Fy, vilket uppvaknande. Mötte just den bistra verkligheten.

japp!!
min pojkvän var helt emot detta och tyckte det var onödigt och tyckte mina bröst var fina som de var, nu ÄLSKAR han dom! ;-)
stå på dig, du gör detta för att DU ska må bättre, ingen annan behöver se det, utan dom får försöka se det ur sitt perspektiv!!

Ja, han säger åtminstone att han fattar varför jag vill göra det, för han erkänner att de har förändrats ganska rejält genom åren, men han tycker ändå inte att det är nödvändigt *suck* 😇

Han säger att "det är ju ändå bara jag (han) som ser dom.

Hmm jag har nog snarare tvärt om (att han har blivit FÖR intresserad av att jag vill göra en bröstoperation 😲). Helt klart så har dessutom min man och jag lite olika åsikter om vad som är snyggast. Han är dock (tack och lov) helt inställd på att han får acceptera mina nya bröst hur jag än väljer att operera dem och lägger sig inte i mer än när jag frågar om råd och det är skönt. Tror det är lite svårt för män att förstå hur mycket ett par bröst kan betyda för en tjej. Det är ju inte bara när man är naken som man skulle vilja ha ett par snyggare bröst. Kläder sitter ju så himla mycket finare och man känner sig kvinligare! Vet inte riktigt hur man ska få dem att förstå hur viktigt det är men jag hoppas du lyckas förmedla hur du känner till din man och att han kan inse att även fast du självklart är vackrast i världen för honom så känner du fortfarande att det saknas något för DIG och självklart vill han ju att du ska må bra, han vill nog bara förmedla att han tycker du är helt perfekt som du är!!! Hoppas du kan lyckas få honom att förstå!!!

Min man förstod varför jag förminskade brösten eftersom jag hade besvär, men var tydlig med att säga att han älskade de endå. Sen när jag ville åtgärda min hängmage så förstod han inte alls. Dock har han erkänt efteråt att jag är mycket finare och han gillar verkligen resultatet :-). Han förstår helt nu ;-).

Jag tror att det är viktigt att man gör operationen för sin egen skull och din sambo kommer säkert att förstå så småningom. Ju mer säker man är själv är ang operationen dessto lättare tror jag att det är att även hantera omgivningens reaktioner tror jag.

Min sambo var helt emot det när jag berätta att jag ville göra en bröstförstoring, han tyckte det var helt onödigt och sa att han älska mina bröst som de var. Det säger han än att han gjorde innan, men jag tror mer han tycker om dem mer som dem är nu. Han visar det mer iaf nu än innan :)

Min var likadan. Han tyckte det var slöseri med pengar. När han frågade varför och jag förklarade min känsla av okvinlighet med små bröst, sa han bara "ok, då förstår jag. Jag ser inte problemet men respekterar din känsla. Självklart ska du göra det om det känns viktigt för dig". Nu har jag dock inte OPat mig än, men vi får hoppas han ser vad jag menar när han ser resultetet =)

Jag mår/mådde så dåligt av mina urammde bröst. Jag har några månader sedan slutat visa dem för honom även om han aldrig klagat. Men jag känner mig inte bekväm med dem, och jag badar aldrig med barnen på offentliga plattser och så...

Han stödjer mig i mitt beslut och hjälper mig ekonomiskt.

Min man har oxå sagt att han inte tycker att det behövs men vi har pratat om det jättemycket genom åren & jag har förklarat HUR viktigt det är för mig & hur mkt det hindrar & håller mig tillbaka i livet. Nu ska jag få operationen av honom i 30 års present & han stöttar mig till 100%. Han tycker fortfarande att det rent visuellt "inte behövs" men han tycker absolut att det är viktigt att jag gör det för min skull, att jag inte ska må så dåligt för en sån här grej som går att fixa.

Tror att det är viktigt att man förklarar noga ang hur man känner & tänker. Hur ett komplex hindrar en som person. Jag har tex aldrig kunnat ha fina kläder jag gillar, badat eller sola bland folk, aldrig velat ha fina underkläder utan gömmer mig hellre i en t-shirt även vid "mys-stunder", för många år sedan bantade jag ner mig för att få känslan av att vara propetionerlig vilket ledde till anorexi & bulimi & ett rent helvete...beställde då en tid för konsultation men avbokade för att jag visste att jag då inte mådde bra & ville ta mig ur all skit för att se om jag fortfarande ville göra det när jag blivit stark i mig själv.

Detta har för mig/oss alltså varit en process på måååånga, många år. Jag hoppas att du kan förklara för din sambo hur mkt det påverkar dig & att han då förstår & stöttar dig!

Håller mina tummar för dig!!

Första gången jag skulle fixa mina bröst så hade jag precis träffatmin kille som idag är min man och far till mina barn.Han var orolig och inte jättepositiv. Han såg jättestora porrbröst framför sig - haha!

Men nu vet han bättre. Halva bekantskapskretsen har nu fejkbröst och ingen av oss blir tagna för porrstjärnor😉

Nu ska jag ju fixa till dom igen och han ser fram emot att jag ska må bättre av min kropp. Det är mycket roligare att ha en fru som är nöjd och stolt över sin kropp än en fru som tänker på sina bröst jämt, mår dåligt och försöker dölja dem. Jag motiverar min operation med att alla kommer att ha kul med mina nya bröst. Mannen, jag och barnen får en gladare mamma😀