Hur berättar man??

hejsan, jag berättade för mina närmaste nyligen direkt efter att jag hade bokat tid för konsultation, ja blev chockad av bemötandet, de förstod och sa att om de gör mig gladare och lugnare i själen så ska jag absolut göra det, fick till o med reda på att en kusin har de o de visste ingen om, så man kan förstora utan att berätta med.. alla har vart förstående utom min bästa vän som tycker jag är löjlig men ärligt talat skiter jag i hennes åsikt nu när alla andra förstår och jag mår bra över beslutet!

Hejsan! Tack fr snabbt svar! :)

Va bra att dom va frstnde! Hoppas verkligen min familj reagerar p samma stt. är rädd fr att dom ska dmma mig. Jag vet att ngra av mina vnner kommer sttta mig till 100% medans en del kommer dmma och tycka jag e ljlig. Det skulle ju knnas konstigt att inte bertta en sn hr stor grej fr sina vnner och familj liksom. Funderar p att bertta efter operationen s man slipper folks tjat om hur dum man r och s man kan vara glad innan operationen, precis som det ska va. :)

Har en kompis som med skall operera sig men hon vill vänta med att säga de när de är gjort, så de inte ska snacka "omkull" henne. men jag personligen kan inte hålla saker hemligt, detta är ju de största som hänt mig, och då vill jag att de ska vara med och stötta mig, känner lite så att man märker vilka som är äkta och finns där, jag gör ju detta för att JAG ska må bra, vill inte någon nära detta kan behöver de inte vara med alls..

men gå på konsultation och känn efter, ja ska dit på onsdag och den 13/8 är min preliminära op-dag!!! :D

Jag drack två glas vin sen ringde jag mamma och berättade:P

Jag var skit nojjig över att hon skulle tycka jag var dum och att jag skulle göra något onödigt.

Men blev förvånad, hon sa typ okej va kul!

Det slutade med att mamma följde med mig på konsultation :)

Mina vänner berättade jag för innan jag ens bestämt mig och de stöttar mig i de beslut jag tar.

Det kommer gå bra!!

Hej!

För mig har det gått över 5 veckor nu med nya bröst. Har bara berättat för 3 kompisar och min man. Kompisarna jag berättat för har själva har planer eller har opererat sig. Det var alltså inga problem, de har ju känt till mina funderingar kring det länge.

Mannen har stöttat mig hundra ut men har varit noga med att påpeka att det inte är för hans skull men att han förstår att jag ville osv.

Härom veckan på jobbet så satt jag och fikade med alla kollegor. Ämnet bröstförstoring kom upp, alla skämtade och skrattade om det & det var minsann någon som hade känt på fejk bröst och de hade va kalla o hårda osv. Jag höll på att dööö när jag satt där i mitten och skrattade och höll med, med mina 320cc i sportbh. 😇 Insåg att de tydligen inte märkt  något i alla fall! Jag kommer inte berätta fö fler, de kanske kommer misstänka ngt men är det ingen som frågar, tänker jag att det är min privata ensak faktiskt.

Vindruva: Gud va roligt! :D Lycka till och hoppas att du blir nöjd!

Jag har endast berättat för pojkvännen och han stöttar mig till 100%. Tror han längtar mer än vad jag gör haha :) Men han är den enda jag har sagt nåt till. Självklart vill jag ju berätta för familj och vänner, speciellt mamma. Det här ska ju va nåt roligt och nåt man ser fram emot så det är klart att jag vill berätta, men är så rädd att dom ska dömma mig och komma med massa dumma kommentarer och få mig att må dåligt över det här. Jag och mamma kollar alltid på tv-program om plastikkirurgi och hon tycker helt klart att det är okej att man gör det om man verkligen inte trivs med sin kropp, men när det kommer till hennes egen dotter så kanske det är lite skillnad. Men jag ska absolut gå på konsultation och känna efter. Bestämmer jag mig för att jag verkligen vill göra det här så kommer jag nog att berätta, sen får dom snacka så mycket skit dom vill. Jag gör det ju för min skull och inte deras  :)

Tack tjejer för erat stöd! :) Det uppskatts!

De som dömer och tycker att man är löjlig vet ju inte hur det känns att ha komplex för sina bröst. Det är lätt för andra att döma och tycka att det är löjligt, men tänk alla som ägnar sig åt träning och bantning för att bli smala. Ingen dömer dem så länge de inte blir sjukligt smala, förstås. Större och snyggare bröst är ju inget man kan träna sig till.

Ett råd är att inte berätta nåt förrän du är absolut säker på att du vill göra operationen. Man (i alla fall jag!) är sjukt lättpåverkad av andras åsikter och kan lätt börja vackla om man inte är helt säker på vad man själv vill när man möter på motstånd

Själv har jag bara berättat för min sambo och ett par vänner om mina planer. Alla förstår inte, men min sambo som vet hur mycket jag har tjatat om mina bröst under alla år, förstår att en operation kanske är nödvändig för min egen skull.

Lycka till, det kommer säkert gå bra! De vänner som gnäller på dig är säkert sotis innerst inne (eller så har de fått en rejäl hylla av naturen).

Jag fick ett tufft bemötande av min man när jag tog upp ämnet, men när det fick sjunka in(säkert under 1 månads tid) och han började förstå mina egna känslor inför detta så är han mer stöttande öven om han fortfarande inte tycker att det behövs.

Kände även ett behov av att berätta för min mamma och berättade nervöst om mina tankar.

Blev så otroligt glad när reaktionen bara var stöttande och glatt! Hon sa att det är min kropp och mina känslor.

Men jag berättade att jag bara funderar och läser på grundligt innan jag tänker gå på någon eventuell konsultation.

Jag är juh dessutom säker på att jag vill att vi skaffar ett barn till så att jag uppdaterar min byst när jag ammat kart!, för att få amma mina barn är något jag värderar högt.

Kramar

Är så ledsen idag. Jag skrev längre upp i tråden att jag bara berättat för 3 av mina vänner. Igår fick jag veta att en av som (min närmsta vän) har berättat detta vidare. Det kom ut som en "bomb" i min mans killgäng på en middag på krogen då en av grabbarna slängde ur sig en dum komentar över att jag hade förstorat brösten. Jävla svin. Framför allt är jag så ledsen över att hon inte kunde hålla tyst. Det har bara gått en månad. Jag ville ta det i min takt! Vet inte vad jag ska göra. Är så arg o besviken att jag inte vill prata med henne.....

de är ingen vän, fy fruktansvärt att man kan göra nått sånt?! hur är människor skapa egentligen! Så länge du är nöjd med dina bröst så kvittar alla skit kommentarer!

Vi alla här är på din sida!! <3

Tack alla för erat stöd och uppmuntran! :) Jag är extremt lättpåverkad av folks åsikter och är rädd att jag kommer ångra mig om jag berättar för folk och jag får massa dumma kommentarer. Efter operationen kommer jag inte ha nåt emot att berätta, frågar någon så svarar jag gärna, det är bara allt skitsnack bakom ryggen som jag vill slippa. Efter op så är det ju redan gjort liksom och då kommer ju jag ha jättefina bröst och då är det nog bara avundsjuka som gör att folk snackar :) 

Tack för era stöttande komentarer. Har varit så ledsen hela helgen. Min kompis säger nu att hon inte ens vet att det verkligen kommer från henne! Hur kan man inte veta nåt sånt??? Samt att min mans kompis som vräkte ur sig det på krogen vill inte säga vem han har hört det från plus att han sa att det väl inte helt är min ensak för som han sa till min man idag: "det är väl du som har pröjsat operationen?? Ni är väl två om beslutet???" VIlket det INTE var på någon av punkterna. MITT beslut MINA pengar. PUNKT. Har så svårt att smälta detta. Mansgris. Blä.

Jag mår till och från ganska dåligt pga. operationen vilket för utomstående inte är så lätt att förstå. Ville inte tacklas med allas skvaller mitt i detta. Jag ville ta det i min takt.

Jävla mangris, som sagt. Han ser uppenbarligen en operation som att man vill bli nåt sexobjekt och att din man har tjatat sig till det hela. Åh, jag kan höra hur han snackade bland grabbarna! Men du. Det är HAN som är pinsam, INTE du! Och din väninna som inte kan hålla snattran är pinsam, INTE du!