roxy_
Kvinna ·
Hur Berättade Ni?! Hjälp!
Hjälp. Tiden går så fort! Jag behöver hjälp med att berätta för min familj om min bröstförstoring! Min mamma kommer inte lyssna och bli vansinnig och kanske kasta ut mig för det gjorde hon med syrran när hon gjorde det för 3 år sedan! (men de är iaf vänner nu!) Kan man skriva ett brev? Hur gjorde ni?! Eller är det bara jag som har taskigt utgångsläge? ..
Sortera efter
Miss Marvel
Kvinna ·
Svårt dilemma det där. För mig har det gått bra eftersom min mamma själv har gjort en operation så hon är lika förväntansfull som jag. Pappa vet inget ännu och behöver inte veta förrän det är gjort i stort sätt, men han brukar inte ha så mycket att tycka till om. 😉 Jag har flyttat hemifrån för 1 år sedan så oavsett vad de skulle tycka så är det mitt val, mina bröst och mitt liv.
Så länge man visar att man har tänkt igenom sitt val och kan ta ansvar över sina handlingar så tycker jag att det är tråkigt om din mamma skulle reagera som hon gör. Gå på magkänslan vad som känns bäst att göra, att skriva ner sina ord kan många gånger vara ett bra sätt eftersom man inte blir avbruten som under en diskussion exempelvis.
Lycka till!
Gilla
petsod
Kvinna ·
Ja, det där är inte lätt och då är jag ändå 35 år haha:). har en öppen relation med mina föräldrar och då jag behöver hjälp med dottern när jag ska opas var jag tvungen att berätta, för mamma. Vi kommer inte att berätta ngt för pappa, blir bäst så.
Min mamma förstod det inte alls, hennes generation opar sig bara om det absolut är nödvändigt. Hon trodde jag var nöjd med mitt utseende och "har man små bröst får man leva med det", lite så.
Jag är ju som sagt var vuxen så det var bara att förklara att jag har bestämt mig men att jag ville vara ärlig med vart jag skulle vara när det passade barnbarnet.
Stå på dig, visa att du är påläst och förklara vad detta kommer att innebära för dig och din syn på dig själv. Lycka till.
Gilla
roxy_
Kvinna ·
Åh tänk om jag hade din mamma! För när jag berättat för mamma så vet alla i hela byn om detta, hon är en sådan som sladdrar! Så jag slipper iaf berätta för pappa!.. Men de som alltid haft bröst förstår ju inte de som inte har de!! Iaf inte morsan. Liksom hon är den enda som kan ta hand om mig efter Op för hon jobbar hemma. Att få hennes stöd hade underlättat så!! Går det fjäska på någe vis?
Gilla
Madd3
Kvinna ·
Min pappa var jätte emot det till en början, mamma har förstått mig med mina små bröst. Men jag har pratar om det den jag var 18, nu 22. Så dom har fått höra det några ggr att jag vill göra det. Sen har det hänt lite runt omkring med en kompis som fick bröstcancer och fick ta bort ett bröst. Och hon hade byst innan! Vi pratade högt en dag i solen på trädgården hos mina föredrar, att hon förstår mig när hon haft byst och den försvann, hur jag har det med liten byst, jag hade inget! Pappa hörde allt och kom fram till mig och sa vi pratar om det nu pratade om sen!! Jag tänkte nu får jag en utskällning att jag ska vara nöjd med hur jag ser ut, det brukar ju vara så. Att föredrarma vill att man ska vara nöjd så man ser ut. Men nej, pappa sa: du får göra det, men du får betala med dina pengar jag lägger inte ett öre på det! Jag sken upp som en sol :) det är nog viktigt att förbereda dom på det, och att dom lyssnar vad du har att säga! Det är svårt att säga hur dina föredrar reagerar. Hoppas allt går bra! :)
Gilla
Miss Marvel
Kvinna ·
roxy_ skrev:
Åh tänk om jag hade din mamma! För när jag berättat för mamma så vet alla i hela byn om detta, hon är en sådan som sladdrar! Så jag slipper iaf berätta för pappa!.. Men de som alltid haft bröst förstår ju inte de som inte har de!! Iaf inte morsan. Liksom hon är den enda som kan ta hand om mig efter Op för hon jobbar hemma. Att få hennes stöd hade underlättat så!! Går det fjäska på någe vis?
Pappa är dessutom bortrest under ett par veckor i Januari, det är då jag planerar att göra min operation. Då kan jag bo hemma hos mamma och få all hjälp som behövs. Jag tycker du ska skriva ner precis som du känner och på ett moget sätt förklara varför du väljer att göra en förstoring, hur det kommer att påverka dig och vad det skulle betyda för dig med din mammas stöd. 🙂
Gilla
ELinneaHK
Kvinna ·
Jag vet inte om det har med åldern att göra eller hur självständig man är, men jag bara sa att detta har jag tänkt på och nu har jag valt att göra detta för mig. De förstår mig, eller de säger i alla fall ingenting.
Jag tycker dock att det ska bli jobbigt att berätta för svärmor och svärfar... vad ska de tycka? De kanske inte tycker att deras son är tillsammans med en sådan "ytlig" tjej?....
Det är ett dilemma... Sen Mormor... hon skulle ju inte alls förstå, så där väljer jag att inte säga något, jag antar att hon inte kommer märka det ändå...
Gilla
ELinneaHK
Kvinna ·
Jag vet inte om det har med åldern att göra eller hur självständig man är, men jag bara sa att detta har jag tänkt på och nu har jag valt att göra detta för mig. De förstår mig, eller de säger i alla fall ingenting.
Jag tycker dock att det ska bli jobbigt att berätta för svärmor och svärfar... vad ska de tycka? De kanske inte tycker att deras son är tillsammans med en sådan "ytlig" tjej?....
Det är ett dilemma... Sen Mormor... hon skulle ju inte alls förstå, så där väljer jag att inte säga något, jag antar att hon inte kommer märka det ändå...
Gilla
Miss Marvel
Kvinna ·
När mamma berättade för sin mormor så blev hon jätteupprörd först och kunde inte alls förstå varför hon skulle göra något sådant. Då drog mamma upp tröjan och visade och hennes mormor svarade på direkt "Okej då, jag förstår dig". 💋
Gilla
ELinneaHK
Kvinna ·
HAHAHHAHAHHAHA :D
Gilla
thepalma
Kvinna ·
När jag bestämt mig för att göra saker (piercingar, tatueringar, operationer osv) har jag aldrig ens tänkt på att jag ska få deras "godkännande". När jag gjorde min första tatuering som 18-åring och bodde hemma hos pappa (som avskyr allt som har med ytlighet/förändra kroppen att göra) Minns jag att jag kom hem med ett lindat ben (mitt i sommaren) och pappa frågade vad jag hade gjort. Jag svarade helt enkelt att jag hade tatuerat mig, han sa mummlande okej och så var det inget mer med det :)
Jag har tagit för givet att de ska låta mig bestämma över min egna kropp, och även fast de inte gillar det så har de aldrig sagt emot mig eller blivit upprörda. Farmor tex har såklart utbristit att "usch vad är det du gör med din kropp", men vi älskar varandra och fastän hon inte tycker om det så har det aldrig vart tal om något "godkännande" som sagt. De har helt enkelt accepterat att jag tycker om skönhet och att prova nya saker, och jag har accepterat att de inte tycker om det. Sen har det inte varit något mer med det :)
Så stå upp för dig själv och vad du vill göra med din kropp - så kommer de se hur mycket det betyder för dig och förhoppningsvis acceptera det (de måste inte tycka om det - men acceptera att DU vill göra det).
Gilla
XSmalltowngirl
Kvinna ·
Berättade rakt ut för min mamma. Hon trodde inte mig. Men när vi väl var på konsulationen och hon se mig le med hela kroppen så förstod hon hur mycket jag ville detta.
pappa sa ingenting, han ansåg att det var mitt val eftersom det är min kropp.
systrar, den ena stöttar den andra sviker (som vanligt)
Övriga släkten vet knappt någonting än, mer än farmor och faster som båda misstycker men stöttar.
jag trodde min svärmor som är lite finare än mig i kanten skulle dö när jag berättade för henne. Shises vad det kom spydigheter ur denna kvinna, men sen hälsade hon på mig på sjukhuset timmen efter op och idag tycker hon jag är sjukt snygg.
Alla förväntar sig en dolly parton... why !?
- tror det blir värre att smyga med det, men tror också familjerelationen påverkar. Alltid stått min mamma och min ena syster väldigt väldigt nära.
Gilla
petsod
Kvinna ·
ELinneaHK skrev:
Jag vet inte om det har med åldern att göra eller hur självständig man är, men jag bara sa att detta har jag tänkt på och nu har jag valt att göra detta för mig. De förstår mig, eller de säger i alla fall ingenting.
Jag tycker dock att det ska bli jobbigt att berätta för svärmor och svärfar... vad ska de tycka? De kanske inte tycker att deras son är tillsammans med en sådan "ytlig" tjej?....
Det är ett dilemma... Sen Mormor... hon skulle ju inte alls förstå, så där väljer jag att inte säga något, jag antar att hon inte kommer märka det ändå...
Jag är otroligt självständig men då de ska ha min dotter vill jag att mamma ska veta att jag ligger på op. bordet i narkos ifall ngt skulle hända. Har man en nära relation med sina föräldrar så känns det jobbigt att ljuga dem rakt upp i nyllet.
Gilla
hallonbär
Kvinna ·
Är också nojig över att berätta för mina föräldrar.. Det har jag varit i flera månader, sedan jag bestämde mig för att jag ska genomgå en op. Ena sekunden tänker jag att "Jag behöver inte berätta, det är min kropp. De har ingenting med det att göra. Undrar de så får de väl fråga." Men då känns det som att jag sviker dem, och går bakom ryggen på dem. Mina föräldrar är verkligen emot skönhetsoperationer av alla slag, och tycker att man ska vara naturlig. Andra sekunden tänker jag "Jaa, men det är väl bara att säga det rakt ut. Sen får de säga vad de vill!". Tredje sekunden: "Jag kommer AAALDRIG kunna berätta! Buäää!"
Ja ni hör ju... självförtoendet sviktar en del. ;) Haha!
Gilla
m_22
Kvinna ·
Åh, hallonbär. Jag känner precis samma. Vet inte alls hur och vad man ska säga. Orkar inte med allt moraliserande om att man ska vara nöjd som man är. Vill ju ändå berätta...
Gilla
Magicadehex
Kvinna ·
Alltid detta "problem" jag är 48 och min mamma som ju då tillhör den generationen som bara opererar sig då det är nödvändigt lägger i en massa betydelser i min bröstoperation. Som att "det är inte dina bröst som avgör dig som person" eller "den kille som väljer dig efter brösten....." och en massa annat trams. Hon fattar ju tydligen ingenting. Jag har en fast relation och inte fan tror jag att det är mina bröst som gör mig "hel" eller nåt annat tramsigt. Jag har opat mig för att jag vill ha en snygg byst. Alltid varit platt som en pannkaka och nu kan jag plötsligt ha en massa snygga kläder typ halterneck osv. Alltså.......jag tycker att det är snyggt med stora bröst!! Får bara killar tycka det eller?? Känner mig mycket mer kvinnlig och sexigare nu. Hade inga problem med mina bröst innan heller......gillade dom som fan men gillar dom ännu mer nu ;-)
Gilla
Micerou
Kvinna ·
Jag är lite i samma situation som dig Ts. Min mamma förstod att jag ville ha lyft iaf. Men silikonet har hon väldigt svårt för. Då har jag endå haft en fyllig c, troligtvis en liten D innan mina barn. Och nu en tom mini c, troligtvis b.
Hon tycker att jag ska träna upp mina bröstmuskler ist.
Det är så sjukt jobbigt för man vill ju ha deras stöd!
Jag har pratat lite löst med henne om det och som tur är så har vi en släkting som är plastikkirurg som tom sa på konsultationen att jag absolut ska ha silikon så jag slipper må dåligt!
Men inte ens då..
Och nu har jag bokat tid i januari. Skitjobbigt.
Gilla
Blondie79
Kvinna ·
Min svärmors (som är som världens bästa mamma) har fettsugit låren och lyft brösten själv, så där var det inga problem. Min pappa däremot får väl uppmärksamma det själv.
Däremot är jag lite nervös för den dagen man ska ut på "byn" för första gången, gå till affären, träffa kompisar som man inte berättat för etc. Hur kände ni? Jag är mest nervös för det!!!
Gilla
roxy_
Kvinna ·
Det är också min värsta fasa Blondie79! Liksom att de ser att något har hänt med brösten men man har inte berättat, jag har aldrig offentligt haft en urringning och jag hoppas att jag skulle våga detta när jag väl skaffar bröst!! För om de ska kosta så mycket så ska man fan visa upp de! Men de kmr nog ta tid.. tänk den känslan att någon glor på ens bröst?! haha, jag inte ens föreställa mig den! För innan har det ju varit, nej kolla inte.. eh vad tittar han på? jag har ju inget.. Efter operationen kmr jag va stolt!! :D Fast urgh att gå tillbaka till jobbet efter Op.. Alla kmr märka :P
Gilla
ELinneaHK
Kvinna ·
-
Gilla
ELinneaHK
Kvinna ·
petsod skrev:
ELinneaHK skrev:
Jag vet inte om det har med åldern att göra eller hur självständig man är, men jag bara sa att detta har jag tänkt på och nu har jag valt att göra detta för mig. De förstår mig, eller de säger i alla fall ingenting.
Jag tycker dock att det ska bli jobbigt att berätta för svärmor och svärfar... vad ska de tycka? De kanske inte tycker att deras son är tillsammans med en sådan "ytlig" tjej?....
Det är ett dilemma... Sen Mormor... hon skulle ju inte alls förstå, så där väljer jag att inte säga något, jag antar att hon inte kommer märka det ändå...
Jag är otroligt självständig men då de ska ha min dotter vill jag att mamma ska veta att jag ligger på op. bordet i narkos ifall ngt skulle hända. Har man en nära relation med sina föräldrar så känns det jobbigt att ljuga dem rakt upp i nyllet.
jag tror du missförstod mig, jag menade inte att man inte behöver berätta eller att man ska ljuga bara för att man är självständig.. jag menar att eftersom mina föräldrar vet att jag är ordentlig och självständig så litar de på mig och mina beslut, även om de inte tycker att det är det bästa beslutet :P .. Och jag är så självständig att jag inte känner att jag måste ha deras godkännande.
Gilla