Funderingar om silikonbröst

I somras tog jag beslutet att jag vill göra en bröstförstoring. Jag har haft det i tankarna sedan jag var 20 år, eftersom jag själv aldrig fick några riktiga bröst. Jag har varit på konsultation och har en operationstid, som jag fortfarande kan avboka. Jag tycker att jag har gjort rätt val av både kirurg och klinik, jag är jättenöjd helt enkelt. Men såklart är lyckan kortvarig. Jag har alltid varit inställd på att inte skaffa några barn, men jag och min sambo kom in på ämnet. Han villl absolut ha barn, men jag är jätteorolig över allt som har med barn och göra. Jag är helt enkelt inte alls barnkär och kan inte se mig själv som mamma. I alla fall tycker han att jag ska göra operationen nu om jag vill det, men jag blev jättenojjig över att behöva operera om brösten om jag nu i framtiden väljer familjelivet framför ett liv som singel. Nu är det inte aktuellt med barn förrän om 7-10 år, men hela min bröstönskan bara dog helt sådär. Nu har jag jättemycket ångest för jag vill verkligen ha bröst, men tycker att det är jobbigt att veta att jag kommer behöva genomföra fler operationer framöver. Såklart slutar det inte här heller. I somras gick mitt högra nyckelben ur led och det har inte läkt bra. Var hos läkaren innan jul och nu väntar en magnetkameraundersökning för att se om det är något som ska rättas till. Ska jag våga ha en inbokad skönhetsoperation när jag kanske, om jag har otur, kommer behöva göra en icke kosmetisk operation? När jag läser om alla komplikationer, blir jag undrande över om det verkligen är värt det!? Jag vet hur tråkigt det är att leva med "fel och komplikationer" vågar jag riskera att få fler? Är det någon som vet hur länge ett gelehallonimplantat håller och ska jag förvänta mig att behöva fixa till brösten om jag någon gång skulle vilja skaffa ett barn?

Jag hoppas någon orkar läsa hela min långa text :)