Hur bestämmer man sig?

jag har op:at mig men har bestämt mig för att göra det, jag är absolut inte nöjd med mina bröst och tänker som så att jag är nöjd med större delen av min kropp men inte dem så varför ska jag inte op:a mig.. Jag är ung och vill ändå se bra ut ett tag till samt att jag har skaffat de barn jag ska ha så nu är det dags att tänka på mig själv lite. Anser du att eventuella risker är värda att ta samt att du skulle bli nöjd/mer nöjd med dina bröst efter en op ja då är det nog rätt beslut att göra en op

Om jag ska vara ärlig så tog det flera år för mig att bli helt säker. Jag gick på min första konsultation 3år sedan och jag gjorde inte min operation fören nu i veckan.

Jag var inte direkt missnöjd med mina naturliga bröst så jag hade ju inte den där självklara känslan som måga andra verkar ha haft att "vad som helst blir bättre än det jag har nu" utan jag höll på och vägde fram och tillbaka.

Men efter ett tag kände jag bara att "det är nu eller aldrig" och jag hade sparat ihop alla pengar osv så det va bara att boka och efter det så var det no turning back. Men var aldrig helt 100 på storleken och allt det där fören på själva op dagen (galet velig av mig).

Tror man ska låta det ta lite tid, är ju en ganska stor grej man gör ändå.

Jag har tänkt på det i över tio år. Fick sedan tag i en konsulationstid som jag var på. Fick med mig

3D bilder, testade storlekar i bhn där och diskuterade allmänt runt det med kirurgen.

Sen hängde jag här i 2-3v och med ett intensivt letande/sökande. Ändrade i regel ALLT förutom

placeringen efter mina veckor här.. Storleken velades mycket med, men nedåt. Gick från 330cc

på 3D bilderna till 255 idag inlagt!

När jag kände mig klar med vad jag ville så bad jag faktiskt om att få flytta fram operationen,

och idag fyller dem 8 veckor! 👍

Jag opererade mig för att jag har haft komplex över mina bröst sen jag var 12-13 år. Jag har liksom känt att jag inte vill leva ett helt liv med bröst jag skäms över när det finns något jag kan göra åt det. Hade jag tyckt att mina bröst var okej så hade jag aldrig opererat mig. Men viktigt är att man BARA gör det för sin egen skull och inte någon annans :)

Tack tjejer för alla snälla svar! Vilket snällt bemötande ni ger =)

newboobs90 - Oj!! 3 år låter mycket mellan konsultation och op, men samtidigt känner jag igen mig i att tiden bara flyger medans man sitter och funderar!

Hur känns det nu efter op? Är du nöjd eller är det för tidigt att säga?

Vonkan & Kushimeka - Hur funkar det med 3d bilder.. åker man på konsultation och de visar bilder på hur det "skulle se ut"? =)

miamosara - Gillar verkligen hur du skriver att det ska vara MITT beslut och inte någon annans åsikt.. Ja känner ofta att det kan va svårt att säga nej till läkare eller andra "proffs" liksom, men det är väl bara att stå på sej när man bestämt!

Precis. De har ett redigeringsprogram där de kan lägga in runda/anatomiska och alla olika storlekar typ, så får du ett

ungefärt hum om hur det blir. Storleksmässigt funkar de ju, formmässigt får man ju ta med en nypa salt. 🙂

Vet inte om alla kliniker har/använder det dock..

haha eller ja det va 3år sedan min första konsultation, var på typ 2st nu i år innan jag bestämde mig helt och hållet:) Provade storlekar och hörde med en annan läkare osv. (Kan nog vara bra att göra om du vill känna dig mer säker).

Jag är riktigt nöjd än så länge:) Tycker storleken och allt är perfekt, men de har ju inte riktigt "kommit ner" ännu så tycker väl att själva bröstvårtorna kunde peka lite mer upp, men det kommer väl antar jag:)

Liksom många andra skrivit är nog helt klart en konsultation en bra start för att se om man är redo. Då blir allting väldigt verkligt och "på riktigt", och då tror jag att man väldigt tydligt känner om man får ett ivrigt pirr, eller en panikslagen "fly härifrån så snabbt du kan"-känsla. Så länge man bara går i tankarna är det nog svårt att verkligen veta hur det känns när det blir allvar av det hela.

Jag läste på väldigt länge och det tog lång tid för mig att mentalt och känslomässigt acceptera att jag ville göra en plastikoperation. Blev medlem här, försökte lära mig så mycket som möjligt och sedan tog det ytterligare ett antal månader. Att jag ville ha ett par bröst fanns dock i tankarna varje dag..

Min största anledning till min tvekan var risken för komplikationer. Jag diskuterade ofta med mig själv hur jag skulle hantera eventuella problem som kan uppstå och fegade ur då det kändes för stort och skrämmande. Men en dag fick jag bara nog (hade provat kläder ett par dagar innan och var så less på att tröjor alltid hängde löst över bröstkorgen) och kände, och insåg, att om jag INTE gör en bröstoperation kommer jag alltid att gå och undra, gå och titta längtansfullt på BHar, tänka "undrar hur denna tröjan hade suttit om jag haft ett par bröst", stå i spegeln och känna mig ofullständig, inte vilja visa mig självsäkert inför kommande pojkvänner osv. Jag försökte ge mig själv ett ultimatum..antingen fick jag strunta i detta med operationen och sen släppa det, allting kring det, och sluta bry mig på mina obefintliga bröst. Bli nöjd helt enkelt. Eller, så fick jag se till att boka en konsultation och genomföra operationen! Jag förstod snabbt att det förstnämnda inte var aktuellt..har man haft komplex för sina bröst sedan tidiga tonår går det inte att bara sluta. Så, sagt och gjort, några timmar senare ringde jag och bokade min konsultation ;)

Ursäkta för det sena svaret, varit fullt upp nu med julfirande och så!

Har bestämt mig att boka konsultation nu i Januari, det får bli nyårslöftet helt enkelt =)

Det går säkert att hitta, men har ni tjejer några bra tips på kliniker i Sthlm? Spelar det stor roll vilken man väljer eller är det mest smaksak?

Har alltid känt att jag gärna hade haft lite större, men periodvis inte tänkt så mycket på det då de vart ok. Men efter andra barnet och nedgång av grav.kilon + 12 kg till utöver det till målvikten så blev det inte några roliga saker kvar. Fyllningen var borta så att säga, dock inget häng (kanske för de inte var så jättestora innan). Så jag funderade på det nästan 2 år efter andra barnet och sista året när alla kilon vart borta så har jag mer och mer låtit det växa fram till nåt som jag faktiskt vill genomföra. Men de sista två veckorna före op så kunde jag få lite panik vissa stunder och glo på brösten om och om igen för att se om de verkligen var så hemska...och ja, varje gång jag kikade så var de det så ett par dagar före op så var jag helt lugn och inställd på att det var rätt! Låter nog lite flummigt men så var det för mig. Från att jag vaknade efter op hade jag ett leende hela första tiden, änligtn fyllda bröst igen!! :)

Jag kommer ev få korra men är helt lugn inför det! Steget till att göra op var större och är man bara medveten om alla risker och saker som kan uppstå så går det bra ska du se! Man måste vara beredd på att det kan komma fler op en den första, kanske fort efter eller först om flera år, men man får inte glömma det!

Tack för din historia! Väldigt inspirerande att läsa om hur mycket du gått igenom innan op och att det känns bra även om du måste korra =)

De är såna historier som får mig att känna suget ännu mer att gå vidare.. Tror inte på nyårslöften i vanliga fall men i år är det nog dags att bestämma sig för mig ändå!!