klarisb
Kvinna ·
Hur berättade ni för familjen?
Hur berättade ni för er familj om era planer på en bröstförstoring? Hur reagerade dem?
Jag vet att jag är en vuxen människa och gör vad jag vill, men jag funderar på om det är smartast att inte berätta förrän efter man gjort operationen. Kan vara skönt att de inte kommer med sina avskräckande exempel eller avråder en från att inte göra det men samtidigt vill man att de ska veta innan, det hade man själv velat. Vad är era erfarenheter? Dela gärna med er!
Sortera efter
Vanja
Kvinna ·
Jag tänkte först inte berätta något för min mamma & syster, var livrädd
att de skulle föreläsa för mig om riskerna med operation (De har en ärftlig bindvävssjukdom, EDS)
Tänkte att de skulle försöka få mig att avstå, men till min förvåning så uppmuntrade de mig istället och
var glada för min skull. Kändes riktigt skönt. Mina barn är så stora så de brydde sig inte alls.
Mannen är såklart oerhört nöjd:) Har nog berättat för alla i min närhet och ingen har sagt något negativt
Gilla
NiniNisse
Kvinna ·
Jag har valt att berätta för mina närmsta innan operationen då det helt enkelt känns ärligast.
Den jag var mest nervös inför var mamma men som islutändan visade sig vara väldigt stöttande och inte ett dugg förvånad 😉
Jag tror man ska vara så ärlig som möjligt för att slippa bli ifrågasatt i efterhand, det är bra att ventilera med sin omgivning då mycket sanning ligger i betraktarens ögon, alltså ens närmsta vänner/familj. Dem känner en tillräckligt väl för att kunna ge bra råd och det handlar inte om att de ska ge avskräckande exempel för det har man förhoppningsvis redan tagit reda på själv, utan dem ska finnas där och stötta.
Självklart finns det kritiker och tyckare i ens omgivning men när "chocken" smält för dem så kommer även dem att kunna stötta dig.
Dessutom är det väldigt skönt att ha någon att prata med om en sån stor sak som en lpastikoperation faktiskt är.
Mitt råd är helt enkelt att du ska berätta! Beslutet är ju redan fattat så det kvittar väl vad nån annan tycker?
Kram på dig och lycka till!
Gilla
Marielle
Kvinna ·
Jag började med att berätta för mamma hur jobbigt jag har tyckt det vart med alla komplex jag har haft genom åren, som hon även vetat om och sen sa jag att jag hade bokat en konsultation.
Hon tyckte först att det var fel av mig men när operationen var bokad sa jag till henne att jag kommer göra detta oavsett vad hon tycker men det skulle vara väldigt skönt om hon kunde stötta mig, en dag senare ringde hon och ställde massa frågor och hade inget negativt att säga, tyvärr klara min mor inte av sjukhus men min pappa kommer följa med när jag ska opereras vilket jag aldrig trode skulle komma på tal ens!
Så summa sumarum, dom behöver inte tycka om ditt val men be dom stötta dig för att du är du, och detta ändå är en ganska stor sak.
Gilla
Målan
Kvinna ·
Min syster har opererat sig för några år sedan så henne har jag pratat med hela tiden om det. Men tyckte det skulle bli väldigt jobbigt att berätta för mamma, kanske just för att båda hennes döttrar valt att operera sig.
Jag gjorde så att jag skickade ett mail till henne på kvällen där jag beskrev allt, och avslutade med att "vi hörs imorgon". Vi pratar ofta i telefon och ses ofta så visste ju att det skulle bli av.
När hon ringde dagen efter var jag jättenervös, men hon var mycket stöttande och sa att hon förstod mig.
Gilla
ammend
Kvinna ·
Nu har jag inte opererat mig än, men det är på gång:) Familjen vet om att jag har haft planer på det en längre tid och det har aldrig kommit några direkta övertalningsförsök om att jag ska låta bli. De har bara frågat jag verkligen vill det och har tänkt igenom det ordentligt.
Det var aldrig något "jag måste berätta något för er"-samtal utan det kom mer naturligt med tiden. Små hintar när ämnet om skönhetsoperationer kom upp på någt sätt typ, inget jag gjorde medvetet men de insåg väl att jag tänkte mycket på det.
Gilla
A72
Kvinna ·
Pratade med mina föräldrar tre veckor innan och de var hur förstående som helst, de sa bara att jag skulle tänka på storleken så jag inte tar för stort mot min kropp. Men att jag givetvis gör helt rätt om jag verkligen vill göra det och att de stöttar mig. Min chef fick veta en månad innan och hon sa oxå att hon stöttar mig till 100% och att jag ska vara sjukskriven tills jag mår bra igen.
Berättade för min 17 årige son några dagar innan och han förstod. Berättade bara att jag vill ha tillbaka mina bröst som de var innan jag ammade alla barnen. Sen berättade jag för min 12 årige son igår när jag kommit hem, till 2 åringen säger vi att mamma har ont i magen och inte kan bära honom så då går han till min man eller syskonen istället. Till min förståndshandikappade dotter som är 14 har vi sagt att jag opererat magen, honskulle aldrig förstå annars.
Jag kommer inte berätta för alla vänner, bara de närmsta, men är det någon som frågar kommer jag givetvis vara ärlig och stå för det.
Berätta för dina närmsta, de kommer stötta dig.
Kram
Gilla