Den där mentala biten...

Hade nog aldrig kunnat föreställa mig att den mentala biten skulle bli så här kämpig. Stressen och oron över att något inte ska läka ordentligt, funderingar över resultatet, känna sig delvis hjälplös, brist på energi osv. V 2 mådde jag oförskämt jäkla bra! Sen kom seromet, venusberget fylldes upp till sin bristningsgräns.. det ömmade, vätskade och spände. Fick tömma ca 2 dl på återbesöket och dom tyckte att det kommer lösa sig själv framöver. Sen började såret efter bukplastiken läka ihop, dessvärre så vätskar det sig, är gult, samt rött och varmt omkring. Ömmar mer nu än någonsin.. Och när jag byttte tejpen på ankarsnitten så upptäckte jag små hål i såren som varar.. Jag blir fortfarande galet stel på nätterna, vaknar och mina bröst känns som stenar och magen stramar. Idag skulle jag gått tillbaka till jobbet efter 3 veckors sjukskrivning. Men istället har jag tid bokar hos DS på vårdcentralen... hoppas verkligen på lite goa nyheter!