Mini-undersökning: har du gjort ett bröstlyft? Missa inte att svara anonymt här!

Logga in
Asirnas

Asirnas

Kvinna ·

Förfluten Anorexi , påverkar det mitt beslut?

Bröstförstoring

Är 99%säker på att jag vill göra en bröstförstoring.

Den där sista procenten är funderingar om jag gör detta för rätt anledning.

Har ett förflutet med anorexia nervosa sedan 13 år tillbaka. För ett år sen liknade jag ett skelett som jag själv inte kunde se. Var så illa om jag ade gått ner högst 5 kg till hade jag fått läggas in. Men tack vare min nuvarande pojkvän är jag idag en kvinna med en frisk kropp och former.

Det var i våras jag började äta upp mig igen. väger nu 10 kg mer som var en jävla stor kamp med ångest, men är fortfarande rätt petit och skulle kunna gå upp några kilo till utan det märks. Äter minst ett mål om dagen, försöker äta frukost. Med denna sjukdom under så läng tid som egentligen började visas när jag var 8 år gammal så har jag kommit otroligt långt på vägen mot ett sundare liv.

Men, jag var 16-17 år när jag började fundera på en bröstförsoring. Nu är brösten färdig växta och hamnar på 70c, men får aldrig någon riktig form med bh:n, om jag ska ha det så ska jag ha 70b som mosar upp brösten så det känns obekvämt.

Förr ville jag utföre en bröstförstoring för kvinnor ska ha stora bröst, det är vad killar drar sig till och finner attraktiv, det var pga mina små bröst som ingen någonsin föll för mig (även jag alltid har haft lätt o träffa någon).

Det var ett halv år sedan jag började fundera på bröstförstoring igen. Känns som jag har rätt anledning nu då jag vill framhäva mina former som min kropp har, känna mig vacker själv o sexigare. Under intim umänge med min partner har jag alltid irreterat mig på mina små bröst och inte känns mig sexig då de inte passar in på min kurviga kropp.

DÅ TILL DET SOM JAG ÄR RÄDD FÖR!

Påverkar mitt förflutna med anorexin mig en idag till detta beslut? Eller är det bara jag som är rädd för att det är så och nojar?

Idag vill jag utföra bröstförstoring för mig, inte för andra killar, min pojkvän eller nåpgon annan än mig själv.

Men snälla, vad tror ni, är det bara jag som nojar?

7

Sortera efter

Midnattsfrost

Midnattsfrost

Kvinna ·

Personligen tror jag att du nojar. Jag har ett förflutet med ätstörning också, man blir ju aldrig riktigt frisk så har är kanske fel ord. Mat kan ge mig massiv ångest. Jag fick aldrig någon form på mina bröst - de nästan tubulära. Jag tror inte ditt förflutna som anorektiker påverkar ditt beslut att vilja förstora brösten. Det låter som att du tänkt igenom ditt beslut!
Gilla
Truedolly

Truedolly

Kvinna ·

Starkt av dig att du lyckats vända till det positiva. Jag undrar bara hur du skulle känna med de nya brösten på plats som gör dig visuellt större och om vågen kommer att ge utslag uppåt.? En del tjejer kan uppleva sig obekvämt större med implantat. Bara en tanke i all välmening.
Gilla
Pygme

Pygme

Kvinna ·

Jag tycker väl att det verkar som att du har ett moget förhållningssätt till det här beslutet du vill ta. Och dessutom är mycket vaksam inför din problematik med hur du ser/har sett på din kropp.. Verkar mer som att du vill "hylla kurvorna" än att det ligger nåt skruvat bakom...? :) Jag hade som yngre ätstörningar och jag ska erkänna att jag tycker fortfarande om att vara väldigt smal, men jag kan se när det övergår till att bli magert och fult.. Jag gjorde mina tuttar för över ett år sedan, lade in 225cc och tycker trots små implantat att det blev för stort.. Ibland kan jag se att de inte är det, men för det mesta så tycker jag att de är totalt överdimensionerade.. Vet ibland inte riktigt vad som är verkligheten :) känner mig större och där tror jag att min syn på kroppen spelar in.. När jag tittar på brösten så ser jag med mina gamla "tjockögon" om du förstår.. Kan vara bra att vara förberedd på att man kanske reagerar på det sättet med den historia du har.. Förstår att du mer frågar kring motivet att göra operationen, men tror du inte att du vet innerst inne om du känner efter med magen?
Gilla
GoldenHeart

GoldenHeart

Kvinna ·

Vad härligt att höra att du kommit så långt! Förstår att det varit otroligt tufft. Jag har själv lidit av anorexi i många år, men mår nu mycket bättre. 

Jag tycker att du verkar väl medveten. Bara det faktum att du ifrågasätter hur din tidigare sjukdom skulle påverka ditt beslut känns klokt och visar att du förmodligen kan ta ett vuxet beslut som du tänkt igenom. Spontant känns det som att du vill göra operationen av "rätt" anledning och inte för någon annans skull. Mitt bästa tips till dig är att läsa på så mycket som möjligt om bröstförstoring innan du går på konsultation. Det hjälper otroligt mycket för att kunna ta ett bra beslut ang. tex storlek, typ av implantat, ingrepp m.m

Min största rädsla inför operationen var att jag skulle känna mig tjock med stora bröst - det gör jag inte. Däremot känner jag mig nu som en kvinna och inte som en liten flicka :) 
Jag tror nog att om du tänker noga så känner du säkert inom dig, om en operation är rätt för just dig.
Stor kram och lycka till med ditt beslut!
Gilla
Asirnas

Asirnas

Kvinna ·

Tack för era svar! <3

Det känns som om jag gör rätt beslut. Men som ni vet är man omedvetet sjuk med. Men det om att vissa kan känna sig tjockare efter en bröstoperation har jag inte hört innan ni nu har nämnt det.

Har läst på otroligt mycket och gått på 2 konsultioner redan för att jag skulle få ännu mer information. Ska nu även på en tredje innan jag ska åka till konsultionen på Citadell. Irreterar mig på mina bröst som jag anser inte passar in på min kropp. 

Har ni någonsin ångrat eran bröstförtoring?

Gilla
Karin-m

Karin-m

Kvinna ·

Asirnas skrev:

Tack för era svar! <3

Det känns som om jag gör rätt beslut. Men som ni vet är man omedvetet sjuk med. Men det om att vissa kan känna sig tjockare efter en bröstoperation har jag inte hört innan ni nu har nämnt det.

Har läst på otroligt mycket och gått på 2 konsultioner redan för att jag skulle få ännu mer information. Ska nu även på en tredje innan jag ska åka till konsultionen på Citadell. Irreterar mig på mina bröst som jag anser inte passar in på min kropp. 

Har ni någonsin ångrat eran bröstförtoring?

Håller med de andra att det är klokt som du resonerar. Var själv väldigt sjuk i ätstörningar (i perioder anorektisk, i perioder bulimiker) och var på behandlingshem i perioder och även inlagd på sjukhus. Jag blev friskförklarad för 14 år sen. Det var ungf tre år efter att jag blivit utskriven. Det jag vill säga är att det är precis som du skriver, man kan vara medveten om sin sjukdom men sen är den förrädisk och dold för en själv ändå. Det är så kort tid sen du börjat vända din syn på dig själv och din kropp. Låt det få landa i dig lite innan du gör ett ingrepp. Är mitt råd iaf. Sen är det såklart du som själv står för beslutet. :) Det här med att få hjärna och kropp att hänga ihop tar oftast lite längre tid fullt ut än vad man kan hoppas på. Men när man väl är där är det helt fantastiskt. Och man kan verkligen bli helt frisk! Det är en oerhört befriande känsla och du verkar vara på mycket god väg
Gilla
Asirnas

Asirnas

Kvinna ·

Jag siktar på att göra en operation till våren. Men som Pyggme skrev det, "tjockögon" dyker det rätt ofta upp någon bild, vet inte ibland om jag är smal eller inte. Men är just det bara om jag nojar eller inte, men bör jag berätta för min läkare om min anorektiska bakgrund?

Gilla
Community

Är du redo att påbörja din resa?

Bli medlem