Har ni som genomgått en bröstförstoring mötts av nedlåtande kommentarer av nära och kära?!?

Så tråkigt att de inte kan glädjas åt din fru istället. Min mamma tyckte väl inte heller att det var nödvändigt osv...men det va innan nu efter är det inget prat om det mer... Vad gäller alla andra tror jag att det alltid kommer finns människor som tycker och tänker men känner att det är inget jag bryr mig om...det än nog mycket avundsjuka... Din fru kommer fortfarande vara samma härliga människa, men förhoppningsvis mer nöjd med sig själv:-) se

Hej! Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Är själv mamma till 2, och min pojkvän stöttar mig fullt ut. Men jag kan ärligt säga att före operationen hade jag inte stöd från någon i min familj. Ingen har förståelse för min op som utfördes för en vecka sen, ingen släkting som hört av sig och frågat hur jag mår efter operationen. Vissa ser det som att eftersom det är ytligt och egoistiskt att plastikoperera sig och lägga så mycket pengar på sig själv och inte barnen, så påverkas man ju lätt. Jag har själv avbokat hela kalaset en gång tidigare av ångest pga allas åsikter. Den här gången kände jag mer att skit i vad dom säger, jag gör det för mig och dom vet inte hur jag ser ut under kläderna och dom vet inte hur jag mår, och dom snackar bara skit bakom ryggen så då skiter jag i vad dom tycker. Vill dom döma mig får dom det. Det klart att man önskar att dom kunde frågat hur man mår eller om det gått bra, och i det betyder det så mycket att min kille finns här för mig. Han har hjälpt mig med allt, varit hemma med barnen och pysslat om mig. Och en tid innan op bad jag honom att inte låta mig backa ur den här gången. Så när min ångest smugit sig på har han stöttat och sagt att jag inte ska bry mig vad dom andra säger. Vi är egen liten familj nu och stöttar varandra fullt ut. Det viktiga är att dom i vår lilla familj mår bra, så ger sig dom andra när det lagt sig lite. Låt henne inte påverkas av allt negativa runt omkring, huvudsaken är att hon mår bra i sig själv!

Tack för era fantastiska och peppande svar!! För att göra era svar rättvisa så skulle jag behöva skriva en uppsats, men ska försöka sammanfatta vad som hänt sedan jag skrev inlägget lite kort: Min fru känner sig trygg i tanken att "duger inte jag opererad, så kan det få vara"! Oerhört skönt att komma till det läget. Det är precis som ni säger extra tråkigt när det är kvinnor/förebilder som står oss närmast som uttalat sig på detta viset. Det är garanterat så att man inte förstår varför man vill göra ingreppet, och jag är övertygad om att det är en generationsfråga. De har inte "unnat" sig sådant här, och har därför svårt att förstå/vilja förstå varför. Men vi har både möjlighet och råd att göra det idag, så varför inte?!? Hade ett långt samtal med svärmor, som slutade med en bamsekram och ett peppande -"men självklart ska du göra det som får dig att må bra!". Var oerhört skönt! Tusen tack än en gång för era peppande och varma svar!