Dom är för stora! Jag får panik!!

Du tror inte det blir bättre när svullnaden lagt sig då? Jag gjorde en förminskning och de känns väldigt stora men jag vet ju att de kommer minska när det hänger till sig och svullnaden går ner...  De ser inte för stora för din kropp men jag förstår din tanke. Hoppas det kommer kännas bätter snart. Stor kram på dig.

Kollade på dina bilder och tycker att dom ser lagoma ut till din kropp. Ge det lite tid så kommer du säkert vänja dig vid storleken :) Din väninna låter väldigt osäker på sig själv, kanske till och med avundsjuk utan att erkänna det, eftersom hon klagar på andras val. Var stolt över dig själv att du vågade göra en förändring som förhoppningsvis stärker dig. Är du fortfarande missnöjd med storleken efter 6 månader kan det nog vara ide då att tänka i dom banorna du gör nu med storleksbyte. Hoppas det löser sig :)

Jag tycker inte alls att de ser för stora ut för din kropp! Varför tycker du att det är negativt bara för att hon tycker att hälften vore nog? Alla är vi olika, mina arbetskamrater trodde jag var galen när jag sa att jag skulle lägga in 500 CC men ingen av dem tycker att det ser konstigt ut nu efter. De som inte vet har inte ens märkt nåt, inte ens efter en fest med ganska utmanande klädsel. Tror att man själv är så medveten om sin egen byst att man utgår ifrån att alla andra ska se direkt om man har ökat ens en enda kupstorlek men så är det inte.

Hoppas du kommer att känna dig bekväm så småningom, det har iaf jag gjort, tom så mycket att jag funderar på större bara för att få "rätt" klyfta enligt mig. Man blir ruggigt storleksblind....

Kramar!

Jag tyckte dom såg perfekta ut till din kropp. Alla tycker vi olika! Din kompis var ärlig med vad hon tyckte, vilket är bra. Men däremot kan man säga det på ett bättre sätt typ "JAG tycker dom är för stora, men om DU är nöjd är jag glad för din skull" tex :) Säger man det på sättet hon sa det så är det ett tecken på avundsjuka enligt mig.

Vissa (antagligen dom flesta) tycker att dom är fina på dig, och vissa kommer tycka att du kunde satt större och vissa (tex din kompis) tycker dom är för stora. Alla tycker olika helt enkelt! Fokusera på vad du själv tycker det är det som spelar roll! Som ovan säger; vänta 6 månader och se vad du känner då :)

Det är väldigt vanligt med postoperativ depression där allt känns bara fel. Självklart är man då extra mottaglig för negativ kritik även om den är helt obefogad. När jag tittar på dina bilder ser dina bröst ut att vara i ungefär samma storlek som innan op bara högre upp och med snyggare form :). Storleken passar din kropp mycket bra och du hade t o m kunnat ha större utan att det hade sett oproportionerligt ut. Sen ska man inte glömma att du är nyopererad och att du även har gjort en bukplastik. Kroppen blir mycket svullen av narkosen och alla mediciner bara vid en vanlig förstorning och det är bara logiskt att du är ännu mer svullen av det kombinerade ingreppet. Var snäll mot dig själv nu och gör allt du kan för att du ska kunna läka så bra som möjligt. Dvs ät bra och nyttig mat, rör på dig lagom mkt, drick mkt vatten och ta gärna tillskott som hjälper din kropp som zink, magnesium, c- och b-vitaminer och mjölksyrebakterier. Om du blir stressad och orolig av att granska resultatet - låt bli! Ge dig en time out från spegeln och kanske även forumet och vänta några veckor. Allting kommer att förändras så mkt ändå. Visa inte upp dig för dina kompisar om du är osäker ang resultatet och speciellt inte för de som du vet kommer att reagera negativt. Just nu kan du inte hantera negativ kritik så du bör inte utsätta dig för den heller. Om några veckor när du kommer att ha vant dig vid din nya kropp och förhoppningsvis kommer att tycka om den kommer du kunna hantera onödiga kommentarer på ett helt annat sätt. Det enda som spelar roll är vad DU tycker och det ska ingen tala om för dig. Om dina vänner tycker om dig för den du är kommer de att acceptera och respektera ditt val men du måste kunna stå för det först. Det kommer, ge det bara lite tid. Lycka till med läkningen och ta hand om dig nu! 👍

Tur att du inte har lika stora som mig då.💋

Hösten2012 - vi har verkligen varit i samma situation. I början så försöker man få en uppfattning om sina bröst - vi alla andras uppfattning = FEL

 

Det är jättevsårt att distansera sig från alla andra, men för mig va det enda som hjälpte att faktiskt betsämma mig för att jag ska först SJÄLV skaffa mig en uppfattning om vad jag tycker, sen får alla andra tycka. Annars så hade jag inte orkat.

 

Jag har en pojkvän så absolut inte tyckte att det var någon bra ide och vi hade nog en smärre kris innan min operation. Och i början grät jag mycket, just pga av att de blev för stort (skulle haft 325 men det blev 350 efter att kirurgen tycket det skulle bli bättre på op-dagen) och inte som jag tänkt mig. Och sen så såg jag ju vad min kille tyckte utan att han sa nåt, för det va ju just det. Han sa ju inget.... Men mitt enda tips är att härda ut. Jag ångrar inte min operation idag, även om de är galet stora utan kläder men det ser bar ut med kläder. Tror det är typ ingen som har fattat att jag gjort det då jag bara delat det med min pojkvän. Mina vänner känner jag inte rikigt att berätta för, det får komma när det kommer, kommer antagligen bli ett jävla liv. Har framför allt en tjejkompis som alltid jämför sig med mig och hon har själv lite komplex för sina "små" bröst, och förr var det jag som hade de minsta...Så vi får se hur det går.

 

Håll ut, kämpa och stå på dig. Tycker det är väldigt oschysst och dåligt av din vän att säga att det är dåligt att göra bröst så det syns att man gjort dem. Hon har inga egna "plastbröst" va? Det absolut svåraste och ofta mest åtråvädra är ju just fakebrsöt som ser helt natruliga ut, inte så lätt att få till även om man öppnar plånboken. Försök umgås med dem som inre dömmer dig en stund, utan ser dig för den du är och inte dina nya bröst!

 

Kram

Tack så mkt alla tjejer för era kloka ord!! Mådde mkt bättre när jag läste allt snällt ni skrev och hur man bör se på saken!

 

Jag försöker att inte bry mig om vad andra tycker i det mesta men lite har man väl alltid brytt sig och de sista två åren så har mitt självförtroende dalat rakt ner :-(

Jag hade barn, va tillsammans med en kille sen 7 år tillbaka och levde svenssonliv i villa typ... En dag när jag va gravid med andra barnet kom jag hem till ett halvtomt hus och pappan hade rensat allt hans och skrivit en lapp som han lagt på köksbordet att han inte längre hade känslor och att han flyttat.

Han ville abort men jag kunde inte vilket ledde till krig under hela graviditeten och han sket fullständigt i mig och barnet i magen.

Jag fick föda med en kompis och när minstingen va ca 6 mån började han skärpa sig ordentligt o nu har han som tur va tagit sig an pojken som han har med den sista så det funkar.

Men det va hemskt att bli lämnad i graviditeten och tyvärr fick vi bo i samma hus rätt länge fast i olika delar och det va inte jättekul att sitta jättetjock på övervåningen och se honom gå iväg på lördagkvällen i festkläder för att sen komma hem på sön ef...

Dessutom framkom det att han varit otrogen mot mig under alla våra 7 år med jättemånga olika och en tjej var bla en som vägde typ 45 kg och stora silikonbröst... så satt man där med sina taxöron och mamma-mage...

 

Det är inte därför jag opererat mig men visst fan har det påverkat mig... Jag fick dessutom stora förlossningsskador vilket jag opererade för 10 v sen och ett halvförstört underliv med två ledsna bröst och mamma-mage gjorde det inte lätt att gå ut och dejta vilket jag kunde göra efter 1 ½ års isolering med graviditeten och amningen..

 

Nu fick ni en liten livshistoria här men jag är så jävla trött efter allt och vill bara komma igång med mitt liv igen o må bra! Börja dejta, träna och läka från operationen och jag blir kanske lite extra mottaglig för kritik med allt i bagaget...

Dessutom så har tyvärr en del av resultatet från underlivsoperatioinen släppt vilket jag såg för en v sen så jag måste troligtvis operera igen vilket leder till ytterligare 3 månader av sex-förbud, tränings-förbud och lyftrestriktioner. Ska det aldrig ta slut känner jag?

 

Min kompis är helt underbar och jag vill inte klanka ner på henne men jag är nästan rädd för henne nu för jag känner att jag inte klarar av motgångar just nu.

Men jag ska verkligen försöka känna efter själv och undvika som någon skrev att utsätta mig för negativ kritik nu!

Sen, när jag kan börja dejta igen så ska jag verkligen försöka träffa lite trevligare killar än vad jag gjort i mitt liv tidigare! Jag ser väl enligt andra (jag har stort förakt för mitt utseende och lider nog lite lätt av "inbillad-fulhet"/BDD eller vad det heter) och drar ofta till mig vältränade snygga killar som tyvärr är väldigt utseendefixerade och kanske inte alltid så snälla... Såna mår man inte bra med och jag hoppas att jag en dag hittar någon snäll go kille :-)

Tack för att ni finns och ventilera med iaf!! Det hjälper :-)

Har förresten lagt in några nya bilder på brösten, både naket och med kläder ifall nån vill kika :-) Ska försöka att inte ta för hårt av mig vid ev kritik ;-)

Usch vilken historia du har bakom dig tjejen! ;( Dags att bygga upp en bra självkänsla nu, efter sveket av din sambo. Kan inte ens föreställa mig hur jag hade tagit en sån grej..be strong!

Angående brösten är ddom jättefina och lagom storlek. Jag hade ALDRIG tänkt "oj hon har nog sillisar".

 

Men jag förstår precis hur du känner dig. Mina ÄR för stora. Jag har hela 450 cc, high profile.... Och jag känner mig bara så jävla fet. Stor ochtjock i ALLT!

Nu är brösten lite merän 3 månader och jag trodde jag skulle vänja mig.. men jag tycker fortfarande att dom är för stora.

Ville väl egentligen haft mediumprofil och kanske 350 cc... Men tänker inte gå igenom en op till. Iaf inte förens "alla barn" är födda.

I början hade jag mkt ångest. Många av mina vänner sa som din vän.. "ta inte för stora bara" "fult med stora bröst" osv..

Och så kommrt jag med värsta bomberna och dom bara står och stirrar med hakan i backen. Kändes sådär kul.

Men de flesta i min omgivning, mamma, mormor, sambo och systrar tycker dom är "lagom".

 

Jaja, skitsamma. Hoppas man vänjer sig vid sina nya tuttar :) Funderar på att träna lite, och gå ner i vikt så kanske jag känner mig mindre (fast brösten framhävs då). Men mitt problem är väl mest att kag käner mig så STOOOR....

Brösten är ju egentligen fina.

 

Jaja, kanske inte hj'lpte dig så mkt, men skönt att få skriva av sig och att få känna igen sig lite :)