Hur fan berättar man för familjen?

Jag har inte berättat för min familj, kommer inte att göra det heller. Märker dom det kanske jag säger nåt. Men absolut inte innan. Dom kommer att försöka övertala mig att låta bli och det klarar jag mig bättre utan. Tror man är velig som tusan ändå utan att de lägger sig i. ;)

Tycker också det är väldigt jobbigt att berätta för familjen, men det måste väl göras antar jag. Lär ju synas förr eller senare i vilket fall.

Jag har inte bokat någon op än, bara konsultation i januari men vet nån vad som menas med delvis bakom?

Förstår inte riktigt skillnaden?

Delvis bakom är väl att implantaten enbart ligger delvis bakom och ite helt bakom, men hur det ser ut vet jag inte...Fråga på din kosultation, sedan kan du förklara för oss andra😉

Jag har inte berättat nått! Känns lite hemskt men va fan d dom inte vet mår d inte dåligt av!!!!

När jag berättade för min famlij trodde jag först att de skulle flippa ut och tro att jag är galen. Men när jag berättade det förstod det bara vilken sits jag var i, hur jag mått dåligt över att aldrig kunna visa mig i något tajt eller i bh. Nu har de stöttat mig igenom en operation, och är glada över att jag mår bra över mitt val att göra en bröstförstoring! :) Lycka till!

Oh va bra! sitter och berättar för farmor nu och det går skit bra! :D

allt känns mycket bättre :)

Vad kul! Vilken lättnad det måste vara för dig. Är glad för din skull :)

Du får jättegärna berätta mer om hur det gick sen, om du vill såklart. *nyfiken i en strut* :P

Sådär ja, nu har jag berättat för syrran också (hon som redan gjort en bröstoperation)

Det gick väl inte riktigt som jag tänkt mig och jag springer gråtandes från hennes lägenhet, jag hoppas dock det ordnar sig! /:

Din stackare :( Hoppas att det ordnar sig för dig.

Men förstår inte riktigt hur hon kan vara så emot det då hon gjort en förstoring själv. Hon om ngn borde väl förstå? eller är hon "bara rädd om dig" men inte kan visa det på ngt bra sätt?

Kram till dig.

Jo jag hoppas det!, tack snälla

Problemet är väl att hon inte tycker jag är tillräckligt påläst (kanske för att jag inte har suttit i ett år å bara matat information om denna operation) jag vet ändå vad jag ger mig in på och jag förstår riskerna osv, något som hon inte förstår att jag förstår.jag har ändå läst massor med information om detta dom senaste 3-4 månaderna.

Att jag nu hade missat att försäkringen som jag trodde ingick i mitt lån inte ingår utan att man måste lägga till den (vilket jag har mailat dom om och frågat om det går) så tyckte hon inte jag hade läst på tillräckligt, men den information jag tidigare fått av henne så skulle den ingå, inget som man la till, men jag har väl missupfattat de, men en miss från min sida som egentligen inte har någt med själva operationen att göra, å jag blir så trött å ledsen på att jag inte kan få hennes fulla stöd, men jag har iallafall mina föräldras stöd och min andra syster och det betyder mycket!

kram!

Ja, det är ju ändå det viktigaste. Att man själv känner sig påläst och insatt i det man ska göra. Sen spelar det ju egentligen ingen roll om man läst på i 1 år eller 1 månad. Att man läst "rätt" info är det väsentliga. Jag har velat göra bröstförstoring sen jag var 15. Men började inte läsa på "ordentligt" förns ett par månader innan min operation. Det kändes liksom inte som ngn idé eller vad man nu ska säga att ha en massa info (och bara längta ännu mer)för jag hade inte räknat med att kunna göra ngn op än på några år. Men så blev det nu för dryga veckan sen :)

Men vad skönt att du har dina föräldrars och systers stöd. Jag tror säkert att din andra syster kommer finnas där också när det väl gäller. Starkt av dig att berätta för henne även fast du kände på dig att det skulle bli jobbigt.

Jo precis, å jag känner mej väl förberedd så i januari är det äntligen min tur!

Tack snälla för dina ord, det värmer (:

Jag tror ockå det kommer gå över, jag hoppas iallafall det.

Luttis jag tror det helt enkelt e så att din syster e sur för att hon vill va ensam om att ha fixat brösten.

Darför trycker hon ner dig för att hon vill känna sig speciell o intressant. Inte mer med det. Låt hon komma till dig istället o fokusera på det spännande som väntar :D

Kan berätta hur jag gjorde det:

Först o främst min fästman, han har vetat läääääänge att jag velat förstora brösten. O efter vi fått barn o jag kom hem gråtandes varje gång jag prövat ny bh för att jag inte kunde fylla ut en A-kupa ens så sa han boka konsultation så löser vi det med pengarna.

Han har verkligen varit min klippa.

Svärföräldrarna sa vi det till när vi bad om barnvakt..där trodde jag de skulle va lite negativa men tvärtom :D svärmor va lika söt o go som vanligt o va väldigt intresserad av hur det gick till m,m (en kusin till fästmannen gjorde det för flera år sen). Super mkt stöd :)

Min mamma har med vetat jag ville förstora. sa en dag "mamma..vad hade du tyckt om jag förstorade brösten" fick till svar att hon tyckte det var onödigt för jag e fin som jag e men ville jag så förstod hon. "bra" svarade jag "ska på konsultation nästa vecka"

inga problem där heller.

Mina närmsta vänner blev jätteglada för min skull då de med vetat jag ville göra detta o mått dåligt över brösten enda sen mellanstadiet.

Har endast träffat på en negativ men det va ren okunskap o hon ändrade sig fort när jag förklarade o visade henne resultatet ;)

Berätta om ni vill, annar skit i det. Ni gör detta för er egen skull :)

Guldfisken:

Ja jag tror det också, tyvärr! Hon borde ju förstå eftersom jag lider precis som hon gjorde innan sin OP.

Jag hoppas att hon nån dag förstår och unnar mig detta!

jag har bara berättat för ett par vänner och killen min. Min familj vet ingenting. dom har inget märkt heller. skönt kan jag tycka då dom bara skulle gnälla tror jag

Jag har berättat för min kille och två vänner. Vet inte varför jag är så rädd för att berätta för mamma, pappa och syskonen? Jag vet ju att de knappast kommer tycka mindre om mig bara för att jag ska operera mig.

Jag skickade ett sms till min mamma och skrev: Bara så du vet så ska jag operera brösten :).. haha hon skickade inget tillbaka så jag fick ringa upp henne och se så hon inte hade svimmat... Men hon sa att det är ju mitt beslut men det är inget hon tycker om, pappa och mina bröder vet också om det men har inte sagt så mkt om saken... Men det känns bra att ha berättat så att man kan dela tankar och funderingar med dom också, även om familjen kanske inte tycker att det är ett superkul samtalsämne :)

Nej vad synd luttis! men det kommer bli bättre med tiden! Jag förstår nog hur din syster tänket (har själv en lilla syster) och jag har suttit i ett år och blivit i informerad. Hon är nog bara orolig och tar bara för givet att du inte är informerad, men du verkar ju ha läget under kontrol.

Så visa bara att du vet vad du pratar om, skriv ett mail så kanske hon chillar :)

Jag har berättat för min mamma och lillasyster, båda stötar mig till 1000! Sen har jag bara berättat det för mina närmsta vänner samt mina närmsta kollegor. Alla stöttar mig. Dock en kollega som är vansinnig på mig och tycker jag är dum i huvudet. "Guud det är så fult! Vad ska du få pengar till det ifrån??" Hon själv har gått i dessa tankar om att förstora brösten men inte gjort det.

Det är ju trotts allt mitt beslut och mitt val. Sen spelar det väl ingen roll vart man får pengarna ifrån.. 

De som ser att jag fröstorat brösten (tex på jobbet) lär ju nämna nåt om det och då tänker jag inte neka. Men annars ska jag inte säga ngt till någon...

Bed head, din kollega är avensjuk!! Så ta inte år dig vad hon säger! Jag har själv haft en sån kollega.

Snälla du vet vad du gör och du ska ju sätta in 400 bakom uskeln kommer se jätte fint ut och många kommer nog inte märka att dom e "fake".

Lycka till! :)