glassärgott
Kvinna ·
Familjen och deras åsikter
Hej!
Sortera efter
newsides
Kvinna ·
Anonym användare
Den här kommentaren har dolts eftersom den inte földe forumets riktlinjer
Pygme
Kvinna ·
glassärgott
Kvinna ·
Jag är snart 22år och flyttade hemifrån då jag var 19.
Tigerlilja
Kvinna ·
Men måste du berätta för alla då?
Brukar du prata om dina bröst i nuläget med t.ex. dina svärföräldrar?
Alla berättar för precis de som de vill berätta för, så välj vilka du ansr behöver veta om det förutom du själv och din pojkvän.
Jag har valt att endast berätta för några väninnor som själva gjort bröstförstoring. Och så min man såklart.
Jag skäms inte för vad jag gjort, men anser inte att alla har med det att göra. Frågar någon så svarar jag,
men annars säger jag inte något.
Har resonerat som att jag berättar för dem jag "brukar" prata bröst med ;)
De andra får undra, gissa... eller fråga. :)
Lycka till med beslutet!
SMF86
Kvinna ·
Jag förstår din oro över vad alla andra skall tänka och tycka, jag känner samma men i grund och botten är det din kropp, ditt liv, ditt val! Är man inte riktigt nöjd med sig själv o känner att det påverkar ens självkänsla och det finns något att göra åt det så skall man göra det. Jag har 75C just nu och är väl nöjd så sätt med storleken men det är bristen på fyllighet som är mitt problem och att dom inte stannar där dom ska när bh:n åker av. Min man verkar också nöjd med mina bröst som dom är men han är förstående i min önskan om att få göra dom bättre så att jag också kan va nöjd med dom, vilket känns otroligt tryggt! Jag har väl egentligen bara tänkt att han skall få veta och möjligen någon nära vän men resten anser jag inte har med det att göra.
Tittis
Kvinna ·
Hej!
Oj vad jag känner igen mig själv i detdu skrev!! :-)
Kan väl säga att jag är i precis samma funderingar som du. Jag har fortfarande inte vågat berätta för min familj än (vet inte hur jag ska kunna göra det heller) , då de är är väldigt dömande och noga med vad man lägger pengar på. T.ex allt jag skaffar frågar de om det verkligen "behövs" eller är "nödvändigt". Och Nej, - större bröst är inget som behövs i mitt fall, men JAG VILL ha det. Det känns som något saknas på min kropp (ändå har jag C-kupa).
Känner även skuldkänslor inför min sambo. Han har varit jättestöttande då jag berättat att jag vill göra bröstförstoring, men dom pengarna skulle jag istället kunna göra så mycket annat för, t.ex resa, om vi köper hus inom närmste åren osv, framtida barn osv.
Men samtidigt tänker jag att det är mitt liv, min kropp. Jag vill göra det jag vill för min skull. Och det är helt okej :-)