Nagellack
Kvinna ·
En deppig med frågor
Hej! Opererades för snart två veckor sedan och jag får nog säg att allt gått bra. Men mitt vänstra bröst Har varit mest obekvämt redan första dagen. Just nu upplever jag att det är som en bubbla under implantatet, som nästan guppar till ibland, någon som känner igen detta??Detta är fortfarande lite mer svullet än det andra bröstet. Jag ska börja jobba på fredag och är är otroligt nervös inför detta, jobbar inom vården och det är omöjligt att undvika lyft. Ringde chefen idag och förklarade min oro..hon frågade mig direkt om jag hade gjort en bröstförstoring men jag svarade att det hade inte med saken att göra, för jag tycker inte att hon behöver veta vad jag har gjort! Jag skäms inte alls för att jag gjort operationen utan är stolt över mina fina bröst just nu men det känns jobbigt att komma till jobbet där jag vet att folk kommer fråga varför jag varit hemma och många skulle absolut inte förstå mig om de fick reda på vad jag gjort. Är så rädd att förstöra något i brösten! Jag menar ramlar någon, eller får hjärtstopp så kan man ju inte undvika att hjälpa till! Någon annan person med liknade jobb som har erfarenheter? Hur mår ni andra som gjort operationen för ca två veckor sedan?
Sortera efter
boobsforlife
Kvinna ·
Men om du svarade att det inte har med henne att göra tror jag hon började misstänka något. :P Men nej det är klart, det har dom inte och heller ingen annan för den delen! Hm jadu, "försök ta de lugnt" är kanske inte orden du kan höra om du jobbar inom vården.. Men de borde ju inte vara några problem och åtminstonne inte farligt. Men det beror på hur tunga dessa "lyft" är när du jobbar?? Försök anta dom lättare aktiviteterna ibörjan. Man ska inte använda musklerna inödan när man har bakom ibörjan! Och det du upplever är nog normalt. Man kan känna och höra massa skumma saker med brösten ibörjan. Och brösten läker olika mycket, så det är normalt att ha mer ont i e det ena bröstet. Så är de nog för de flesta skulle jag tro!
Gilla
Nagellack
Kvinna ·
Hehe ja hon fattade nog nu men som sagt det är ju inget jag skäms för men det känns jobbigt med en del av arbetskamraterna. Hon skulle försöka placera mig i en grupp med mindre tunga patienter, jag sa rakt ut att jag kan omöjligt hjälpa en förlamad för det blir för tungt och hon tog det ju bra.
Tack för hjälpen :) jag ska försöka att ta det lugnt och lyssna på kroppen!
Gilla
Marina
Kvinna ·
Att det ena bröstet "krånglar" lite mer än det andra är vanligt; allra vanligast är det att det är det högra bröstet om man är högerhänt (är du möjligen vänsterhänt)? Så just det är ingen anledning till oro efter bara några veckor.
Bubblan under bröstet är förmodligen implantatet självt, det är ju en "påse" med halvseg massa, och kan bära sig åt så - du har ju ingen täckning av din muskel undertill, så där kan det kännas. Detta kan bli bättre med tiden, när implantaten fått ordentligt med plats och kapseln börjar förtjockas, men det finns ingen garanti för att du i framtiden inte kommer att kunna känna implantaten under vissa omständigheter. Men den typen av bubbla som du beskriver syns ju iaf som regel inte så det blir uppenbart, och för att känna den måste man nästan peta med ett finger undertill - nåt som andra sällan gör på en. ;)
Men när det gäller lyft etc. vågar jag inte vara lika säker. Hade det rört små friska barn, hade jag rekommenderat dig att gå ner på deras nivå hellre än lyfta upp dem till din, men sjuka vuxna.... Exakt var gränsen går för när du bara får lite ont resp när du verkligen ställer till det kan jag inte veta, men förmodligen förlänger du i vart fall läkprocessen genom att lyfta och vara för aktiv, även om du skulle hålla dig på "rätt" sida om den gränsen. Jag tycker du ska börja med ett samtal till kirurgen och fråga vad han anser - om du förväntar dig att han ska hjälpa dig ifall du får problem, måste du ju rimligen följa hans påbud också. Per brukar inte vara sån att han per automatik förbjuder allt för säkerhets skull, utan han tänker efter och ger dig så mycket tygel han kan, men där han drar gränsen, får man ju respektera den.
Jag är rädd att du kanske antingen måste sjukskriva dig längre eller erkänna vad du gjort för dina kollegor, och få slippa de tunga lyften. Jag vet ju inte exakt hur din arbetsvardag ser ut, men kanske finns det nån annan mindre uppskattad syssla som inte egentligen är så fysiskt betungande som du kan erbjuda att åta dig mot att de andra tar hand om lyften? Ta hand om nerkräkt tvätt, t ex? Ibland kan folk vara mer förstående än man tror, när man visar sin goda vilja på det sättet.
Gilla
Nagellack
Kvinna ·
Ja jag får nog höra av mig till per, det känns alltid bra att få svar här men det kanske känns extra tryggt att se vad han tycker :)
Det finns tyvärr inte något annat jag kan göra, jag ska dela mediciner osv vilket inte är fysiskt krävande mer än stressigt som attan oftast..men sen måste jag även vara i vården, det dumma är ju att jag börjar jobba på en helg när vi bara är två i varje grupp men de andra måste hjälpa till. Tror hellre chefen ser mg där än att jag sjukskriver mig..
Tack för de anda svaren med :)
Gilla
Marina
Kvinna ·
OK. Dela ut mediciner ska säkert gå bra. Visst önskar man att man slapp stressa, men efter två veckor är det inte att knata runt fort utan belastning som sabbar dina bröst. Jag har också haft mental stress runt mig direkt efter operationer och det har gått bra - man kan när man måste. Se till att varva ner hemma sen bara om det går.
Tänk igenom hur du kan göra OM du måste lyfta - kanske kan personen hjälpa till att ta sig upp, kanske kan du då istället erbjuda din rygg som stöd, och kanske kan du ta stöd med handen mot nånting som därigenom tilllåter dig att använda armkraft istället för bröstet. Om du brukar dra folk upp i sittande med en arm (=bröstet håller emot så armen hålls stabil), kanske du kan ge dem dina båda armar som en ring (=delad belastning på två bröstmuskler och bättre möjlighet att ersätta en del av kraften med ryggmuskeljobb), eller be dem ta dig runt nacken t ex. Funkar kanske sämre om du måste ta armen bakom dem, men borde funka om de kan hålla tag själva.
Gå igenom de rörelser du behöver göra, testa dem för dig själv och fundera ut alternativ. Kan du behöva nåt hjälpmedel som ni faktiskt har, men som du inte brukar använda, t ex?
Och en sak - jag har av min pyttelilla erfarenhet inom vården märkt att man ofta har väldigt bråttom att få upp en person som ramlat - spontant är det ju så fel att nån ligger på marken, klart man vill få upp dem. Men de skadar sig faktiskt sällan mer genom att få ligga en extra minut medan man funderar över hur man bäst ska få upp dem eller hämtar hjälp... Lägg en filt över personen om det är kallt eller de har lite kläder på sig, lägg en kudde under huvudet och säg att du strax kommer tillbaka. Säg att du har ont i en axel eller nåt, patienten behöver inte veta allt. Men var rädd om dig själv! Två minuter extra på golvet är faktiskt ett billigt pris för att slippa sabba en bröstförstoring.
Gilla