Hur berättar man för familjen?

Min mamma har alltid vetat att jag inte varit nöjd med mina bröst, så det kom inte som en chock för henne när jag sa att jag verkligen hade bestämt mig för att göra en bröstförstoring. Samma med mina vänner och pojkvän. Sen behöver man inte berätta om man inte vill. Min släkt vet tex. inget, en skulle de frågade hade jag berättat. Är öppen med det så, även om man börjar disskutera det med andra vänner osv. Bor i en liten stad och ryktet går. Det är ingen hemlighet och jag svarar gärna på frågor. :)

Jag ska ju göra en förmiskning så de som känner mig kommer ju märka det, alla vet att jag har stora bröst liksom. Sedan känner jag ju att jag måste berätta för min familj, jag kommer ju att opereras och ligga hemma ett tag osv. Jag bor dessutom hemma fortfarande. 

Ja, jag vet inte om det finns något sätt som är bättre än något annat. Jag bodde inte hemma när jag opade mig, men bodde då ensam och behövde verkligen hjälp första veckan, och då sov jag hos mina försäldrar. :)

Okej.

Nu går jag väl lite händelserna i förväg också, får väl ta det om det blir en operation.

jag berättade för allt och alla. Jag har fått många olika reaktioner, vissa ifrågasätter, andra tvivlar och vissa har full förståelse. Jag har inte bröst som är opropertionerliga till min kropp men de är ändå förstora för mig. Jag har ständigt ont i ryggen och det kliar i de räda märkena jag får av bharna.

Men för att komma tillbaka till ämnet så bara berättade jag, typ som man berättar att man ska gå på en fest eller att man fått en löneförhöjning. Jag verättade det som om det var något jag längtat efter och ser fram emot....

Jag tror jag också "bara berättade"! Jag hade funderat i många år och de flesta visste det.
När det väl var dags bad jag mamma att ringa vårdcentral för att få en tid, och sen blev det ju besök hos doktorn där, vidare till sjuksköterska på Akademikliniken och sen kirurgen. Mamma och styvpappa skjutsade runt mig, så de visste ju vad som var på gång. Sen tror jag mamma berättade för släkten, ganska skönt. ALLA har varit positiva, de har ju vetat hur jag led och så, de var ju uppenbart stora!! När jag fått det godkänt av landstinget så skrev jag på facebook att jag fått operation godkänd av landstinget, de flesta fattade vad jag menade men några frågade och då svarade jag bara bröstförminskning.

JAG har inte mött en enda negativ (förutom en doktor på vårdcentralen, som jag var hos av andra anledningar, som såg detta i min journal), alla har varit positiva och jätteglada för min skull. Sen har jag fått höra från några att det inte syntes att jag hade så stora bröst, men jag hade ju lärt mig att gömma dem så väl, för råkade man ha något tajt eller lite urringat så var man ju vulgär......

Hur som helst, jag lät mamma berätta för folk, och sen skötte väl facebook resten!

Okej, tack för era svar :)