lillamig
Kvinna ·
Deprimerad
Jag känner mig så väldigt ledsen över hur allt blivit för mig. Jag kan inte överhuvudtaget glädjas över mina bröst och gör allt för att dölja dem. Det var ju inte såhär det skulle bli!
Jag tycker de är hemskt fula och jag känner av dem hela hela tiden. Vad jag än gör. Jag har fått muskelpåverkan som stör mig dagligen. Jag kan inte ens ut och löpträna som jag tycker så mycket om. Bröstmusklerna knyter sig när jag springer och det är hemskt obehagligt.
Nu väntar jag på att bli kallad till ultraljudsundersökning. För att få veta hur implantaten egentligen sitter. Kirurgen påstår fortfarande att de sitter framför, men kan inte säga med säkerhet. Det är en jobbig väntan.
Jag ville väl egentligen inget särskilt med mitt inlägg, mer är att få spy av mig lite.
Tack för att ni lyssnar
Sortera efter
Rosenknopp
Kvinna ·
😢 Vad jobbigt det är att vara i din situation! Har också varit där innan min korrigering och tyvärr finns det ju inte så mycket annat än att vänta ut tiden till att få korrigera dem. Även om han påstår dem vara framför så visade väl dina journaler att han gjort en delvis bakom?? Det verkar ju väldigt underligt att det är så oklart kring den frågan. Oavsett så är det ju något som inte har någon betydelse just nu för gjort är gjort och dina problem försvinner ju inte genom att få klarhet i placering just nu.
Har din kirurg sagt när du kan få möjlighet till korrigering? Försök så länge även om det är tufft och lättare sagt än gjort att inte tänka på brösten. Den sista månaden innan min korr så drog jag i princip bara på mig kläderna och av med dem på kvällen utan att vare sig titta på dem eller låtsats om dem. Jag försökte helt enkelt låtsats som om de inte fanns även om jag dessvärre också kände dem hela tiden men det lyckades jag också hyffsat blockera.
Hoppas det blir bättre för dig! Kramis
Gilla
lillamig
Kvinna ·
Han påstår att journalen är fel och vill inte göra någonting alls innan jag varit på ultraljudet.
Det värsta är faktiskt inte att det blivit fel, utan snarare bemötandet efteråt. Jag känner mig som ett problem som helst sopas under mattan.
Tack för dina ord rosenknopp. Jag försöker låtsas att de inte sitter där alls. Går aldrig naken hemma längre eller visar mig för någon. Förhoppningsvis får jag rätsida på detta inom en snar framtid. Men väntan är seg.
Gilla