Hur berätta för föräldrarna?

Jag har inte opat mig än. Mamma hindrar mig inte eller något, säger bara att jag inte ska göra så stora men annars stöttande.
Syrran tycker jag är pinsam och ahr typ sagt upp kontakten med mig och min pappa läser min blogg och tror han fattat att jag ska göra det. för förr var jag uppen med det i bloggen dock inte nu. Sen träffa jag han på banekn när jag skulle betala :p men han lägger nog inte så mycket energi på det.. men han gillar det nog INTE om jag känner han rätt.

Jag har alltid varit väldigt öppen om det för min mamma, ända sedan jag började fundera på att göra det. Alltså flera år sedan. Sedan har det legat lite på is, men jag har pratat lite sporadiskt om det med min mamma och hon har varit helt med på det. 🙂 Jag har inte berättat för min pappa eller någon annan än (förutom pojkvännen), men det får jag ta när det börjar närma sig. För där tror jag inte att det blir en lika bra reaktion som hos min mamma.

Jag sa ingenting förens jag hade bokat tid. Berättade då för mamma, trodde faktiskt att hon skulle förtå. Men hon blev väldigt besviken och kan inte alls förstå varför jag vill göra det. Men det var bara att förklara att jag vill ha bröst å så är det bara. Min kropp... Hon är okej med det idag, men vi pratar inte direkt om det.

Pappa däremot...Jag antog att mamma skulle berätta för han. Men det hade hon inte gjort utan han fick reda på det från min svåger. Kanske inte roligaste sättat att få reda på det, men nu vet han iallafall :) han har dock inte sagt ett ord till mig om det men enligt min svåger så verkade han inte bry sig så mycket. Får se på jul när jag ska träffa dom och det är gjort vad dom säger då.

Efter jag fick sonen sa jag att jag skulle fixa till dom.Men jag ville vänta tills jag var klar med barnafödandet.Efter tvillingarna kom tog jag tag i det.Berättade det för mamma och det enda hon sa -Är det så viktigt med bröst?Nu har jag iofs alltid haft bröst så jag vet ju inte hur det är att vara utan.Hon har aldrig varit negativ eller försökt få mig att inte göra den , det har ingen i min familj.Mamma och pappa ställde upp och var barnvakt åt alla barnen under operation =) Det känns jätte bra , hade varit jätte ledsamt om dom inte stöttat mig.

Jag har heller ingen aning. Min mamma och syster vill komma och hälsa på i helgen (bor 30 mil bort men har vägarna förbi då de ska till Ullared) och jag vet inte vad jag ska ha för dålig ursäkt till att de inte kan få komma förbi o lämna lite grejer i alla fall.

Känns inte så aktuellt och öppna dörren i morgon kväll och bara "Men, hej!  Kom in! jag opererade brösten i tisdags så jag ser lite invalid ut och är hög på morfin, men kul att ni kom!"

Jag har inte opererat mig då jag inte är myndig än men har låtit min mamma veta att jag förmodligen kommer operera mig när jag skrapat ihop pengar till det. Hon är väldigt förstående, tycker dock inte att jag behöver det men tycker att det är okej om det gör mig lycklig.
Tror inte dina föräldrar skulle bli besvikna på dig, älskar dom dig skulle jag nog säga att dom ska stötta dig till max även om de inte alltid gillar alla dina beslut.
Få dom att förstå att detta är viktigt för DIG och att du inte gör detta för någon annan för även det kan vara något som stör dom. Många gör ju detta för att göra sig snygg för andra etc så få dom att förstå att detta är något du mår dåligt över och vill göra något åt om du nu ens mår dåligt över det :)
De kanske inte gillar det i början, men efter ett tag tror jag nog att de släpper det och börjar acceptera det mer och mer!
Det är bara som jag tror då,hah :)

Det är nog väldigt många som har den uppfattningen om silikonbröst.Stora meloner och sen ska man vika ut sig också!

Svårt det där att berätta. Det är ju lite av ett tabubelagt område, och föräldrar är ju lärda att de vet bäst så, det är ju såklart att det kommer bli någon form av diskussion. De kommer tycka nåt om din kommande operation och det är inte alls säkert att de tycker du tagit bästa beslutet.

Mitt tips är nog att du lägger ner MYCKET tid på att läsa på om ämnet, för det kommer bli tusen frågor och med tanke på de senaste diskussionerna i massmedia så har ju ämnet åter igen blivit negativt. Känns nog skönt att ha på fötterna ifall det skulle blossa upp en diskussion...

Sen tycker jag för din egen skull, att du inte ska ta upp ämnet förrän du verkligen bestämt dig.  Jag har själv gjort så att jag inte tänker prata nåt med mina föräldrar om detta förrän pengarna finns ihoptjänade på mitt konto och konsultationerna är genomförda. Jag vet själv med min familj att detta inte kommer bli så "varmt" emottaget, men då är det upp till mig att kunna förklara och sedan stå fast vid mitt beslut. Jag förväntar mig inget ifrån dem förutom att de ska förstå mitt beslut....

Hur din familjesituation ser ut vet jag ju inget om, men mitt tips är logg lågt, och tjäna ihop pengarna och läs på, läs på massor. 

Hoppas allt kommer gå bra!

Jag har nämnt det för mamma för något år sedan, att jag funderar på det men inte alls bestämt mig än, (och det hade jag ju inte då heller). För ungerfär 2 månader sedan tog jag upp det igen eftersom jag planerade in en konsultation och kände ändå att jag vill att hon ska få vara lite delaktig. Tror att mamma hade blivit mer besviken på mig om jag inte berättat något och stängt ute henne. Nämnde det också för pappa och min bror, och det enda som de sa var att de inte tyckte att jag skulle göra det och att jag är fin som jag är. Men att jag såklart gör som jag vill.  Och jag förstår dem till fullo! Men de har faktiskt ingen aning om hur mina bröst ser ut utan kläder, så de har inte mycket att säga till om.
 
Mamma tar faktiskt allt väldigt bra! Trots att båda mina föräldrar är rätt konservativa. Men jag har förklarat mycket för mamma om hur det går till, risker och hur jag tänker kring allt. Varför jag vill göra det och att jag är påläst och medveten. Jag har kunnat svara på alla hennes frågor och det tror jag har lugnat hennes nerver en del :P 
Klart att hon är orolig, det är ju ändå en viss risk med operation och att bli sövd. Dock har jag ju opererat mig innan, så det gör nog också att hon inte är lika nervös.
Mamma erbjöd sig till och med att följa med mig när jag ska opereras och att hon skulle hämta mig efter operationen var självklart :D (Min sambo har ingen bil.)

Min sambo är varken för eller emot. Han vill mest bara att jag ska vara nöjd med mig själv, och stöttar mig vad jag än bestämmer mig för. Säger mest att jag inte ska göra helt för stora och att han ill att de ska vara mjuka :P

Jag tror att det är viktigt att man själv är bra påläst när man berättar för sina närstående. Det visar att man verkligen tänkt igenom det och är medveten om risker osv. Sen är det väl mest att hålla tummarna för att beskedet blir väl mottaget :)

Jag berättade bara som det var, att jag mår dåligt över att inte ha några bröst tlil min annars kurviga kropp.

Lycka till

När jag skulle opas så hade min ex fästman och jag precis gjort slut, så jag var tvungen att be dem om hjälp.

Jag förberedde dem på att jag hade något viktigt att berätta. Jag valde ett lugnt tillfälle och valde att berätta. Mina föräldrar visste ju sedan tidigare att jag länge önskat att mina bröst växt mer. De antog väl eftersom jag haft ett väldigt långt förhållande att jag äntligen var nöjd.

Faktum är att de blev väldigt frågvisa när jag vl berättade. De behöll lugnet men diskuterade. Det slutade med att jag visade före och efter bilder från olika sajter. Att jag förklarade hur ingreppet gick till.

Mina föräldrar ville ha fakta svart på vitt. Tillslut begärde min mamma att få följa med och träffa min kirurg. Vilket hon gjorde, och hon blev positivt överraskad (jag hade ju redan lärt känna Clas vid det laget, och han var en ängel och lugnade ner min mamma ordentligt).

Det är ganska enkelt egentligen, alla föräldrar älskar sina barn, precis som de är.

Alla föräldrar vill sitt barns bästa, och de vill vara sina barn tilllags samtidigt som de känner att de behöver "träda in i förälrarollen" emellanåt och smälla oss på fingrarna.

Så mina föräldrar tyckte nog och tycker fortfarande att jag inte skulle göra operationen.

Idag är de mest oroliga över att min känsel inte återkommit fullt, men av vad de fått se ( pappa med kläder på, mamma gymmar jag med, så hon har ju sett i duchen) så tycker de att det ser väldigt fint ut.

Båda har sagt att det fortfarande ser ut som mig, vilket de var oroliga att det inte skulle göra. De trodde väl att jag skulle se ut som en slitz-brud i slutändan.

Mitt tips är, prata prata och PRATA. Säg som det är, ha ett så moget och öppet samtal som ni kan. Berätta i tid, förklara varför ni gör det här, och låt föräldrarna förstå att ni har koll på läget, att ni känner till risker och alla nödvändig fakta om klinik och kirurg. Då känner de sig lugnare + att ni har någon att prata med om något skulle hända. Det är en win-win situation att ha föräldrarna på er sida.

Och OM de blir upprörda, förstå att de blir upprörda för att de vill ert bästa. Då måste ni vara lugna och stötta dem när de får denna chocken. Många av oss här på PoF är knappt utflugna ur "boet". Så självfallet är det lätt att hamna i onåd med föräldrarna, men det bästa vore om vi kunde ta ett steg upp och agera som en vuxen och mogen person skulle göra.

MÅNGA KRAMAR!👍

Tack för tipsen:) Hur gammal var du när du gjorde op?

Fler som vill berätta hur de talade om för föräldrarna?

Jag försöker tänka positivt:

-Min kropp, mina pengar och mitt liv!

-De kan inte hindra mig rent tekniskt

-Ska berätta att detta är väldigt vikitgt för mig, har funderat över detta lääänge och jag är påläst och medveten om komplikationer, etc.

- Jag är en vuxen människa om än att jag är ung! De måste respektera mitt beslut, samtidgt förstår jag att de inte är jätteglada såklart. Detta har ingenting med dem att göra, jag kan inte fundera över vad de tycker, jag måste göra det som känns rätt för mig!

När jag skulle opa mig berättade jag för min mamma men det tog verkligen emot för jag vet vad hon tycker om sådant. Precis som jag anande/visste så tyckte hon att det var idioti och upplyste om att det isåfall fanns bh:ar med fyllning om man tyckte att dom såg små ut, precis som om jag inte hade en aning om det och användt sådana i hela mitt liv typ. Vid detta tillfälle hade jag ammat två barn och brösten var mer eller mindre tomma. Det slutade iallafall med att det var hon som lånade ut en massa pengar till mig för hon ville inte att jag skulle ta lån så då hade hon åtminstonne accepterat det, trodde jag. Nu i efterhand, det här var två år sedan så kan hon fortfarande hålla på och säga saker som att, "gud vad du ser storbystad ut" eller "den där tröjan hade passat/suttit bättre om inte dom där *pekar* varit i vägen", typ. Inte vidare snällt men jag tror någonstans långt inne att hon är lite avundsjuk eftersom hon knappt har några själv.

Nu efter mitt tredje barn är jag redo för ytterliggare en operation, större implantat och om det krävs även ett lyft, vill dock helst slippa det och jag vet helt ärligt inte om jag ska berätta något. Jag gjorde en fettsugning för en månad sedan och har inte sagt någonting om det till henne men hon påpekade dock att hon tyckte att jag såg smalare ut vid ett tillfälle så, "den där träningen verkar ju ha gett resultat". Haha, hon skulle bara veta.🤭

Det här med föräldrar kan vara svårt, dom vill ens bästa, vill att man ska må bra osv men kan ändå sätta sig emot sådant som skulle kunna påverka en på ett positivt sätt. Jag som numera är trebarnsmamma har insett att man har rätt att tycka vad man vill och mina barn får gärna tycka att jag är "dum" emellanåt som inte låter dom göra allting dom vill men samtidigt så måste man när barnen blir så stora att dom kan bestämma själv låta dom göra det och lära sig av sina eventuella misstag och leva sina liv precis som jag vill göra med mitt. Oj, nu gled jag kanske ifrån bröstämnet lite men vad jag vill ha sagt är att alla människor är olika och värderar olika saker och det får man göra, man måste helt enkelt lära sig att leva med och förstå att alla tycker vi olika och det är en bra sak att påpeka när man ska berätta för sina föräldrar om operationer och dyl.

Jag berättade dagen efter operationen. Hon hade ringt mig dagen då jag låg inne på klniken så jag skickade henne ett msn och sa att jag var på äventyr idag och ringer imorgon. Och så berättade jag. Hon blev mest förvånad och tyckte väl att det var slöseri av pengar mest. vad ska hon säga- jag är ju för fasen 32 år haha...

Hej .

När jag försokte snacka om det med minna föreldrar insåg jag hur negativa dem va dem så att dem vill inte ha mig som dotter osv om jag gör op ....

och ja jag gorde det en då utan att beretta något

och ja allt e bra dem har inte ens fostat det ....

så jag har gort min op o dem vet inget vi treffas omgås o allt e som vånligt

utan att dem vet att jag der två silikon bröst ;)

Ibland så är det kanske bäst att inte berätta allt för sina föräldrar, trots att man, åtminstonne jag är vuxen, gift och har barn. Det som mamma och pappa inte vet har dom inget ont utav. Dom vet ingenting om min fettsugning och jag har bestämt mig för att inte berätta någonting om den nya bröstoperationen. 

minna va jätte negativa hade onskat att jag kunne berätta men nej vågade inte