Carolined
Kvinna ·
29 apr, 2012
En ärlig berättelse om varför jag ångrar min näsoperation
Här är en vääldigt ärlig historia om min näsoperation, nästan lite för ärlig men jag kände att jag behövde skriva av mig..
Jag har alltid haft komplex över min näsa, ibland gick det över och jag kände mig fin men ibland kom perioder då jag mådde väldigt dåligt över det. Jag kunde verkligen inte se det killar gillade i mig, bla min dåvarande pojkvän. Jag kunde inte ta mot komplimanger och brukade vifta bort dem. En dag när jag väntade på tunnelbanan på väg till skolan så kom det fram en tjej från MIKAS som ville att jag skulle komma in och bli testfotograferad då hon fann mitt utseende intressant. Men jag gick aldrig för att jag inte kände mig fin när jag jämförde mig med samhällets ideal.
I november 2011 opererade jag mig hos art nose. Patientkordinatorn sa till mig när jag väl åkt ner till turkiet att hon inte tyckte att jag skulle operera mig för att jag hade ett intressant ansikte och hon tyckte min näsa var fin. Till och med timmen innan jag skulle opereras så sa hon "jag borde inte säga det här men jag tycker inte att du ska operera dig"
När jag först såg mig själv i spegeln utan tejp så kände jag inte igen mig själv, det var nästan lite obehagligt. Det blev plötsligt roligare att ta kort på mig själv, något som jag tidigare avskydde. Nu såg jag plötsligt mycket mer ut som idealet jag kände mig väldigt nöjd. Då gränsen mellan att vara helt naturlig och opererad hade försvunnit så började jag hitta nya fel direkt hos mig själv som jag ville "fixa".
Förhållandet med min pojkvän sprack bla pga att han ville ha en naturlig tjej och ogillade att min näsa var fejk, han tyckte att jag såg bra ut men att jag var 100ggr finare innan.. Jag förstår honom faktiskt, jag ser ut som en helt annan person.
Nu har det ju gått en hel del månader sedan min operation och jag börjar ångra mig. Glädjen och chocken från operationen har börjat mattas av och nu har jag helt andra känslor. Det jag ser i spegeln nu är en söt tjej med en liten näsa, som ser ut precis som vem som helst. Det "speciella" jag hade är borta, jag ser helt anonym ut. Det som gjorde jag till jag är utsuddat och nu ser jag en person i spegeln som ser onaturlig och konstlad ut. Vem är det egentligen som säger att jag inte dög? Det var ju bara jag själv! Alla människor jag såg i tidningar och på tv fick mig att må dåligt, för ingen av dem såg ju ut som jag! Nu när jag ser gamla bilder på mig själv så förstår jag verkligen varför människor fann mig vacker, fast än jag kände mig ful. Jag önskar att jag hade kunnat acceptera mig själv men jag valde den enkla vägen och i dagsläget mår jag verkligen dåligt.
Sortera efter
Carolined
Kvinna ·
14 maj, 2012
tweety
Kvinna ·
14 maj, 2012
Jag tycker verkligen att det är så himla tråkigt att höra din historia, och det är bra av dig att uppmana alla att tänka efter innan man opererar sig. Jag är glad att jag tänkte till innan jag opererade mig, för jag känner verkligen att det var rätt beslut. Synd att du känner tvärtom :(
Sen tycker jag verkligen att du ska förstå (det kanske du redan gör) att din pojkvän inte förtjänade dig om han sticker pga en förändring i ditt utseende. Det är enligt mig väldigt lågt gjort. Du hade med stor säkerhet inte agerat likadant om situationen hade varit omvänd. Jag får känslan av att din pojkvän har fördubblat ångesten...
Ägna dig åt saker som gör dig glad. Släpp nästankarna ett tag. Man mår så fruktansvärt dåligt när man hakar upp sig på problemen. Det finns folk som föds med grova missbildningar, och du är fortfarande en vacker tjej - många skulle göra vad som helst för att vara Du. Omge dig med människor du älskar. Ha det skönt och fokusera på annati ditt liv - dina mål, drömmar, fritidsintressen. Släpper inte ångesten, försök få proffisionell hjälp och kanske även antideprissiva. Det KOMMER bli bättre, tro mig :)
Fisk
Kvinna ·
18 aug, 2012
Gud blir nästan rörd av hur engagerade folk är i en persons historia. Jag lider också med dig (Carolined) och tycker det var oerhört klokt att posta detta inlägg, speciellt på en sida om plastikoperationer där jag får en känsla av att många 20-nåntingåriga tjejer hänger som "bara" vill smalna av ett näsben och få "naturligt" fylliga bröst, däribland jag själv. Du gav mig en tankeställare, även om jag varit inne på spåret förut. ifall det är jag eller samhället som fått mig att överväga att skära i mig själv och riskera mitt liv. Letar just nu efter det säkraste stället att opa näsan, tvekar på att jag kommer hitta något men kommer ändå fortsätta leta. Jag hoppas du lär dig acceptera dig själv och dina beslut med tiden och inser att Du är mer än bara en näsa, hoppas också att jag kan göra det samma..
Oodi
Kvinna ·
18 aug, 2012
Vilket fint inlägg, även om det är lite sorgligt.
Vad har du fått ut av denna operationen? Otroligt mycket vill jag tycka, för nu vet du hur mycket du faktiskt älskar dig själv. Nu vet du förmodligen även att du är grymt vacker, oavsett hur du ser ut.
Dadalife
Kvinna ·
30 okt, 2013
Här är en vääldigt ärlig historia om min näsoperation, nästan lite för ärlig men jag kände att jag behövde skriva av mig..
Jag har alltid haft komplex över min näsa, ibland gick det över och jag kände mig fin men ibland kom perioder då jag mådde väldigt dåligt över det. Jag kunde verkligen inte se det killar gillade i mig, bla min dåvarande pojkvän. Jag kunde inte ta mot komplimanger och brukade vifta bort dem. En dag när jag väntade på tunnelbanan på väg till skolan så kom det fram en tjej från MIKAS som ville att jag skulle komma in och bli testfotograferad då hon fann mitt utseende intressant. Men jag gick aldrig för att jag inte kände mig fin när jag jämförde mig med samhällets ideal.
Förhållandet med min pojkvän sprack bla pga att han ville ha en naturlig tjej och ogillade att min näsa var fejk, han tyckte att jag såg bra ut men att jag var 100ggr finare innan.. Jag förstår honom faktiskt, jag ser ut som en helt annan person.
Nu har det ju gått en hel del månader sedan min operation och jag börjar ångra mig. Glädjen och chocken från operationen har börjat mattas av och nu har jag helt andra känslor. Det jag ser i spegeln nu är en söt tjej med en liten näsa, som ser ut precis som vem som helst. Det "speciella" jag hade är borta, jag ser helt anonym ut. Det som gjorde jag till jag är utsuddat och nu ser jag en person i spegeln som ser onaturlig och konstlad ut. Vem är det egentligen som säger att jag inte dög? Det var ju bara jag själv! Alla människor jag såg i tidningar och på tv fick mig att må dåligt, för ingen av dem såg ju ut som jag! Nu när jag ser gamla bilder på mig själv så förstår jag verkligen varför människor fann mig vacker, fast än jag kände mig ful. Jag önskar att jag hade kunnat acceptera mig själv men jag valde den enkla vägen och i dagsläget mår jag verkligen dåligt.
roxanna: Om man ser rent objektivt på min näsa så kan man säga att dr.bilkay gav mig en helhet som jag inte gillar. framifrån så ser det okej ut, från vänster sida så hade jag en stor knöl sedan operationen som har sjunkit bort men som fortfarande finns kvar. Från höger sida så ser näsan hackad ut längst upp vid näsbenet och jag har en rejäl uppåtnäsa, vilket jag inte alls har på den vänstra sidan vilket stör mig eftersom jag uttryckligen INTE ville ha någon uppåtnäsa. Både jag och min resekamrat tycker vi ser ut som grisar.. dessutom ser det grymt fejk ut. Jag har verkligen inte haft lust att lägga upp någon bild men hör av dig på chatten så kan jag skicka en bildlänk :)