Från jätteledsen till jätteglad

Allt gick ju så bra för mig efter operationen. Jag hade knappt nån värk och kunde börja jobba på andra dagen efter op. Allt läkte på bra och såg bra ut. Men förra veckan så kom det lite var igenom tejpen i kanten på vänstra bröstet. Inget konstigt med det tyckte jag. Min kirurg hade ju sagt att det kunde komma lite vätska. Så jag tog bort tejpen och rengjorde. Det var en liten svullnad i slutet på ärret mot armhålan, men inget farligt. Jag hade inte ont. Dagen efter var det samma sak, det kom igenom lite, lite var. Så jag gjorde samma sak igen. Tvättade, luftade och satte ren tejp. På natten blev allt värre. Det sprängde och värkte i bröstet. När jag gick upp på morgonen tog jag en alvedon. Bröstet var svullet och ömt. Höll på att svimma tre gånger medan jag gjorde mig i ordning och fixade frukost. Men efter att ha ätit ett par smörgåsar så kände jag mig lite piggare. Åkte till jobbet i alla fall. Ringde min kirurg som skrev ut antibiotika och sa att jag skulle ta bort tejpen och lägga kompresser med klorhexedin emot. Åkte upp och hämtade antibiotikan och tillbaka till jobbet. Började frysa mer och mer och kände mig allmänt sjuk och hängig. Kl 13 orkade jag inte längre utan åkte hem och la mig i sängen. Där blev det ännu värre. Fick extremont i bröstet och svårt att andas pga smärtorna. Min man ringde ambulans och jag fick åka in till KS. Där tog dom blodprover som visade på att det är någon större inflammation i kroppen. Smärtorna hade släppt en del (kanske beroende på morfinet jag fick i ambulansen) så jag fick åka hem på kvällen. Men blev det värre igen så var jag tvungen att komma tillbaka. Dessutom skulle jag tillbaka morgonen efter för att göra ett ultraljud och mer blodprover.

Åkte dit dagen efter och ultraljudet visade på en vätskeansamling i bröstet. Vi kunde konstatera att det handlade om var då det börjat droppa ut från såret när jag stod upp. Jag tog provsvaren med mig och åkte till Proforma. Hade haft kontinuerlig kontakt med dom så min kirurg (Said Saidian) visste att jag skulle komma. Där fick jag komma in i ett behandlingsrum och så satte han igång med att klämma ut var. Det var inte helt skönt kan jag lova!! Det känndes som det kom ut decilitervis! Det bara rann ut. Han försökte spola in koksaltlösning för att rengöra och gav även en spruta antibiotika in i bröstet. Han ökade upp min antibiotikados till 4 tabletter om dagen och sa att jag måste komma tillbaka på måndag fastande och tvättad i descutan. För om det inte blir bättre under helgen så måste han söva mig och öppna upp hela ärret och spola rent och i värsta fall plocka ut implantatet. Fy vad ledsen jag blev!!

När vi kom hem fortsatte det att rinna var och min man kunde pressa ut typ lika mycket som Said. Under helgen har vi fortsatt att pressa ut var och rengöra jättenoga. Tack och lov började det avta och smärtan och svullnaden la sig. Åkte till Proforma igår (skitnervös) men Said tyckte att det ser mycket bättre ut och jag fick åka hem med tutten i behåll. Total lycka!!😀 Nu håller jag tummarna för att det fortsätter så här bra. Det kommer fortfarande ut lite var men det är inte alls mycket och som sagt har jag ingen smärta alls längre. Jag fick även en till omgång med antibiotika så det ska nog döda dom sista små bakterierna som kan finnas kvar. 

Men tänk på det tjejer att var noga om det börjar se lite infekterat ut. Kolla gärna en gång för mycket för om man kan sätta in behandling direkt så är chansen så mycket större att man kan stoppa det innan det gått för långt. Jag hade nog deppat ihop helt om han hade fått plocka ut implantatet. Kram till er alla <3