Efter konsultation

Puff

Dina är ju skitsnygga! Men jag kommer ju ha drygt 230 cc mer än dig. Hjälp! Haha!

Haha ja de är ju liiite större ;-) hade jag valt idag hade jag tagit 400 cc. Tror de kommer bli bra på dej. Har du alltid haft stora bröst innan? Jag har alltid haft det, och nu är dom mindrr än vad dom har varit. Så kanske därför jag kan tänka mig större än jag har!

Ja jag har alltid haft stora bröst, dock så tappade de formen efter barnen och är nu istället som stora skinnpåsar. ja, alla säger att de ångrar att de inte la in mer. Och enligt Tuve så försvinner 50 cc bakom. han pratade något pm min bröstbredd och för att det skulle bli bra så skulle jag behöva dessa implantat. Han pratade inte ens om mindre. Men jag får nog lita på honom, han verkade förstå mig och jag känner mig trygg med att han ska operera sig. Hur ont hade du? Bor du nära kliniken? Jag bor ju i Stockholm och ska flyga hem dagen efter. .. hoppas på att ta mug hem i en bit, hehe

Jag har alltid haft 75E-F, men nu efter amning D. Jag ska lägga in 300. Vill inte ha bomber, bara fylla ut det som försvunnit. Det blir säkert lagom på dig! Lycka till!

Tack för svar. Nu känner jag mig lugn. Och sockerdricka - det är så som du säger! Där och då var det så mycket att ta in att jag inte hörde helt enkelt

Hej nattson! Vad härligt att du också kände dig trygg och väl bemött hos Tuve :) så spännande att ni gjort en plan och att du nu bara har väntan ( och längtan!) kvar. Jag har också funderat en massa på strl hit och dit efter min konsultation, så jag mailade med Tuve och ringde till Kerstin och fick än en gång fantastiskt bra svar på alla mina frågor, Så nu känner jag mig helt lugn igen. jag är säker på att det blir en bra strl till dig, den ni provat er fram till, Tuve känns väldigt mån om att försöka uppfylla sina patienterna önskningar. Lycka till!!

Jag tror det kommer bli kanon! Jag hade med litat på honom, han kan sitt. Jag hade fahtiskt väldigt ont, du kan läsa min op story. Där står de om den dagen, sen dagarna låg jag en del i soffan, av morfintabletterna somnade jag, så mycke vila. Sen försökte jag vara ute och gå en del. Min man va hemma första fagen sen var Barnen hos mina föräldrar första dagarna så de va skönt. Bara göra de man kände för när man orkade. Jag bor ca 14 mil från kliniken så jag åkte tåg. Hade ont när jag skulle hem, men de va bara att bita ihop, man viste att man skulle hem!:-) kommer gå bra gör dej att flyga. Åker du själv, eller någon med dej?

Tack Delilah! Ja nu är det bara en lång väntan men tiden går nog fort ändå. Får passa åå att njuta av sommaren så länge. Du ska också göra ankarlyft, vet du hur länge resultatet av själva lyftet håller? Glömde fråga Tive. förresten. .. vilken fin miljö kliniken i Landskrona ligger i. Verkligen avkoppling för själen. Jag har alltid varit inne på att åka ner själv och opereras och sen ta flyget till Stockholm dagen efter, hem men ju fler trådar jag läser om smärta så börjar jag nog ångra mig, skulle väldigt gärna ha min man med. Men med två barn så blir det svårt. Funderar dock på att fråga barnens mormor om hon kan passa dom. hur tänker du kring detta? Kommer du ha någon med dig?

Hej! Vilken bra fråga, hur länge själva lyftet håller, det har jag inte frågat heller, jag har liksom bara förväntat mig att det skall hålla, kanske inte livslångt, självklart kommer huden förändras och tyngdkraften göra sitt när man blir äldre, men då tänker jag mig när jag är 50+. Fram tills dess hoppas jag det håller sig bra! Men det får jag nog maila Tuve om nu! :) Jag bor ganska nära kliniken, så min man kommer kunna köra fram och tillbaka på operationsdagen. Jag vill att han skall finnas där och besöka mig framåt kvällen, men jag tror inte jag kommer orka så långt besök utan sen får han komma igen morgon efter när jag skrivs ut. Våra barn kommer vara hos sina kusiner de första två dagarna, sedan kommer de hem igen men min man kommer ägna sig åt dem och så får jag ägna mig åt mig själv. Jag hoppas det kommer funka. Min man kommer vara hemma de första 2v efter op och skola in vår minsta på dagis. Så jag känner mig ganska trygg inför den första tiden. Självklart får jag dåligt samvete ibland när jag tänker på att jag inte kommer få lyfta Lillis de första veckorna, men jag tror hon fixar det. Barn är väldigt kloka och förstår mer än vad man tror även när de är små, så jag tror vi reder ut det. Jag förväntar mig rejäl smärta, men jag tror jag kommer klara av det. Jag måste ju :) jag har gått igenom en del jobbiga grejer tidigare, och haft både kroppsligt och själsligt ont, men jag vet att jag är stark, att smärtan går över, och att det kommer vara värt det. Med positivt tänkande kommer man långt. Jag oroar mig mest för att vila och vara inaktiv, jag behöver endorfiner och hård träning för att må bra. Om din man har möjlighet att följa med dig ner tror jag det kommer vara tryggt för dig. Fet är ju en del praktiska moment med själva flygresan som kanske blir krångliga som nyopererad, typ lägga handbagage på hatthyllan/under sätet, men funkar ert inte på annat sätt så är jag säker på att du kommer fixa det! :)