Droppen i armvecket/handen?

Hihi, du e pricis som jag!!!

Jag ville ha Emla cream i armvecket innan droppet. Hur rolig är man då... Snitta gärna upp min bröstkorg men jag svimmar när jag får dropp 😀.

Jag fick i armvecket, tjejen som satte det var jätte duktig. Men sen är man ju nervös som en galning för att fastna med det eller vad som. Men det är ingen nål som sitter i armen utan en tun böjbar plastslang/rör, den sitter liksom på nålen när dom sticker och sen dra dom ut nålen och kvar blir bara slangen.

Sövmedlet ger dom genom vecket sen, inget nytt stick.

Jag hade droppet kvar tills dagen efter och ta bort det kändes inte alls.

Hoppas allt går bra och bra att du läser på nu innan.

Haha ja precis! Jag är inte så rädd för själva operationen, att de ska skära i mig osv, men droppen svimmar man minsann av ;) Okej vad bra, då vet jag. Då får man säkert välja om man vill ha den i handen eller armvecket hoppas jag, vill verkligen inte ha den i handen =)

Jaa jag vill bara operera mig NU, men pengarna är problemet så får vänta 1 år, haha! =)

jag var oxå jättenervös för d:-) Men d kändes inte ens som ett myggstick-haha! Man får typ allt genom den kanylen sen. Om man skulle må illa får man även d medlet där- så d är skönt.

Kommer gå bra!

Ja men det är inte det att jag tror det gör ont, det är själva grejen att en slang ska sitta i mitt armveck och spruta in grejer i mitt blod.. Hahaha, har sån fobi för det, men det är bara att bita ihop! Ja, får hoppas det =)

Jag var skitnervös inför det också. Har världens nålfobi. Kan titta på när nån skär mig utan att blinka men jag tål fan inte nålar. Har haft kanyl i handen förut och det gjorde skitont på mig och de var tvungna att sticka mig 5 gånger innan de lyckades hitta rätt för att jag har så små svårhittade kärl. Så jag berättade detta för narkosläkaren och han sa att han inte skulle plåga mig utan han skulle minsann lyckas på första försöket och han skulle lägga i armvecket. Han försökte och misslyckades självklart och sen fick han flytta ner och försöka i handen i alla fall för det inte gick i armvecket på mig...men på handen lyckades han på första försöket. Gjorde mycket mer ont men som tur är slapp jag ha den där speciellt länge. Jag rullades in på operation rätt fort efter det och sen när jag vaknade upp efter operationen så var jag så pigg så jag åkte hem efter knappt en timme och då fick jag den urtagen innan dess. Men jag är fortfarande blåslagen i både armvecket och på handryggen efter det, nu 12 dagar efter operationen. Kanske inte var värlens snällaste inlägg för jag hade inga tröstande ord alls, jag berättar bara hur jag upplevde det men jag kan säga att det är värt det! Jag hade lätt gått genom det 10 gånger till för att få dessa bröst som jag nu älskar =)

Kom bara ihåg att säga till på kliniken innan att du har fobi för det så dom vet om det.

Ja det ska jag verkligen göra! :)

Så länge ni har kärl som går att sticka i, så finns det ingen anledning att neka att sätta kanylen i handen/armvecket/handleden efter vad ni föredrar.

Jag hade själv en gång i tiden fobi för nålar. Tills jag en dag bara gav mig den på att komma över det. Jag blev blodgivare. och då talar vi desto STÖRRE kanyler.

Jag kom så småningom över det och idag står jag på andra sidan nålen.

Jag är sjuksköterska, har själv satt jag vet inte hur många oändligt många nålar på alla slaggs stora, små, breda, stela, krokiga kärl på patienter i de flesta åldrar och under såväl akuta som lugna skeden. Har även sövt ett antal patienter.

För mig är det ju lätt idag att säga. det är "bara" en liten nål, ett litet stick. Men samtidigt minns jag hur förlamande rädd jag var för den där nålen en gång i tiden.

Orsaken till rädslan kan vara flera olika saker. Många har felaktig uppfattning om hur ont det gör, hur stor nålen är, hur nålen ens ser ut. Flera vet inte ens att man tar bort nålen. FÖr det är en tunn tunn liten böjlig plastslang som ligger kvar sedan. nålen har man bara för att kunna komma in i själva kärlet.

Oftast gör det minst ont att bli stucken i armvecket. Men notera att det är ett litet stick med sekundasnabb smärta oavsett vart man sätter den. Själv föredrar jag att ha den på handen. Visst det sägs göra lite mer ont att få den på handen, men jag känner mig mindre begränsad av att ha den på handryggen. Det är en smaksak. Jag har ju blivit sövd tre gånger på citadellkliniken och kan ju medela att jag har alltid fått ha den där jag vill ha den, och dom har alltid satt den snabbt och smidigt. Dom kan sitt jobb där.

Och när man sövs så får man läkemedel i infarten, man får inte en spruta till.

Några frågor så får ni hojta till.

Okej då vet jag! :) Men det är inte själva nålen som jag är rädd för, det är lixom att de ska in i en blodåder, haha, får panik bara av att tänka på det.. Klarar av att pierca mig och såntdär, men det är själva grejen att det ska sitta en slang i min blodåder/kärl och spruta in saker.. Haha, klarar verkligen inte av tanken på det ens.. Men när det väl är dags får man stå ut!

det va lite det som va min skräck också. Just att jag "satt fast". det är därför jag gillar bättre att ha den på handen. Jag känner mig mer rörlig då, att jag har överblick bättre över infarten, som om jag har mer kontroll då. Ingen gillar väl att ha en infart. Men man får hitta den variant som man själv är mest bekväm med. För min del är det att ha den på vänster handrygg och att dom lägger bandage om den så jag slipper se den.

Okej, jaa det var ett bra tips! Tycker det ser så läskigt ut när man ser den. Jag har tagit massa blodprover ifrån armvecket i mina dar och är alltid nära på att svimma, allting blir helt vitt och man känner sig helt konstig, är nog därför jag fått fobi för såntdär, usch. Innan det var jag inte så rädd för sprutor osv.. Men det har kommit med tiden :/

Jag tyckte dock inte att plastslangen var speciellt tunn alls när den satt inne i handen. Huden buktade ju ut som bara den över den, så att man verkligen såg att något stort satt där under och sen tittade jag på när de tog ut den (vilket jag inte vågade göra när de förde in den) och då såg jag ju att den var skitlång, hon drog ju ut typ över 3cm ur handen, skitobehagligt att det bara kom mer och mer liksom och äcklig känsla när den förs ut, sen så var den ju typ rätt tjock tycker jag, tjockare än någon nål jag någonsin fått. Hela handryggen är fortfarande ett enda stort blåmärke nu 2 veckor efter... Även om det främst är nålar jag är rädd för så tar jag faktiskt hellre en spruta än en sån igen... men ändå, det var värt det för att få stora fina tuttar =)

Ibland kan man hjälpa sig själv genom att måla upp bilder. Kan du försöka att intensivt koppla ihop den där nålen med dina nya bröst, se framför dig hur den är en del av det? Det låter förstås sanslöst svamligt, men kanske förstår du hur jag menar? Se den inte i första hand som en främmande nål i din kropp, utan som en del i något DU har bestämt och valt, något som ska hjälpa dig på vägen mot ditt mål (nya bröst). Tänk att utan den hade det inte gått, eftersom den förbereder din kropp på att genomgå förändringen som DU vill ha.