Funderingar efter explant

2005 satte jag in dem: McGahn anatomiska, 280 cc bakom muskeln och ett bröstlyft. Utseendemässigt blev jag nöjd, men något hände i min kropp. Trötthet,nedstämdhet och ständig led- och muskelsmärta. 2014 sökte jag upp en annan klinik och ville ta ut dem. ”Men snälla gör inte det, de är ju så snygga” sa PK. Där någonstans började mitt klimakterium. Det som börjat som urammad A-kupa var nu DD- kupa. Tunga, stora. Att springa marathon med dem var ingen baggis längre. När jag i början av 2019 läste om BIA-ALCL så gick jag tillbaka till samma PK och bad om operationstid. Han berättade då om den svenska kvinnan i Västerås som dött av detta. Ut ska de, tänkte jag. I juni togs de ut. Implantaten var hela och kapslarna oretade. Ett bröstlyft gjordes igen och 250 cc fett från flanker transplanterades. Nu åtta veckor efter är jag så lättad. Trycket över bröstkorgen har försvunnit. Jag känner mig så befriad och pigg. Folk märker inte att jag tagit ut dem men säger att något är annorlunda med mig. De tror jag har gått ned i vikt. Idag vid lunchbordet: det är något med dina ögon. De är så klara. En annan: du har inga rynkor runt ögonen längre. Har du bytt hudkräm? Jag funderar också över Macgahn implantaten. Är det de gamla namnet på Allergan? En annan fundering är hur mycket bröst kan tänjas egentligen? Gjorde ju ett bröstlyft och efter 14 år blev de hängiga igen. Nu är jag så nöjd med det nya lyftet och undrar förstås om de kommer hänga lika mycket om 15 år igen. How low can you go liksom, hur mycket kan huden tänjas ? Ytterligare en grej som snurrar i mitt huvud är det här med fettet. Det har inte förändrats märkvärt på 8 veckor. Den initiala svullnaden är borta bara. Kommer jag att få behålla denna form nu? En kan alltid hoppas. Slutligen vill jag bara säga att jag är så glad att silikonet är borta och att de guppar lite när jag springer igen.