande tabletter. Något som min narkosläkare även nämnde för mig är att om man tidigare blivit sövd med narkos & vet att man har mått illa alla gånger efteråt, så kan man få kortison i förebyggande syfte. Då mår man inte illa efteråt! Sjukt bra. Direkt därefter fick jag gå in i ett litet provrum & byta om till varma strumpor, klänning, operations bh & en ”mössa”. 5 minuter senare hämtade operationssköterskan mig & ledde mig in till operationssalen, där jag fick lägga mig direkt på operationsbädden. Väl här inne kände jag mig någorlunda stressad & obekväm, då det var cirka 4-5 läkare i rummet av olika befattningar som gjorde något med mig. Men inom knappt 2 minuter så hade dem lurat i mig narkosen & jag sov som en gris, haha! Operationen tog inte längre än 1 timma & jag vaknade därefter upp på uppvaket i världens skönaste säng med världens skönaste täcke. MED MINA NYA BRÖST! Den HÄR känslan var ju SÅ SJUK & jag var SÅÅÅÅ glad!! Jag hann inte reagera mycket mer än så då jag fick mer morfin i armen & somnade om, vaknade upp, somnade om. Den vanliga narkosyran. Jag valde att betala lite mer för att få övernatta på kliniken, vilket jag är otroligt tacksam över för jag tror faktiskt inte att jag hade fixat att åka hem samma dag. Lite för min egen trygghets skull. Det sägs att under första dygnet, så finns risken för blödning vilket innebär att man i så fall måste opereras igen. Så för mig som bor cirka 2 timmar bort, kändes det tryggt att få stanna över 1 natt. Smärtan var obeskrivlig. Jag har en otroligt hög smärttröskel vanligtvis, men trycket som jag hade över min bröstkorg var riktigt obehagligt. Som att en riktigt tung person satt på mitt bröst. Samt att jag var så otroligt svullen, spänd & stram runtom brösten. Jag kunde inte röra mig, lyfta mig eller ens ta mig själv upp för att gå på toa. Jag kunde knappt hålla mina armar i midjehöjd. Men Akademikliniken har helt ärligt talat världens bästa & finaste sköterskor, både under dag & natt!! Det kändes som att jag var hemma hos mamma. Dem hjälpte mig med precis allt & kollade alltid till mig med jämna mellanrum & frågade om jag ville ha något mer att äta eller dricka. Gav mig vid regelbundna tider eller när jag själv bad om det, mer smärtstillande (morfin i armvecket). Om jag var för varm eller kall. Om jag behövde gå på toa, utan att jag visste det själv & hjälpte mig upp. De gjorde ofta ultraljud på blåsan, för att veta om man behövde tömma blåsan. Narkos, efter operation, gör det tydligen väldigt svårt att känna av om man är kissnödig. En väldigt vanlig & kortvarig bieffekt. Jag måste även tillägga att ibland erbjuder dem en storpiller som smärtstillande, när du redan har fått tillräckligt med morfin inom viss tid. Storpiller som ska upp analt. Detta är helt frivilligt sa dem! Dem erbjuder sig även att stoppa upp det i dig, så att du slipper. Jag fick fullständig panik & ångest & tackade nej direkt! Men till slut hade jag så pass så ont, att jag verkligen desperat bad om det. Och det var faktiskt det bästa jag gjort! För det där storpillret var SÅÅÅÅ hjälpsamt. Allt kändes så lätt efteråt. Så, om dem frågar, VÅGA TA DEN I ANALEN! Haha...... Jag fördrev min tid på kliniken med allmänt mys! Mörkläggande gardiner, gosigt nerbäddad, mysig nattlampa & tittade en massa serier på min Ipad. Och så hade jag med mig chips. WAOW alltså. Stort tips! Snacks. För det kommer ni att vilja ha. Dag 1 (Dagen efter operation & hemfärd): Ingen skillnad på smärtan mot samma dag som operationen, mer än att jag lärt mig att hantera/acceptera smärtan & förstått att det är såhär det kommer vara under en tid nu. Jag åt frukost, tömde blåsan, sköterskorna klädde på mig & jag checkade ut runt 10:00 då min sambo hämtade mig. Vi körde våra 2 timmar hem, vilket var lite guppigt & smärtsamt i bilen. Hela bilresan hem var otroligt blurrig, då jag fortfarande var på morfin & mycket smärtstillande. Så jag minns inte så mycket mer denna dag än att jag lägger mig högt i sängen när vi kommer hem, nästan i 90 grader. Jag kände att detta var skönast för mig och mina bröst. Sedan sov jag till & från hela dagen, hela natten. Dag 2: Smärtan är värre än dag 0 & dag 1. Min rygg, nacke & mina axlar är åt h*lvete, på grund av att jag sover sittandes bunkrat med kuddar. Jag fick även informationen vid hemfärd om att hela kroppen kan komma att svullna upp samt att feber kan slå till. Jag hade ingen feber denna dag, men hela min kropp var svullen & kändes som ett enda stort, extremt & super ömt blåmärke. Som världens mest rubbade träningsvärk. Helt orörlig. Trycket över bröstet var hårdare än någonsin. Mina armar kan jag fortfarande inte höja, men helt klart mer än vad jag kunde innan. Men det tar emot på grund av min nacke & mina axlar. Hela denna dag var jag sängliggandes, bäng på smärtstillande & morfintabletter. Sovit och sovit, ingenting annat. Jag är verkligen så evigt tacksam för att mina första dagar som nyopererad landade under en helg, då min sambo också har varit hemma & kunnat ta hand om mig. Dag 3: Samma känslor som för dag 2. Konstig känsla vid sidorna av brösten börjar även kännas. Som en strålning av brännande, svidande & stickig känsla! Riktigt obehagligt, smärtsamt. Huggigt. Började gråta av rädsla & fick typ förlossnings-andas mig igenom det. Det släpper efter en stund men det kommer till & från under hela dagen. Speciellt vid hastiga eller hårda rörelser. Kontaktade därefter en sköterska & frågade om detta är normalt, vilket det var sa dem! Vid dessa fall tog jag mina smärtstillande specifikt för extrem smärta som jag fick med mig hem. Duschade även för första gången denna dag. Jag satt på en stol medans min sambo tvättade håret på mig, då jag inte klarade av det själv. Jag var så otroligt rädd & fruktade för att duscha, för jag var livrädd över att se hur mina bröst skulle se ut under operations bhn med alla kompressorer. Om de skulle vara blodiga, såriga eller om det skulle hänga stygn överallt osv. MEN, dem var hur fina som helst!! Och det fanns inte ens några stygn. Det var bara 2 par fina, större bröst & lite brun kirurg tejp. Något enstaka blåmärke här och var, helt normalt! De syr tydligen med absorberande tråd invändigt. Kände ett litet lycko fniss inombords. Dag 4: Samma känslor som under dag 2 & dag 3. Har även blivit hård i magen/förstoppad av all smärtstillande medicin, vilket är helt normalt. Åkte med sambon till apoteket & köpte en liten flaska Laktulos (laxermedel), vilket hjälpte mig i princip på en gång! God damn. Vill bara uppmana er att om ni känner eller har lilla minsta misstanke om att ni är eller kan vara förstoppade. Tveka då inte på att köpa & dricka en dos laxermedel. Låter du det gå för lång tid så kommer hela din upplevelse/eftertid att bli så mycket värre än vad den behöver vara. Av illamående, magknip/kramp, kräkningar. Dag 5: Intensiv vändning!! Mina axlar, min rygg & nacke är fortfarande ett h*lvete. Trycket om bröstkorgen har jag fortfarande, men det är absolut hanterbart. Skulle säga att det känns mer svullet, stramt & hårt runtom brösten & i mitten av bröstkorgen mer än vad det är påtryckligt. Inte alls lika jobbigt. Jag kan även ÄNTLIGEN röra mina armar HELT fritt! Både utåt, uppåt & bakåt. Jag kan även ta mig upp ur sängen helt själv genom att klämma händerna i knävecken & dra mig upp! Först idag kan jag även promenera som ingenting! Men givetvis i snigelfart. Det var bara en riktigt bra dag denna dag! Jag kunde äntligen glädja mig åt mina nya, fina bröst då jag kände att saker & ting äntligen börjar att lättna. Dag 6 (Återbesöks-dag!): Mår SÅÅÅÅ mycket bättre! Lite piggare i huvudet & kan hålla mig vaken i lite längre stunder så länge jag bara äter regelbundet. Under alla andra dagarna så har jag alltid behövt sova flera gånger under dagen & inte lite heller. Till exempel från 13-16 & 18-20. Trots att jag sovit igenom hela nätterna från typ 00-08. Även trycket om bröstkorgen är helt borta! Nu är det enbart svullnaden som är hård & stramar åt överallt. Svullnaden om hela kroppen är fortfarande kvar och det känns extra mycket nedför sidorna om magen & höfterna. Huden är hård & väldigt öm, så sport bhn börjar bli lite tight om magen & lämnar ”trycksår”. Idag på morgonen tog jag även min sista dos av de smärtstillande jag fick med mig hem efter operationen & ska nu enbart gå på alvedon vid behov! Känner dock att jag väldigt ofta & väldigt länge har huvudvärk. Men det kan nog kanske bero på att jag inte varit ute i friska luften på 6 hela dagar. Måste börja promenera utomhus & inte bara i lägenheten. Hade även mitt återbesök på Akademikliniken i Göteborg vid cirka 11:00 idag! Sköterskan som bokade min operationstid (tror att hon heter Marie?) var den som tittade så att allt såg fint ut, bytte min bruna tejp samt att vi bytte från min operations bh fylld med kompressorer till enbart en super stadig sport bh som jag nu ska bära under 6 veckors tid. Den är så mjuk & bekväm. Fick därefter träffa Jonas, min kirurg, så att även han tittade om allt såg bra ut & kändes bra. Något jag dock upplevde på återbesöket var att det var under otroligt kort tid. Jag tror knappt att jag var där i 10 minuter. Dem bara tittade på brösten. Dem frågade mig inte om jag hade några frågor eller funderingar. Dem varken kände eller klämde på brösten för att se så att de även känns bra. Dem informerade mig heller inte om särskilt mycket om tiden nu i efterhand. Dem kallade mig för fel namn hela tiden. Stämningen var liksom väldigt ”jaja, det ser bra ut, stick!”. Jag fick heller inte mitt läkarintyg inför sjukskrivningen, utan fick gå tillbaka & be om det själv för att dem helt hade glömt bort det. Han skrev det otroligt snabbt & slarvigt. ”Smärta, Svullnad, Vila”. Allt var bara så himla konstigt. Men det kanske är så det är? Att vara så himla överbevisande på konsultationen just för att man ska välja den personen & väl efter dens utförda arbete så är det sak samma för dem. Hmm.... Dag 7-8: Samma känsla som under dag 6. Det är väl lite såhär det ser ut efter en bröstförstoring! Inte mycket mer än så, för min del iallafall. Saker & ting är ju även väldigt individuellt. Men räkna absolut med en fysiskt och psykiskt ansträngande smärta. Förbered gärna mycket innan operation! Ställ fram mycket i din egen midjehöjd. Tänker på förbrukningsvaror, så som toalettpapper. Till exempel tallrikar, glas, torrmat (basic frukostgrejer) & köksmaskiner som du ofta använder & ställ fram på köksbänkarna! Även om du har sambo, så kanske han jobbar om dagarna & då måste man ju klara sig själv under många timmar. Min ansiktshy hamnade även i otrolig obalans & blev väldigt oljig/flötig, nästan lika tjockt som ett lager vaselin om jag drog med fingret. Hela tiden! Kunde torka med en våtservett, men det var lika snabbt tillbaka. Helt normalt! Då kroppen hamnar i chock/trauma. Detta blir också bättre med veckornas tid! Du kommer väldigt ofta känna en febrig känsla av frossa. Oavsett hur mycket kläder eller hur många filtar du tar på dig. När du känner denna frossan så har du förmodligen en väldigt dålig blodcirkulation, vilket inte är så jätte konstigt då man helst jätte gärna sitter eller ligger ned hela tiden. Men våga gå upp! Promenera i snigelfart! Rör på armarna, stretcha armarna. Det gör så mycket mer än vad man tror Du kommer även att vara sjukt trött hela tiden, vilja sova så fort du ligger ned & känna dig smått deprimerad & less på livet just på grund av detta & känna att det är svårt att hinna glädja sig åt dina nya bröst under denna period. Därför är det otroligt viktigt att man på största allvar äter regelbundet, var 3e timma och dessutom väldigt näringsrikt för att lätta på denna känslan! Tänk att kroppen ska ha energi till en väldigt lång & avancerad läkningsprocess men också energi för att orka leva för dagen. Jag tror absolut att allt detta är värt det i slutändan! Jag känner redan nu, bara av att veta att mina bröst är större, att mitt självförtroende & välmående är så mycket starkare! Då min enda osäkerhet nu är borta.