Villblifin
Kvinna ·
11 aug, 2012
Hur berätta?
BukplastikNi andra som har/ska genomgå en bukplastik - hur har ni gjort med berättandet?
Har ni förklarat för era barn (och hur gamla är de)?
Vänner och andra i er närhet, vilka har ni berättat för?
Själv har jag bara berättat för ett par, tre av mina närmaste vänner och såklart min man.
Jag har två tjejer som är 8 och 11 år och jag tycker att det är svårt att berätta för dem. Det är så hårt klimat och så utseendefixerat ändå i skolan och jag vill ju att de ska känna att man duger precis som man är och att olikheter är bra. Nu känner jag mig som kärringen med värsta dubbelmoralen eftersom jag själv pungar ut med en massa pengar 'bara' för att känna mig fin och nöjd med mig själv...
På jobbet har jag sagt att jag ska reoarera ett navelbråck och sy ihop en delad bukmuskel, men inte att det är en plastikoperation.
Jag skäms inte, men jag vill inte att personer som inte känner mig eller vet hur jag lidit av det här ska döma mig.
Sortera efter
hösten2012
Kvinna ·
11 aug, 2012
Villblifin
Kvinna ·
11 aug, 2012
Hängbuken
Kvinna ·
12 aug, 2012
Jag har varit öppen till alla om min bukplastik. Jobbet, vänner, familj, facebook och såklart dotra på 10 år. Det är det största som hänt mig och jag har svårt att hålla det inne. Dotra vet att jag gjort en viktop och gått ner mycket i vikt pga hälsan och att jag mådde riktigt dåligt av hängmagen. Men jag vinklade det lite genom att säga att ju mer fett som försvinner, ju bättre blir min diabetes..vilket iofs är sant. :-)
På jobbet har jag så nära kontakt med min chef att jag aldrig skulle kunna hitta på en annan ursäkt för att vara sjukskriven, dessutom står det ju på läkarintyget vad jag gjort för op, och hur skulle jag förklara min helt plötsligt platta mage..? Jäkligt många situps? Fniss...
Nä, för mig är det här något jag aldrig kommer att skämmas över eller att ljuga om. Det är ju min största lycka, och den vill jag dela av mig med..men det är som sagt jag. Såklart att alla känner olika :-)
Coboysarn
Kvinna ·
19 aug, 2012
Jag har berättat för mina arbetskamrater att jag ska sy ihop magmuslerna. Fick ju detta beviljat av landstinget för några år sedan men nu gäller inte det längre då jag inte behöver vara sjukskriven pga smärtorna. Iallafall känns det mer "okej" att säga så- även om det är det estetiska som är mitt primära syfte. Jag har tonårsdöttrar och har inte berättat något än- op om ett par veckor. Eftersom jag är på sjukhus titt som tätt och opererar mig tror jag inte att de tar sådan notis, kommer nog säga något annat än vad det eg. är. Vill inte riktigt berätta för dem. Jag skäms absolut inte men är orolig för att de kommer börja titta med kritiska ögon på sig själva. Kommer nog säga nåt om bråck, sedan slutar de lyssna 💡
Nemo
Kvinna ·
19 aug, 2012
Jag berättar för de som frågar var jag varit i tre veckor. Skäms inte ett uns, och de som vill döma får gärna göra det. Den åsikt jag bryr mig mest om är min egen.
Jag känner precis som du!
På jobbet har jag sagt att jag ska sy ihop delade magmuskler men uteslutit att det är mer än så samt att jag ska göra brösten samtidigt... Jobbar på ett extremt mansdominerat jobb och vet hur snacket går så jag vill inte ha nån focus mot mina bröst efteråt.
Jag har en dotter på 4 år och en son på 1 så mina är ju ganska små...
Men jag har oxå tänkt på det där med vad det sänder ut för signaler till framförallt min dotter.
Så jag har bestämt mig för att jag inget kommer att säga mer än att jag opererat magen (hon frågar inte så mtk) och om hon när hon blir äldre frågar om ärren så kommer jag "skylla" på ngt.
Möjligtvis när hon är "gammal" att jag berättar men jag vill inte att min dotter ska se eller höra att mamma inte varit nöjd med sig själv innan hon "hittat sig själv". Jag tror det går att sköta snyggt utan att ljuga och mygla alltför mkt!