Hur berättade ni för andra?

Jag har bara sagt det rakt ut till folk, till pojkvän och pappa samt lite slumpmässigt till kollegor.
Har mest skämtat in det, börjat med att jag ska opereras och sen förklarat att det är tuttarna och om nån frågat följdfrågor svarat men inte sagt mer om inte intresset funnits.

Mamma är lite känsligare då hon har mycket ångest och nedstämdhet just nu, och eftersom jag tror hon skulle bli mycket orolig har jag tänkt berätta för henne efter det är gjort (imorgon).

Jag har inte så mycket behov att få andras åsikter, jag gör det för min egen skull för att trivas bättre i min kropp. Har inte behov att folk ska hålla med, men heller inte något att skämmas för. Tycker reaktionerna varit överlag positiva, de flesta är mest nyfikna på varför.

Mitt enda dilemma var också min mamma. Jag var jättenervös och väntade mig en dramatisk reaktion med tårar och besvikelse då hon själv har problem pga sina stora bröst men hon tog det väldigt bra faktiskt. Var mest orolig att jag skulle välja för stora implantat och få problem med ryggen och axlar men annars hade hon inställningen att det är mitt beslut och det får hon respektera, även om hon personligen inte tycker att det är en bra idé.

Jag väntade med att berätta för henne tills jag var 100% säker att jag skulle göra den (efter konsultationen) så jag slapp en jobbig situation helt i onödan.

Alla andra har jag bara sagt rakt ut för det påverkar inte mig vad andra har för åsikter kring det, även om det är tråkigt om nån skulle vara tydligt negativt. Än så länge är det bara mina systrar som varit det, men jag vet att det kommer bli flera såna - men jag ska bara stå på mig själv och säga att JAG iaf är nöjd och glad över det och att det är det som borde spela någon roll :)

Jag är mer så att det är min kropp och folk har inte med att göra vad jag gör, oavsett vem det är.
Anledningen att jag inte berättat för resten av familjen, eller min mans sida rättare sagt, är bara min mamma som bor nära, är för att kontakten är väl inte så jätte bra, ingen är osams, men vi umgås helt enkelt inte så mycket, så inget man bara skriver, Hej jag ska göra brösten!, när man inte pratar på vardaglig basis.
Min svärmor kommer få reda på de lite tidigare då vi jobbar på samma ställe och ska snart lägga schema för den perioden jag kommer vara sjukskriven och efter de lär resten få veta så jag slipper nog att säga de haha.

Men är samtidig inget som jag hyschar med, är ju glad över de?

Jag har endast berättat för fem närmsta vännerna, min chef och mannen jag dejtar sedan två månader tillbaka. Mamma kommer bli jättebesviken, OM hon upptäcker det. Vännerna tog det bra (alla går i princip samma funderingar efter amning), dejten är väl inte jättepositiv men ändå stöttande. Båda tränar mycket och han är orolig att vi inte kommer kunna gymma tillsammans och så gissar jag att han föredrar bröst utan inlägg om han fick bestämma. Gällande min min familj så är planen att inte berätta alls. Jag ska fira jul med dem 5 dagar efter op så vi ser väl hur det går. Vill hellre att de märker i sommar när man har bikini än just efter op. Det är min kropp, mina pengar så jag är inte så jätte intresserad av att diskutera med dem när jag vet att de sannolikt kommer bli lite besvärade av mitt beslut. De tycker nog att det är onödigt i varje fall. Men jag har stört mig på brösten hela mitt liv, och efter amningen så blev det pannkaka av dem hehe, så jag känner att detta är rätt beslut för mig :)

Ville också ha min mammas stöd, jag ville ha med henne på konsultationen och på opdagen men hon är också lite anti plastikoperationer. Innan jag berättade så bad jag henne att jag skulle berätta något men att jag ville att hon skulle tänka efter både en och två gånger innan hon bemötte det hon fick höra ? Hon tog det faktiskt bra och stöttade mig precis som jag ville. Såhär i efterhand önskar jag att hon hade motsatt sig det eftersom jag till viss del ångrar min operation idag men det hade nog ändå inte stoppat mig då! Hoppas allt blir som du önskar ❤️

Pinkroose skrev:

Jag är mer så att det är min kropp och folk har inte med att göra vad jag gör, oavsett vem det är.
Anledningen att jag inte berättat för resten av familjen, eller min mans sida rättare sagt, är bara min mamma som bor nära, är för att kontakten är väl inte så jätte bra, ingen är osams, men vi umgås helt enkelt inte så mycket, så inget man bara skriver, Hej jag ska göra brösten!, när man inte pratar på vardaglig basis.
Min svärmor kommer få reda på de lite tidigare då vi jobbar på samma ställe och ska snart lägga schema för den perioden jag kommer vara sjukskriven och efter de lär resten få veta så jag slipper nog att säga de haha.

Men är samtidig inget som jag hyschar med, är ju glad över de?

Det är ett svårt dilemma det där, man är ju sjukt glad för vad man ska göra men samtidigt vill man inte att alla ska veta (eller jag vill inte det). Nu när jag tänker efter så inser jag väl också att 1. När såg min släkt mig senast i bikini? Typ 10-15 år sedan. 2. Jag kommer inte "visa upp dem" för familjen så de kommer nog inte märka. och 3. Om de undrar får de fråga, och då kommer jag inte skämmas :)

Jag fick av en slump upp min kusins instagram-konto och såg på en bikinibilld att hon har opererat sig. Så jag kanske inte är så ensam i mina funderingar som jag tidigare trott! :)

Ja min mamma är också snabb med att vara frispråkig så ja det var skönt att hon valde sina ord innan hon öppnade munnen ? berättade innan min konsultation så hon var med, ville ha ett ”kritiskt öga”!

Jag ångrar mig delvis för att de enligt mig blev för stora, upplever dem större än det jag testade ut på konsultationen och då skulle de ju även upplevas lite mindre med op bakom muskeln. Ogillar känslan av att ha ngt främmande i min kropp. Svårt att förbereda sig på det ?

Kupan skrev:

Ja min mamma är också snabb med att vara frispråkig så ja det var skönt att hon valde sina ord innan hon öppnade munnen ? berättade innan min konsultation så hon var med, ville ha ett ”kritiskt öga”!

Jag ångrar mig delvis för att de enligt mig blev för stora, upplever dem större än det jag testade ut på konsultationen och då skulle de ju även upplevas lite mindre med op bakom muskeln. Ogillar känslan av att ha ngt främmande i min kropp. Svårt att förbereda sig på det ?

Jag känner att jag nog borde göra på samma sätt, skönt att ha med sig sin mamma :) Kanske blir att prata med henne nu vid jul när man ändå ses.

Min kompis sa också det till mig, "Vill du verkligen av egen fri vilja stoppa in två proteser i kroppen?". Jätte svårt att veta hur det känns innan man har opererat sig. Och viktigt att man känner efter med storleken också. Jag hoppas att du vänjer dig vid känslan eller får möjligheten att operera ut dina implantat!

Har lite samma ångest som du fast att berätta för min pappa. Han är helt emot såna saker och tycker att allt ska vara naturligt. Har gjort fillers i mina läppar, och det är inte alls tydligt, men han ska alltid kommentera det när vi ses. Men ärligt talat så skiter jag i vad folk tycker, och jag förstår din frustation när du vet att din mamma kommer att vara emot det och att du gärna vill ha henne vid din sida då dagen är kommen. Jag håller helt med ovanstående, be henne att tänka efter innan hon svarar. Du är ju trots allt vuxen och gör precis vad du vill, utan att behöva komma med en "bra" anledning till ditt beslut :)

Min mamma däremot är superstöttande vilket är väldigt tacksamt! Vill också ha med mig henne den dagen som jag ska opereras.