Hur berättar en för sina närmaste?

Jag skickade bara ett sms till min mamma och pappa. Min pappa svarade inte ens, mamma försökte övertala mig att inte göra det men ingenting hon sa kunde få mig att ändra mig. Jag skickade bara sms så dom skulle veta att det kommer hända. Min syster fick också ett sms några dagar innan operationen men mamma hade redan berättat för henne hon önskade lycka till och tyckte jag inte borde göra det för hon tycker jag är fn som jag är men hon ville inte vara jobbig och försöka övertala mig hon förstod att det inte skulle hjälpa. På operationsdagen när allting var klart smsade jag min pappa igen och sa att det var gjort då fick jag det längsta smset där han förklarade hur orolig han varit för han visste inte vilken tid jag skulle opereras så han hade väntat på ett sms från mig hela dagen, han sa att han tyckte om mig massa och att jag skulle höra av mig om jag behövde hjälp med någonting. Så även om mina föräldrar är helt emot sånt här så gick det bra, jag trodde dom skulle bryta kontakten med mig för så emot är dom men det går mycket bättre än man tror! 

Jag har berättat både för min mamma och pappa (de är skilda). Mamma tog det nog värre än pappa, hon försökte övertala mig och typ skrämma upp mig. Hon var inte alls stöttande i det samtidigt som hon verkade vara lite nyfiken. Men mest försökte hon skrämma upp mig om hur fel det kunde bli och visade artiklar m.m om tjejer som genomgått en misslyckad operation, hon har mest fnyst när jag har pratat om det och tyckt jag är dum som ska göra detta. Hon verkar tro att detta är något jag kom på över en dag och inte funderat på i ca 10 år. Jag har aldrig någonsin nämnt för henne tidigare att jag vill göra större bröst för jag vet att hon inte skulle tycka om det, så nu när jag väl nämnde det trodde hon som sagt att jag har kommit på tanken under natten typ. Jag var på konsultation i stockholm för ca 2 veckor sedan och då följde min mamma med till stockholm för vi tänkte passa på att träffa en släkting. Jag var livrädd att hon skulle följa med in till kirurgen och förstöra allt ihopa. Men hon väntade utanför och när jag kom ut och sa att jag bokat tid för operation var hon helt annorlunda, ganska positiv till det och sa att hon gärna också hade gjort en operation om hon vågat. Dock frågar hon varje dag om jag verkligen kommer genomföra operationen, hon hoppas nog fortfarande att jag ska strunta i det. Skickade ett sms till min pappa, vi har inte så bra kontakt men han tog det ganska positivt. Han sa att han tyckte att jag var fin som jag är men att han inte kunde uttala sig om hur det är att vara missnöjd med sina bröst, han sa också åt mig att jag skulle vara väldigt noga med val av klinik. Har dock inte vågat berätta att jag bokat in en tid för operation, tror inte han kommer säga så mycket, vilket nästan känns värre. Har berättat det för en av mina närmre vänner, hon har precis gjort en bröstförminskning så henne vågar jag prata med. Tänkte berätta för 3 vänner till på lördag när vi ska ses, den ena av dom har jag nämnt det för innan, hon tog det sådär. Jag har redan större bröst än henne så hon tyckte det var onödigt, men halvstora bröst behöver ju inte alltid betyda att dom är snygga. Jag vet att en av de här tre tjejerna kommer flippa totalt och typ bli arg på mig (och hon är min allra närmsta vän), hon kommer nog bli avundsjuk men istället vinkla det som att jag skulle bli en slampa med större bröst (jävligt tråkigt, men hon har ganska låg självkänsla och pratar alltid illa om folk som har genomgått operationer m.m). Jag tycker egentligen inte att man behöver säga det till någon eftersom det inte är någon annans ensak. Men ville berätta för mina föräldrar om jag skulle behöva hjälp med något eller så. Egentligen vill jag inte säga något till mina vänner för jag vet att dom inte kommer gilla det, men tro att dom hade ogillat det mer om jag gjorde en operation "bakom ryggen" på dom. Lycka till och hoppas att de i din omgivning visar respekt för ditt val. 

Jag är som en öppen bok i princip, så jag har pratat om silikonbröst i ca 5-8 år med både mina föräldrar och mina vänner. De ville väl till slut att jag skulle sluta tjata haha. Pappa har varit väldigt emot det, men jag visade honom massa artiklar att brösten inte kan börja växa efter 20, operation är det enda om man vill ha större osvosv. Detta inträffade samtidigt som jag träffade min pojkvän förra året. När jag fortfarande ville opas fattade han att jag verkligen inte skulle ändra mig och jag tror det var det han ville höra. Så sen har både mamma och pappa (och alla vänner) stöttat mig till 100 % 🙂 Men jag tycker inte man ska ta det som en stor grej. Är det bra människor så stöttar dom en ju. Och man behöver inte berätta för alla 🙂

Varför skulle man berätta det? Många blir avundsjuka på dina bröst eller försöker att avråda bröstop. Nej! 

Jag sa ingenting vid min första op. Jag var vuxen med eget liv och egna beslut. Efter op när familjen och mina vänner såg mina större bröst och frågade mig om dem förstås ljög jag inte. Vad tänkte de? Jag brydde mig inte! Blev de förvånade? Yes. 

Om jag är rädd för vad andra tänker om mig och gör som andra vill då lever jag inte glatt liv. 

Håller med dig helt! 👍Men berättade du inte för någon alls? Jag tänker mest att det är viktigt ifall det händer nåt eller om man mår dåligt. Jag hade tyvärr inte klarat mig själv första tiden efter op. Inget man visste innan, men hade ju varit rätt rökt om jag inte hade berättat för någon då😐