Förklara för barnen om bröstförstoringen

Hej! Min dotter är elva. Jag förklarade att jag skulle opereras. Hon sa då frågande ”varför det?” Jag förklarade att jag skulle förstora men även lyfta. När jag berättade varför (häng) så sa hon ”jaaa det syns speciellt när du böjer dig.” Sen berättade jag att iochemd de lyfter så försvinner en del och jag har haft stora innan som även hon mindes så det var inte värre än så

Tack för att du delar din erfarenhet Jullisen. Skönt att det verkade odramatiskt. :-) Jag har små bröst och ska bara skaffa lite större. Jag får fundera vidare om hur jag förklarar det men håller absolut med din linje av att vara ärlig.

Vet inte om dina var större förr. Annars kan du ju berätta det också. Min dotter var också väldigt fixerad vid brösten och nu när hennes egna växer så har det blivit en viss fixering igen

Håller med JPP. Har en 8-årig dotter som tidigare var väldigt fixerad vid mina bröst. Nu har jag gjort både lyft och förstoring, dock så är de inte så mycket större men mest utfyllda, och hon har inte ens tänkt på det. Visst jag undviker just nu att visa mig helt naken men hon har sett mig i underkläder och har inte reflekterat det minsta eller sagt något.

Det vanliga är att ingen märker, allra minst barnen. Har gjort skönhetsoperationer och ingen reagerar på varken bröst eller i ansiktet. Ännu mindre märker barn då de har fullt upp med att vara barn. Jag skulle inte berätta om du verkligen inte vill förklara och isf ta förklaringen om det mot förmodan frågas. Möjligt om du opererar till en enorm storlek så märks det. Även om hon har koll så om du bara byter baddräkt eller bikini så kommer hon inget märka och du är lite diskret. Är det 1-2 storlekar så kommer inte hon tänka på det. De flesta- även barn har fullt upp med eget så vanliga är att man inte har koll på sånt. Vet hon ens om att det existerar bröstoperationer? Efter att jag hade gjort en ögonlocksoperation så träffade jag min mamma och närstående släkt och nära vänner, inte ens min mamma har reagerat på vare sig bröst eller ögonen. Detta har flera kirurger också förklarat för mig -att ingen kommer märka din operation (för var nervös för det innan). Hur många ansikts och kropps detaljer sitter vi själva och memorerar på andra.

Mina barn var 5 och 8 år, flickor. Dolde brösten tills de läkt. De har aldrig sagt något. Gjorde dock mina små! 405 cc.

Jag har 2 barn och har tänkt dölja de under själva läkningen, och inte berätta om att jag ska opereras. Kommer bara säga att jag har ont vid brösten/magen just nu. Vill inte oroa dom eller skapa onödiga tankar och funderingar kring detta. Sen om dom frågar nu eller i framtiden kommer jag berätta att jag fyllde ut dom till storleken dom var innan graviditet och amning. Jag vill inte att min dotter ska komma till mig då hon är tonåring och säga att hon vill förstora brösten för att "mamma har ju också gjort det". Därför känns de viktigt för mig att säga att jag fyllde ut dom till sin ursprungliga storlek, även fast jag gjorde dom större än så (de är se bara jag och min man som vet). Vill förespråka till mina barn att älska sig själva för precis den dom är! :)

Åh vilken intressant tråd, har funderat mycket kring detta. Även min mans största invändning mot en ev operation att jag är dålig förebild som inte visar våra döttrar att kroppen duger som den är osv... Skulle nog vara benägen att dölja brösten under läkning och sedan förklara hur det låg till endast vid frågor när de ev hunnit bli lite äldre (är 5 och tre nu och lite fixerad vid brösten i dagsläget, 3-åringen gillar även att "gosa" med dem ibland, kommer de märka skillnad på själva känslan tro?)

Mina barn har inte alls reagerat på mina bröstförstoring. Jag var ärlig med att jag skulle operera mig, och sen har de inte varit så himla mycket frågor. Dom har sett tejpen, bandagen osv. Men aldrig frågat något. Knstigt nog inte ens reagerat på att storleken är annorlunda. För att ärligt talat så tror jag inte dom bryr sig. Dom ser att mamma är precis som hon alltid varit och då bryr dom sig inte i hur en ser ut. Sen kanske de är väldigt olika beroende på barnets ålder, och om de är en pojke eller flicka. Hade mina barn varit äldre kanske dom hade ifrågasatt de mer. Då hade jag nog försökt dölja det mer. Jag vill ALDRIG att mina barn ska tro att dom inte duger som dom är. Och vet dom att mamma varit missnöjd med något så hur ska dom då kunna nöja sig med de dom har? Sen som jag skrivit tidigare kommer jag aldrig ljuga för mina barn. Men jag kommer säga att jag återställde dom till de dom var innan gaviditeterna och amningen.