Sol84
Kvinna ·
Har ni berättat om op för era barn
Nyfiken på hur och om ni som gjort förstoring talat om det för era barn? Hur har ni diskuterat
Sortera efter
ruterdam
Kvinna ·
Ska göra ett lyft om några dagar och har inte berättat för barnen. Vill inte ge dem känslan av att de inte duger som de är (ffa stora tjejen som är sex år). Som det känns nu så får det nog bli en vit lögn om att man har ont av någon annan anledning.
Gilla
Dolly96
Kvinna ·
Har berättat som det är , dom är 10 och 5 år gamla.
Gilla
Skådis
Kvinna ·
Nix, inte sagt nåt. De är 10, 6 och 4 år.
Gilla
Fluff
Kvinna ·
Jag har berättat för mina tre äldsta (15, 11 och 8år)söner. Den yngste på fyra var för liten för att förstå.
Nu har jag ju bara killar och det är kanske enklare att prata med dem om sånt. De ska ju liksom inte identifiera sig med mig och min kroppsuppfattning är ju inte direkt något som påverkar dem.
Gilla
boobii
Kvinna ·
Har en son som är 2,4 år, och pga hans låga ålder så kände jag att han måste ändå veta varför jag inte kan bära honom i famnen, varför vi måste kramas jätteförsiktigt och varför mamma har ont. Lika bra att berätta så han förstår, annars kan ju barnen få för sig att dem gjort något fel. Så jag tror det lika bra att berätta, iaf om barnen kommer märka av förändringar med närhet osv :) här går det bra iaf och pojken hjälper till och är duktig och verkar förstå någorlunda iaf att jag har ont o måste vara försiktig. Tidigare har jag fått agera studsmatta vilket absolut inte får ske nu! Haha :)
Gilla
Sol84
Kvinna ·
Tack för svaren jag fått. Är så otroligt tveksam till om jag ska operera mig och hur jag ska förhålla mig till barnen. Jag känner att oavsett om det gäller pojkar eller flickor så vill jag inte att de ska ”ärva” bilden/ uppfattningen om att vara missnöjd med sig själva.
Om någon mer vill dela med sig om hur de sagt/gjort är jag intresserad.
Gilla
Stefeliat
Kvinna ·
Ja, det blir nog svårt att dölja för min del ;) 600 cc... Min dotter är snart 7 och jag kommer att vara helt ärlig. Opas på torsdag och hon kommer nog att fråga en del men det är bara art vara ärlig tror jag. :)
Gilla
boobii
Kvinna ·
Förstår lite hur du resonerar lr hur dina tankar går. Men många opererar ju sig också för värk o smärta ex tunga bröst. Som jag som gjort förminskningar. Du kanske inte just behöver säga att du ska stoppa i något i brösten? :)
Gilla
titty
Kvinna ·
Funderar i samma banor.. En flicka på 7 år, en pojke på 4 år och en på 9 mån... Jag tycker nog det är jobbigast med fyraåringen... Att han ska springa och "babbla" pm att mamma gjort stora tuttar. Typ. Haha svårt det där!
Gilla
Sol84
Kvinna ·
Det hela är svårt. Barn pratar ju ofta med allt och alla och någon förklaring måste man ju ge till varför man inte kan lyfta etc. Får fortsätta fundera på hur jag kan förhålla mig till barnen.
Gilla
Marina
Kvinna ·
Jag har också gjort allt för att hålla min dotter utanför, hon är tio, elva om några månader, men pga mitt engagemang i POF kommer jag snart att behöva berätta - men då blir det nog en kort och lättsam version av min egentligen rätt jobbiga historik..!
Hon fick nu senast veta att jag flyttat ner ärret efter min ryggoperation (som hon förstås vet om) till bikinilinjen och blev jättesur, tyckte det var helt onödigt och att jag dög som jag var... Så jag tror inte det blir helt enkelt. Dessutom är hon lättoroad sen min ryggoperation, tror det bottnar delvis i det, så det bästa vore om jag var säker på att vara klar med ingreppen då jag berättar.
Till min förtjusning är hon väldigt nöjd idag med sitt eget utseende så nåt rätt måste jag ha gjort när jag försökt dölja det hela och bara uppmuntra henne i både hur hon ser ut och att balansera alla kommentarer om att folk ser ut på ett visst sätt med motfrågan Jaha, är han/hon trevlig då?
NÄR man väl bestämt sig för att berätta, rekommenderar jag att man tänker på hur man säger - barn har ju en lustig förmåga att ta på sig skulden för saker ibland, och om man säger t ex att brösten är "ledsna" efter all amning, kan det ge fel effekt. Jag skulle föredra att man säger att de är "trötta" - det är inte lika dramatiskt för ett barn att höra att mamma inte vill ha bröst som ser ut att vilja sova fast hon själv är pigg och glad. Om barnen är små, behöver de ju inte veta mer detalljer om operationen än att "doktorn ska hjälpa mamma med det".
Jag tror man vinner mycket på att låta glad när man berättar, att det är viktigt, och att man kommer att ha ont ett tag, men att det inte är farligt och att man har valt alldeles själv och är glad över det. Kan man sen också dra en parallell till nåt annat fall av "no pain - no gain" som barnet känner igen (vaccination = rolig utlandsresa / blåmärken och skrubbsår = kunna cykla själv), så kan det vara lättare att få dem att förstå det de behöver och att det är okej att mamma har lite ont.
Gilla