Drar mig ur?

Jag har inte gjort någon operation än, men jag förstår hur du känner dig på ett ungefär. Försök tänk på hur mkt du vill göra denna operation och att det är vad du vill! Jag är också svin rädd att något ska bli fel när jag gör min operation men min vilja tar över.. Tänker hela tiden på att det är detta jag verkligen vill göra å att detta kommer få mig må bra! Va med dina nära och kära och få stöd ifrån dom!! Det hjälper.. 

Är du också säker på att du vill göra detta? Känns de verkligen hundra procent rätt? Försök slappna av å va inte orolig för det kommer säkert gå jättebra!!

Jag op mig dagen innan dig, och jag kan förstå hur du känner. Jag tänker också på om det tillstöter någon komplikation, men mest av allt är jag förväntansfull och vill bara få det "överstökat". Ska bli så skönt att hänga här på forumet och ha gjort sin op, känns jobbigt ibland att man är på "tiden innan" och inte "tiden efter" om du förstår vad jag menar

Skönt att höra att det är fler som känner likadant, jo jag vill verkligen detta till 100 % men det känna jätte overkligt och det går inte föreställa sig hur det kommer att se ut efter. Får bara hoppas på att det går bra. All lycka till er och vi får peppa varann helt enkelt ;)

Känner som dig oxå, jag har drygt 3 veckor kvar till operationen bara. är riktigt nervös men samtigt förväntansfull över att få ett par bröst ;P

Jag har inte ens bokat konsultation ännu men har också de där fram-och-tillbaka-tankarna. Rädslan är ju att något ska bli fel och att man ska ångra sig i efterhand. Men du måste nog bara fokusera på positiva tankar nu när du faktiskt verkligen har bestämt dig. Du vet vad du vill och mest största sannolikhet kommer du att få det! Så det bästa du kan göra är nog att släppa oron och sätta din tillit till att det kommer att gå hur bra som helst. Lycka till! :)

Erika: Jaa men det är nog ganska normalt att känna som oss ( tror jag ;p) Längtar bara tills det är gjort + resultatet blir bra och att det läker bra så man för köpa massa fina underkläder mm :D Vi får se fram emot det och hoppas att tiden går fort !!!

Goda råd Ballerina. Jag tar också åt mig av dom 👍

Ballerina: Tack för all pepptalk :D Känns bätte nu igen !!

Oj oj, känner igen mig så mycket=)

Min op är i morgon och i några dagar har jag blivit så nervös och ställt mig frågan om jag drömmer? har jag verkligen beställt en operation? Hjälp! Samtidigt som någon annan skrev ovan så ser jag fram emot mina nya boobs och alla snygga bikinisar i sommar=D Det kommer gå bra, det är så himla många som gör denna operation och det händer i stort sett ALDRIG nått och jag kommer inte vara en av dom få heller=) Skulle det bli komplikationer efteråt så får man fixa det då men jag utgår såklart ifrån att det blir kanon! Så tänkt positivt! 👍

Jag var faktiskt 100% säker hela tiden, jag velade aldrig... Jag ville bara få det gjort! Något man däremot velade om var storleken m.m. Men för mig var detta det bästa jag någonsin gjort, fast jag fortfarande efter över två år inte é återställd. Jag har redan hunnit mé två operationer o kommer ev. få göra det ännu en gång... Men jag ångrar INGET!

Jag delar era tankar jag med. Ska göra OP den 28 april men har inte riktigt förstått det hela än. Kanske lika bra det..! Måste erkänna att det går upp och ned fortfarande, stundvis känner jag att jag vill dra mig ur och undrar vad jag håller på med. Men å andra sidan så vet jag att om jag inte gör det så kommer mina tankar och funderingar att fortsätta att finnas om en bröst OP. Jag är också inställd på att jag kommer att må lite piss efter OP och till och med ångra mig innan jag har vant mig... men sen ;) hoppas jag att jag är nöjd och brösten en självklar del av mig. Så pepping till er som känner som mig och pepping till mig själv för jag vet att tårarna kommer att spruta OP morgonen!

Jag ha känt som dig i helgen. Fast jag har ändå en månad kvar tills det är dac för mig. Själv är jag sjukhus rädd, men jag har aldrig varit inlägg på någe vis där heller. Känns skumt för mig att ta steget för operation och just att de är självvalt. Sedan idag tänkte jag på om jag ska vara som jag är eller inte. Såg mig i spegeln. Gjorde ristestet och beslutade mig att nu ska en förändring ske. Sedan ha jag tänkt att bli man inte nöjd så blir man inte å då är de väl bara att ta ut implantaten. Inte för att jag tror att jag själv kommer att bli så men man vet aldrig så här i förhand... 

De du känner tror jag är väldigt vanligt. Jag får sån beslut ångest när jag ska göra något som berör mig. Som när jag skulle göra min tatuering. Tvekade många gånger, avbokade men till slut tänkte jag över de och jag ha inte ångrat mig en sekund. Ha en fjäder på höger skuldra nu sedan 4 år tillbaka :9 

sassi: ja, ska bli så extremt roligt att få köpa nya underkläder ;D tycker det kan säga poff och så är man framme vid op-dagen. vad ska du lägga in? så får vi hoppas att allt går bra! :)

Tjejer ta det bara lungt. Jag hade samma tankar och funderingar det gick så långt att jag avbokade min op tid dagen innan. Men sen mådde jag fortf. dåligt över att jag inte gjort op för jag hade fortf. kvar dom fula brösten. Men jag fick en ny tid och opade mig för 13 dagar sen och ångrar mig inte en sekund (förutom att jag inte la i mer cc) tycker jag var rent av löjlig som fegade ur sist när det väl e gjort så e det ju klart. men jag har full förståelse för er rädsla mm. Min erfarenhet e att man ångrar sig mer om man skulle dra sig ur, så var det för mig i alola fall. Tänk hur snygga ni blir i sommar istället 🤭

Jag var osäker änta tills jag klev in på kliniken. Då släppte allt. Inte ens när Tuve hämtade mig på rummet och skulle följa mig till opsalen blev jag nervös. =)

Jag tom mailade honom innan och frågade om det var normalt att känna så här och detta är vad jag fick till svar:

"Den som inte kan erkänna sin nervositet har det mycket jobbigare inför operationen så det är bra att du kan det."

Jag lovar, det är helt normalt!

Och lycka till med operationen till er som inte gjort den! =P

Jag var precis likadan, typ två dagar innan OP tänkte jag bara skita i allt och avboka, var så jävla skraj... hade inte klarat av att berätta för min mamma förrän 6 dagar innan heller och det påverkade mig en hel del... hon gillade det inte så den veckan försökte hon verkligen övertala mig till att inte göra det... men är så glad att jag tog beslutet att göra OPen!! Annars hade jag stått här, suktat efter fina bröst och förmodligen hade det då aldrig blivit av... följ ditt hjärta säger jag bara! Det här är förmodligen ingenting du kommer över en natt, känn efter riktigt ordenligt för innerst inne vet du vad du vill.

Lycka till! Styrkekramar!!

sassi: okej, jag ska lägga in runda, MP 410 cc bakom muskeln:)

optimus: jobbigt att hon försökte övertala dig att inte göra det. jag har tur som har min mamma som stöttar mig i vad jag än bestämmer mig för att göra, hade nog varit lite jobbigare annars ;P hon ska till och med ta ledigt en halv dag från jobbet för att komma hem till mig och hjälpa mig lite :)