Helt plötsligt har jag inte samvete att göra bröstförstorning.

Förstår PRECIS hur du mår :( Har vänner och släkt i japan som klarade sig då dem bor i Sapporo men deras vänner från kansai området förlorade sitt barn som var på dagis.. usch har fortfarande gåshud när jag tänker på det :(
Eftersom jag pratar japanska har vi japanska tv-kanaler här hemma och de sakerna som visas på japansk nyhetssändning visas aldrig världen över har jag märkt.. Påminde mig om tsunamin i thailand :(

Så jag förstår dig fullt har själv mått så illa pga det sen det hände är bara glad att de jag känner mår bra :(

Ett par nya bröst känns inte lika härligt plötsligt :(

Jag tycker att det är rätt och bra att känna sådana känslor, det visar på att man är empatisk och medkännande! Det man ska göra, tycker jag, är inte att avstå sin bröstförstoring utan att se till att avstå i det lilla och skänka utav. T ex alltid lägga en peng i insamlingsbössor etc. Man kan även välja att ta ett fadderbarn, då blir bröstförstoringen ju något som ledde till att man började skänka mer pengar till bra saker!! Det är bra att reflektera över vad man gör med pengarna, och vi alla skulle nog kunna bli bättre på att skänka till behövande! Men min bröstförstoring avstår jag inte, för den är faktiskt viktig för mig hur ytligt det än låter....däremot har jag skänt mer pengar och gått med i fler ideella föreningar än vad jag gjorde innan förstoringen, för jag vill ha lite balans på "ego-vågen"!

Norrlandstuttar - Du har verkligen rätt i det du säger! :) Det är viktigt att hitta balansen som du sa. Jag t.ex. har alltid donerat till WSPA (för djur) och så fort jag gör nåt stort för mig själv som involverar större summor pengar skänker jag alltid mer till wspa som nån sorts "girighets-balans-våg" LOL Detta låter nog väldigt dumt men tror det är rätt tänkande att inte ge upp saker till sig själv för man mår dåligt över andras situation, utan att försöka skänka mer av sig själv i gengäld :)

... Om det där ens lät logiskt? xD Haha 3 koppar kaffe och tentamenplugg kan verkligen få en att svamla..

Jo visst är det sant att det inte gör nån skillnad för dem om jag gör det el inte det har ni rätt i ....

men tanken är ju där hela tiden... vad hade inte 40 000 varit för dem nu.

kollade igår vad jag kunde göra för dem och ska slänga en blick på det igen...tack för era svar fick mig att tänka nytt igen :)

"norrlandstuttar" gillade dina ord :)

Och manekineko det är fruktanssvärt...kan inte inte ens tänka tanken på att förlora mina barn...alla tankar till dem <3