hen
Kvinna ·
Förebild för mina barn som opererad och andra grubblerier
Jag har några funderingar kvar att brottas med innan jag vågar göra slag i saken och förstora mina bröst. En sak som jag grubblar över mycket är hur jag som förebild påverkar mina barn, och varför jag egentligen vill operera mig. Jag skulle nu så gärna vilja höra er input, det finns så många omkring mig som är motståndare av princip och det känns så ensidigt, samtidigt som jag ju vill höra båda sidor.
Personligen vill jag verkligen operera mig. Men jag har svårt att finna något mer argument än att det är snyggt helt enkelt. Det betyder väl med stor sannolikhet att jag påverkats av det rådande idealet i någon form. Jag är också en brinnande feminist och är den personen i min omgivining som gärna predikar om hur hemskt det är att vi kvinnor inte får vara nöjda så som "naturen skapat oss".
Och så, som jag skrev ovan, vill jag ändå verkligen operera större bröst. Men med ett dåligt samvete kring hur tex min dotter kommer att se på sig själv (jag vill ju att hon är nöjd med sig själv oavsett vad). Och hur min son kommer att se på kvinnor.
Jag vet att jag som mamma kan samtala med sina barn om detta (men jag har som sagt inte så mycket argument), och jag har ju rätt att vara min egna person även om jag är mamma. Ja, aargh. Ni kan säkert läsa av min vilsenhet.
Hur tänkte/tänker ni kring frågor som dessa? Hur har ni fört dialog med era barn om detta? vad brottades ni med innan operation? Jag vill så gärna höra, om ni vill berätta.
Sortera efter
cazziopeia
Kvinna ·
Jag förstår hur du tänker. Brottades själv med samma tankar innan jag bestämde mig. Jag kom helt enkelt fram till att man faktiskt inte har en skyldighet att berätta precis allt för sina barn.. Min dotter var 5 när jag opererade mig och min son 1,5. Mina bröst är ganska små och ser naturliga ut. Dessutom så känner jag lite att eftersom jag ändå sminkar mig, fixar med håret, tränar, intimrakar mig osv så känns det inte så konstigt att jag vill ha snygga bröst också. Jag vill lära min dotter att man ska vara stark i sig själv, våga tro på sig själv och göra sina egna val i livet. Det tror jag inte att mins bröst kommer påverka. Vill hon en dag operera sina bröst eller göra andra saker så tror jag inte att det är mina brösts fel... Sen som jag sa innan så är mina bröst väldigt små och naturliga. Tycker det hade varit lite annorlunda om jag hade bröst a la Dolly Parton.... Vi är mammor absolut, men vi är också kvinnor som har egna önskningar och behov..
Gilla
Sidney88
Kvinna ·
Jag har precis samma funderingar som du förutom att jag i nuläget inte har några barn, men hoppas få om några år. Liksom föregående talare skrev har man väl ingen skyldighet att berätta allt för sina barn, men samtidigt så gör man ju ändå ett val som kan komma att påverka dom och då i synnerhet en eventuell dotter/döttrar. Barnen ser ju sina föräldrar nakna och har man som mamma då "perfekta" bröst är det ju fullt tänkbart att dottern börjar ifrågasätta sina egna bröst en mindre vacker dag om hon nu inte har turen att få väldigt fina bröst själv. Skulle hon då ha komplex över sina bröst skulle jag personligen känna mig som en hycklare om jag satt och sa åt henne att vara nöjd när jag själv genomgått en operation. Barn gör ju ofta som föräldrarna gör, inte som de säger.
Jag tror faktiskt att man helt enkelt får ta ett beslut där, att man är beredd att ta de konsekvenser operationen kan innebära för ens barn, om man väljer att göra den. Man kan aldrig veta i förväg hur det kan påverka dem men man får nog vara beredd på att det kan göra det på olika sätt och i så fall välja hur man då ska hantera det. Men att ha inställningen att "jag gör vad jag vill med min kropp och det har inte med mina barn att göra" tror jag dessvärre inte alls är rimligt.
Sedan vill jag nog tro att det har betydelse hur stora implantat man vill lägga in också. Man hamnar ju onekligen i ett annat läge om man vill ha bomber som helt uppebart är oäkta för alla som tittar på dem så att säga.
Gilla
Millan08
Kvinna ·
Förstår ditt dilemma och det är så klart också avgörande för hur gamla barnen är när man opererar sig.
Min dotter var bara 4 1/2 år när jag opererade mig och jag skulle aldrig i livet berätta det för henne. Jag la in små implantat så inget hon reagerat över. Anledningarna till varför jag aldrig ville berätta var flera men bl a så vet man ju hur barn i den åldern säger saker sakt ut...till vem som helst. Kan höra hur hon hade berättat detta på dagis👎... eller för exmaken! ...eller hemma hos sina kompisar så deras föräldrar hörde det mm. Det där är så privat för mig att det fanns inte en tanke på att delge min dotter...eller ngn annan heller för den delen.
Istället sa jag bara att 'mamma har fått jätteont i ryggen', vilket var en väldigt praktisk ursäkt för mig och mkt trovärdig då jag faktiskt har en del ryggproblem sen några år tillbaka.
Men visst, hade dottern varit betydligt äldre och jag lagt in stora bomber som gett mig fejklooken...ja, då hade jag ju fått berätta och då hade man nog fått fundera på hur man skulle lägga fram det. Vill ju så klart att min dotter ska acceptera hur hon ser ut så mkt det bara går. Svårt det där.
Gilla
Anonym användare
Jag kände precis som du .... i många år... och är även feminist, skulle jag kalla mig iallafall. Jag berättade för mina barn som är 5 och 8 år och de har inte brytt sig nämnvärt. Klart man kan gå runt och undra om hennes självbild blir helt skev, men det skulle den ju lika gärna bli av att ha en mamma som inte älskar sig själv och sin kropp också isf. Jag är en miljon ggr mer bekväm och nöjd med min kropp nu, det är som natt och dag. Jag ångar inte open en sekund och borde ha gjort den tidigare.... kan inte fatta hur jag orkade leva med mina tomma skinnpåsar. Blä....
Gilla
Bindestreck
Kvinna ·
Nu har jag inga egna barn själv, än. Men jag har en mamma! Och när jag skulle berätta för henne att jag tänkte operera mig så var det en väldigt nervös historia men hon tog det bra, efter att hon kommit över att hon trodde jag skulle dö typ, och sa att hon hade också ringt och pratat med dem en gång men gjorde aldrig något. Man ärver ju mycket tycken och åsikter från sina föräldrar så om mamma har funderat på det så är det kanske inte lika konstigt att jag har gjort det. Dagen jag får barn så tänker jag inte berätta att jag har implantat för dem men om min dotter kommer till mig och inte är nöjd med sina bröst så tänker jag berätta det och likadant att hennes "mormor" en gång tänkt på det men beslutade sig för att hon var nöjd som det var. På så sätt så känner jag att jag inte påverkar henne för mycket till att operera sig "precis som mamma" utan kan göra som "mormor" istället och vara nöjd. Men det är en svår nöt att knäcka, man vill ju inte ljuga samtigt som man inte vill vara ett föredöma att det är okej att operera sig ifall man inte är nöjd. En operation är ett stort beslut.
Gilla
Dewdrop
Kvinna ·
MIn dotter var 12 år när jag opererade mig och jag har också funderat mycket på vad jag skulle säga om hon märkte det. Nu har ingen av mina barn märkt något alls. Jag gick inte barbröstad hemma innan för jag skämdes så mycket även inför dem och nu efteråt går jag heller inte runt naken så de får inte så många tillfällen att titta.
Jag har i alla fall tänkt att om min dotter någonsin börjar prata om att operera sig så vet jag precis hur det är att fundera på sånt. Jag kan också berätta för henne varför jag gjorde det och hur det kändes både fysiskt och psykiskt. Om hon skulle komma på att jag är opererad skulle jag nog ärligt säga att jag hade nästan inga bröst från början och inte blev det bättre efter graviditeter och amning. Berätta att jag alltid skämdes när jag behövde visa mig i bikini och baddräkt och att jag alltid blev ledsen när jag provade kläder för de satt aldrig snyggt. Jag tror hon skulle förstå.
Men så länge ingen av barnen märker det så tänker jag verkligen inte berätta det för dem. Det är inget de skulle må bättre av på något sätt. Det är min egen sak.
Gilla