Hålla sig till ursprungsplanen? Första op i aug

Hejsan.

Jag har op tid inbokat den 3 september, börjar närma sig. Har vart på två stycket konsultationer och kommit fram till 225cc moderate plus profil släta bakom muskel.

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Jag har nästan hela mitt liv drömt om ett par bröst och nu när det är nära så blir jag lite nojjig. Jag är inte så rädd att ångra mig men som du säger allt som faktiskt kan gå fel. Känns lite lite dumt att lägga sig under kniven när inget är trasigt.

Jag tror dock att det är ganska vanligt att man har dessa tankar, det är något stort man ska genomgå och en förändring på sin kropp. Jag har väldigt mycket tatueringar och jag vet när jag började med de första kände jag likadant, och idag vill jag inte leva utan dom!

Jag velar hela tiden mellan att jag tror 225 ska bli för litet sen nästa sekund tänker jag att det är förstort. Men när jag levt utan bröst hela mitt vuxna liv kommer jag nog att se en skillnad.

Jag tror allt kommer bli toppen och dina tankar är iaf enligt mig fullt normala.

Hahh, härligt Nijo - vi kanske bara är normala?! Förstår hur du tänker och det är säkert så att hjärnan provar lite olika scenarion på en nu inför lixom. Men det är jobbigt, jag har brottats mycket med om jag vill eller inte och vad anledningarna kan vara. Egenlitgen har jag bara ett huvudargument - har levt med mina små stutiga bröst sen jag va 13 och har aldrig varit helt bekväm naken och har aldrig haft på mig ett plagg utan bh under. Så det är väl huvudargumentet varför jag gör detta, sen har jag tusen andra anledningar till varför jag borde avstå.

Typ, oavsett vem jag frågar (om jag nu skulle ha frågat någon) i min omgivning så skulle svaret bli en stark avrådan - pojkvännen accepterar men ogillar det tex.

Men hur tänker du, ska du ta det du betsämt dig för eller kommer du ändra?

Läst en del trådar där folk ändrat i sista sekund och sedan ångrat sig - skulle ha behållt den första strl man tänkte på och inte gått ned.

Tack för svaret! SKönt att se att det finns andra i samma båt, om än det är en otrevlig båt att sitta i ! ;)

Min pojkvän är likadan, han tycker att jag ska strunta i det och så reser vi för pengarna. Men han förstår även att det är viktigt för mig. Jag har heller aldrig haft tröjja utan bh och ännu värre är det när man ska bada och måste ha bikini. Har sprungit runt med bombshell bh i två år så när jag har kläder på mig ser det bra ut. Men snacka om falsk alarm så fort jag tar av bhn så är det inget kvar.

Jag tänkte först att jag skulle ta iaf 300cc, men jag är väldigt kort och smal. Kirurgen tyckte det kunde ge komplikationer och bli för stort.

Mitt resonemang har hela tider vart, hellre vakna upp med lite för lite än lite för mycket. Men smaken är ju som baken.

Jag tror jag ska hålla mig till 225cc det känns iaf bra nu, men imorgon kan ja lika gärna ändrat mig.

Men om man håller sig till planen så tror jag det blir bra, bara det är man själv som beslutat om storleken.

Haha jag tycker med det känns skönt att man inte är ensam om beslutsångest och ångernojjor.

Rätt så rätt. Visst är det underbart med denna beslutsångest som slår till på alla fronter, samtidigt. Känner så väl igen detta med att ändra sig dagen efter. Håller tummarna för dig att det ska gå vägen.

Blir det framför eller bakomplacering?

Jagtror det du valde från början kommer bli bra! Jag tycker du ska boka en ny konsulation (gratis) och prova ut storleken en gång till, då kommer du säkert känna dig så mycket lugnare. Du är i goda händer och kommer inte få bröst som skriker fejk, Per är skit duktig och lyhörd! Det är även normalt att man blir velig innan man genomför sin operation ett friskhetstecken enligt mig 😉

Via_dolorosa, tack det känns ju bättre när någon tycker att man iaf valt rätt kirrurg. Träffat Per 2 ggr, så jag har redan varit hos honom en andra gång och då bestämde vi 325... Är nog mest i mitt huvud det spökar nu. Men jag ska överväga det, tror dock han är på semester nu.

Nijo, jag tränar mycket och väljer därför framför trots ökad ripplingrisk och kanter - hoppas det går vägen!

Kram till er båda, tack för tispen!

Nej, ni är inte ensamma! Jag velar också hit och dit om precis allt , placering, storlek, runda eller anatomiska. Nu har jag iallafall landat och står hyggligt fast vid vad läkaren rekommenderade och har avfärdat det han var emot. Jag berättade hur jag vill se ut och visade bilder och så kom vi fram till vad som passade min kropp. Det jag dock velar med lite fortfarande är placering, jag valde att lägga framför därför att jag är livrädd för komplikationer med bakom, men jag är inte säker på att det blir snyggt. Läkaren säger att det blir bra men han skulle helst lägga bakom så jag får väl hoppas...

Jag är också helt livrädd nu.. Nu är det mindre än en månad kvar, och fram tills nu har jag varit helt lugn.. Men nu börjar det verkligen känns på allvar. Jag försöker ignorera allt detta och bara tuffa på utan att tänka så mycket. Men jag bara längtar tills jag kommer ut på anra sidan och allr är klart!