Bröstförstoring — vad säger man till barnen?

Jag har satsat på att ha luftiga plagg så att det inte syns (sen spelar ju storleken roll förstås också). Jag går faktiskt runt i pyjamas dygnet runt hehe. Opererades 9/1.

Har sagt till barnen att jag har gjort illa ryggen och det blev faktiskt inga följdfrågor på det. De funderade lite över varför jag åt så många mediciner för någon dag sen. Och de har fullt accepterat att jag inte kan hjälpa dom med saker som jag brukar.

Mina barn är 3 och snart 7 år gamla.
Jag kände inte för att ljuga eller försöka låtsas som ingenting, även om jag gjorde en diskret förstoring så kändes det naivt att tro att barnen inte skulle märka någonting då det ju förstås är skillnad som till o med en treåring hade sett i duschen osv.

Jag berättade vid middagsbordet, dagen innan. För att inte bygga upp en grej som skulle funderas över för mycket innan själva operationen.

Jag berättade att efter att man har fött barn och ammat så kan brösten bli tomma, inte alltid men det händer. Man kan då fylla på brösten igen om man vill, jag berättade då att jag ville fylla på mina bröst lite för att dom inte ska vara tomma.
Att det är en operation, att jag har valt att göra detta själv och att det inte är något som man ”måste” göra bara för att brösten är tomma, men att det är något jag vill göra. Sedan berättade jag att jag kommer att ha ont efteråt och kommer att behöva ta det lugnt.
Detta togs bra, inga följdfrågor kring brösten eller liknande endast lite oro kring min narkos för den stora tjejen. Men den oron blev ju kort då jag berättade så nära inpå och hon snabbt kunde se att jag mådde bra och hade vaknat som jag skulle. ?

Mina barn är 3 och snart 7 år gamla.
Jag kände inte för att ljuga eller försöka låtsas som ingenting, även om jag gjorde en diskret förstoring så kändes det naivt att tro att barnen inte skulle märka någonting då det ju förstås är skillnad som till o med en treåring hade sett i duschen osv.

Jag berättade vid middagsbordet, dagen innan. För att inte bygga upp en grej som skulle funderas över för mycket innan själva operationen.

Jag berättade att efter att man har fött barn och ammat så kan brösten bli tomma, inte alltid men det händer. Man kan då fylla på brösten igen om man vill, jag berättade då att jag ville fylla på mina bröst lite för att dom inte ska vara tomma.
Att det är en operation, att jag har valt att göra detta själv och att det inte är något som man ”måste” göra bara för att brösten är tomma, men att det är något jag vill göra. Sedan berättade jag att jag kommer att ha ont efteråt och kommer att behöva ta det lugnt.
Detta togs bra, inga följdfrågor kring brösten eller liknande endast lite oro kring min narkos för den stora tjejen. Men den oron blev ju kort då jag berättade så nära inpå och hon snabbt kunde se att jag mådde bra och hade vaknat som jag skulle. ?

knasigakarin wrote:

Mina barn är 3 och snart 7 år gamla.
Jag kände inte för att ljuga eller försöka låtsas som ingenting, även om jag gjorde en diskret förstoring så kändes det naivt att tro att barnen inte skulle märka någonting då det ju förstås är skillnad som till o med en treåring hade sett i duschen osv.

Jag berättade vid middagsbordet, dagen innan. För att inte bygga upp en grej som skulle funderas över för mycket innan själva operationen.

Jag berättade att efter att man har fött barn och ammat så kan brösten bli tomma, inte alltid men det händer. Man kan då fylla på brösten igen om man vill, jag berättade då att jag ville fylla på mina bröst lite för att dom inte ska vara tomma.
Att det är en operation, att jag har valt att göra detta själv och att det inte är något som man ”måste” göra bara för att brösten är tomma, men att det är något jag vill göra. Sedan berättade jag att jag kommer att ha ont efteråt och kommer att behöva ta det lugnt.
Detta togs bra, inga följdfrågor kring brösten eller liknande endast lite oro kring min narkos för den stora tjejen. Men den oron blev ju kort då jag berättade så nära inpå och hon snabbt kunde se att jag mådde bra och hade vaknat som jag skulle. ?

Gjorde liknande som Karin här ovan ☺️ mina barn är nästan 4 och 1,5 år ☺️ 1,5åringen fattar ju inget än, men 4-åringen fattar och hon förstod men blev lite orolig. Men vi förklarade och pratade med henne om det och nu är det lugnt.

Tror det bästa är att vara ärlig, för mig handlade det mycket om att dem skulle förstå varför mamma inte kunde kramas, lyfta och hjälpa till som vanligt.

Jag har funderat på samma sak. Mina barn är 5, 8 och 9 år gamla och jag ska ju göra en mommy makeover så de kommer se skillnad när man skurit i både mage och bröst. Men jag kommer vara så ärlig mot dom som jag kan och även om dom kanske tycker det låter läskigt så tror jag att det blir bättre i längden att bara vara ärlig och rak mot dom. Men det känner man ju själv vad som blir bäst för ens egna barn.

SkullBabe wrote:

Jag har funderat på samma sak. Mina barn är 5, 8 och 9 år gamla och jag ska ju göra en mommy makeover så de kommer se skillnad när man skurit i både mage och bröst. Men jag kommer vara så ärlig mot dom som jag kan och även om dom kanske tycker det låter läskigt så tror jag att det blir bättre i längden att bara vara ärlig och rak mot dom. Men det känner man ju själv vad som blir bäst för ens egna barn.

Har följt din resa i en annan tråd och förstått att allt har gått bra! Så nu är jag ju nyfiken på om du berättade för barnen ;)

Dilemma! Jag har tre söner, 18, 16 och 8 år. Tycker att det är svårt för jag hade önskat att jag kunde förmedla att vara nöjd som man är.

Phew wrote:

SkullBabe wrote:

Jag har funderat på samma sak. Mina barn är 5, 8 och 9 år gamla och jag ska ju göra en mommy makeover så de kommer se skillnad när man skurit i både mage och bröst. Men jag kommer vara så ärlig mot dom som jag kan och även om dom kanske tycker det låter läskigt så tror jag att det blir bättre i längden att bara vara ärlig och rak mot dom. Men det känner man ju själv vad som blir bäst för ens egna barn.

Har följt din resa i en annan tråd och förstått att allt har gått bra! Så nu är jag ju nyfiken på om du berättade för barnen ;)

Jag berättade för barnen att mamma tagit bort hänget på magen. Jag berättade även innan att jag skulle göra det och visade magen. Jag har inte sagt nåt om brösten och dom har inte frågat heller eftersom dom inte sett mig utan stöd-bh. De ser mest min gördel ja måste ha runt magen. Det svåra blir nog mamma haha ? hon hommer nog ha lite fler åsikter ?

SkullBabe wrote:

Phew wrote:

SkullBabe wrote:

Jag har funderat på samma sak. Mina barn är 5, 8 och 9 år gamla och jag ska ju göra en mommy makeover så de kommer se skillnad när man skurit i både mage och bröst. Men jag kommer vara så ärlig mot dom som jag kan och även om dom kanske tycker det låter läskigt så tror jag att det blir bättre i längden att bara vara ärlig och rak mot dom. Men det känner man ju själv vad som blir bäst för ens egna barn.

Har följt din resa i en annan tråd och förstått att allt har gått bra! Så nu är jag ju nyfiken på om du berättade för barnen ;)

Jag berättade för barnen att mamma tagit bort hänget på magen. Jag berättade även innan att jag skulle göra det och visade magen. Jag har inte sagt nåt om brösten och dom har inte frågat heller eftersom dom inte sett mig utan stöd-bh. De ser mest min gördel ja måste ha runt magen. Det svåra blir nog mamma haha ? hon hommer nog ha lite fler åsikter ?

Haha, så hon vet inte än? Ja, om du är orolig så är det ju bra att inte säga något alls ? kommer det upp kan du säga, ja. Nu är det såhär och så slipper du hennes invändningar ?? Kikade på dina bilder. Vilken skillnad redan!

Kul att även höra från andra med tonåringar. Mina barn är 11 och 15, så det lär inte gå att dölja något för dem. Men det är verkligen ett dilemma att försöka få dem att förstå att man ska vara nöjd med den man är, samtidigt som man själv gör en operation... Jag drar mig för att berätta för dem, men kommer att vara ärlig när det väl närmar sig operation. Jag har varit på ett par konsultationer för ett par år sedan och ska nu på konsultation igen och tänker sedan boka in operationen. När det är bokat är det lika bra att ta snacket med dem direkt, även om det tar emot.

lifeat44 wrote:

Kul att även höra från andra med tonåringar. Mina barn är 11 och 15, så det lär inte gå att dölja något för dem. Men det är verkligen ett dilemma att försöka få dem att förstå att man ska vara nöjd med den man är, samtidigt som man själv gör en operation... Jag drar mig för att berätta för dem, men kommer att vara ärlig när det väl närmar sig operation. Jag har varit på ett par konsultationer för ett par år sedan och ska nu på konsultation igen och tänker sedan boka in operationen. När det är bokat är det lika bra att ta snacket med dem direkt, även om det tar emot.

Jag har pratat med mina tonåringar nu. Båda säger att det är dyrt och typ 'fan vad onödigt' ? men är ändå införstådda och förstående. Jag har även sagt att jag inte vill att alla ska veta det här och det tror jag även dom tyckte var skönt.